Sydostasien
Regionen Indiska oceanen/Stilla havet genomgår snabba förändringar, och som hem för mer än hälften av världens befolkning håller den på att bli en viktig geostrategisk region. Två tredjedelar av världens containerhandel passerar genom regionen, vars farleder är viktiga vägar för handel och energiförsörjning. EU:s strategi för samarbete i regionen Indiska oceanen/Stilla havet antogs i september 2021 för att öka EU:s engagemang och bygga upp partnerskap för att stärka den regelbaserade världsordningen och hantera globala utmaningar. EU anpassar sina nuvarande instrument för att stödja sitt strategiska oberoende. Unionens strategiska kompass för säkerhet och försvar, som formellt godkändes av rådet i mars 2022, främjar en öppen och regelbaserad regional säkerhetsstruktur, inbegripet säkra sjöfartsleder, kapacitetsuppbyggnad och ökad närvaro till havs i regionen Indiska oceanen/Stilla havet.
EU knyter tätare band med sydostasiatiska länder och främjar regional integration genom Sydostasiatiska nationers förbund (Asean). Regionen har geostrategiska problem, såsom tvisten om Sydkinesiska havet och Taiwanfrågan, och miljöproblem, särskilt i delregionen Mekong. EU är en stark ekonomisk aktör i Sydostasien och en stor givare av utvecklingsbistånd och verkar för institutionsuppbyggnad, demokrati, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter. EU har mobiliserat ett paket på över 800 miljoner euro för att hantera covid-19-pandemin i regionen och mildra dess socioekonomiska konsekvenser.
I detta faktablad beskrivs regionen Sydostasien. Se även faktabladen om Sydasien (se faktablad 5.6.7) och Östasien (se faktablad 5.6.8).
Rättslig grund
- Avdelning V (unionens yttre åtgärder) i fördraget om Europeiska unionen.
- Artiklarna 206–207 (handel) och artiklarna 216–219 (internationella avtal) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
- Partnerskaps- och samarbetsavtal (bilaterala förbindelser).
A. Sydostasiatiska nationers förbund (Asean)
Vid det första Asean-toppmötet, som hölls på Bali i februari 1976, deltog Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Singapore och Thailand. Brunei, Vietnam, Laos, Kambodja och Myanmar/Burma anslöt sig till förbundet senare. Asean har en strikt policy om icke-inblandning i medlemmarnas inre angelägenheter.
EU och Asean är likasinnade partner i ett utmanande geopolitiskt sammanhang, och båda tror på regelbaserad multilateralism. Under 45 år av samarbete har Asean och EU byggt upp en stark relation, främst inom handel och ekonomiska förbindelser, och är för närvarande strategiska partner. EU är Aseans näst största handelspartner med en andel på 13 % av Aseans totala handel med omvärlden. Asean är EU:s tredje största handelspartner utanför Europa (efter USA och Kina). Slutmålet är fortfarande att ingå ett mellanregionalt frihandelsavtal mellan EU och Asean.
Det senaste ministermötet mellan EU och Asean i juli 2021 avslutades med en överenskommelse om att utveckla det strategiska partnerskap som man enades om i december 2020. De två blocken har nu gått in för regelbundna toppmöten på ledarnivå för att stärka sitt samarbete kring ekonomi och säkerhet och för att förbättra förbindelserna på områden som konnektivitet och utveckling. EU och Asean är fast beslutna att intensifiera insatserna för att skapa en praktisk ram för ett mellanregionalt frihandelsavtal. Båda parter utforskar möjligheterna till ett potentiellt partnerskap kring konnektivitet, med hänsyn till EU-strategin för förbindelserna mellan Europa och Asien och generalplanen för konnektivitet inom Asean 2025. De kom också överens om att inrätta en gemensam arbetsgrupp för att bemöta de utmaningar det innebär att uppnå målen för hållbar utveckling inom sektorn för vegetabilisk olja, särskilt palmolja. Det 29:e mötet i den gemensamma samarbetskommittén EU–Asean hölls i februari 2022. Båda sidor underströk den viktiga roll som Asean och EU spelar i regionala och globala frågor, såg över det fjärde året av genomförandet av EU:s och Aseans handlingsplan 2018–2022, där över 88 % av handlingslinjerna antingen har uppnåtts eller håller på att behandlas, och såg fram emot ett slutförande av nästa handlingsplan (2023–2027) i rätt tid.
Det sjuttonde samrådet mellan Aseans ekonomiministrar och EU:s kommissionsledamot med ansvar för handelsfrågor hölls den 14 september 2021. De båda parterna godkände arbetsprogrammet för handel och investeringar mellan Asean och EU för 2021–2022 och bekräftade sin föresats att stärka det ekonomiska samarbetet och formulera parametrarna för det framtida frihandelsavtalet mellan Asean och EU.
Med det nya strategiska partnerskapet mellan EU och Asean strävar EU efter att fortsätta att främja den parlamentariska dimensionen av förbindelserna, till exempel genom att stödja mer strukturella utbyten och främja en gemensam parlamentarisk församling mellan Europaparlamentet och Aseans interparlamentariska församling (AIPA) för att få till stånd demokratisk ansvarsskyldighet och ett forum för multilaterala utbyten för att ta itu med globala frågor. Den 14 juni 2021 höll Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Asean en diskussion med Aseanländerna och Europeiska utrikestjänsten om det strategiska partnerskapet mellan EU och Asean och EU:s strategi för regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Den 22 juni 2021 hölls den inledande interregionala dialogen mellan EP och AIPA för diskussion dels om framtiden för handelsförbindelserna mellan EU och Asean, dels om covid-19-pandemins följder.
Det regionala övergripande ekonomiska partnerskapet, som undertecknades i november 2020, trädde i kraft i januari 2022. Detta partnerskap, som omfattar de tio Aseanländerna och fem av blockets partner i Asien och Stillahavsområdet, är världens största frihandelsavtal och omfattar mer än hälften av den globala exporten och nästan en tredjedel av den globala bruttonationalprodukten (BNP). Frihandelsavtalet omfattar de flesta ekonomiska sektorer, och omkring 90 % av varorna förväntas vara tullfria. De flesta av dessa varor omfattas redan av denna förmån enligt de befintliga avtalen mellan medlemmarna. Tullsänkningar som inte har genomförts kan komma att ta upp till 20 år. Kambodja, Laos och Myanmar/Burma har längre övergångsperioder. Känsliga sektorer som jordbruket är till största delen undantagna från tullsänkningar. Medlemmarna i partnerskapet ska kunna dra nytta av gemensamma ursprungsregler, avskaffande av exportkvoter, förenklade tullförfaranden och enklare gränsöverskridande tillträde till handelszoner. Råvaror, maskiner, motorfordon och konsumentprodukter kommer sannolikt att vara viktiga tillväxtområden.
B. Asien–Europa-mötet (Asem) och mötet i det parlamentariska partnerskapet Asien–Europa (Asep)
Asem syftar till att stärka det ekonomiska samarbetet, den politiska dialogen och främjandet av direkta personkontakter mellan EU och Asien. Partnerna har nyligen betonat behovet av effektiva och snabba åtgärder när det gäller klimatförändringar, säkerhetssamarbete, handel och mänskliga rättigheter.
I november 2021 övertog Kambodja värdskapet vid det trettonde Asem-toppmötet (ASEM13) och det elfte Asep-toppmötet (ASEP-11). Syftet med (ASEM13) var att stärka multilateralismen för att dela tillväxten, med tonvikt på att hantera globala utmaningar såsom klimatförändringar, hållbar utveckling och terrorism samt att förbättra det multilaterala handelssystemet. I linje med detta övergripande tema anordnades ASEP-11 som ett av sidoevenemangen i ASEM13, med temat att stärka det parlamentariska partnerskapet för fred och hållbar utveckling efter covid-19-pandemin.
C. Indonesien
Indonesien blir en allt viktigare partner för EU som medlem av G20-gruppen, världens tredje största demokrati och det största landet med muslimsk majoritet. Samarbetet mellan EU och Indonesien grundar sig på 2014 års partnerskaps- och samarbetsavtal. Mötet i den gemensamma kommittén EU–Indonesien den 22 juni 2021 innebar ett steg framåt för det pågående bilaterala samarbetet inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet. Ledarna framhöll vikten av att stärka och genomföra det internationella samfundets globala agendor i samarbete med länderna i regionen Indiska oceanen/Stilla havet och betonade sin föresats att bekämpa klimatförändringarna och arbeta för en gemensam grön agenda.
Indonesien och EU höll sitt sjätte möte i den gemensamma kommittén på Bali i juli 2022 för att se över de bilaterala förbindelserna. De välkomnade det ömsesidiga erkännandet av deras respektive covid-19-vaccinintyg sedan maj 2022. Tidigare hölls den sjätte säkerhetspolitiska dialogen i november 2021 och den sjätte politiska dialogen i mars 2022. Indonesien uttryckte intresse för förbättrad rörlighet vid inresa till EU genom Schengenvisumliberalisering för indonesiska affärs- och turistbesök. Indonesien och EU bekräftade sitt engagemang för Ukrainas suveränitet, oberoende och territoriella integritet och fördömde Rysslands aggression. Båda lovordade president Joko Widodos besök i Kiev och Moskva och stödde initiativet om säker transport av spannmål och livsmedel från ukrainska hamnar som Ryssland, Ukraina, Turkiet och FN enades om i juli 2022. De förnyade sin föresats att stärka en anda av multilateralism och respekt för internationell rätt i syfte att främja fred och stabilitet. De båda parterna enades om att eftersträva ett partnerskap med ömsesidiga fördelar när det gäller säkerhetssamarbete, inbegripet sjöfartsskydd, fredsbevarande insatser, cybersäkerhet och terrorismbekämpning.
Indonesien uppmuntrade ytterligare utbyte av kunskap och samråd om säkerhets- och försvarssamarbete genom EU:s program för förstärkt säkerhetssamarbete i och med Asien (Esiwa) och för kritiska sjöfartsleder i Indiska oceanen (Crimario). Båda välkomnade planeringen av en framtida gemensam övning till havs och det faktum att Indonesiens försvarsuniversitet hade anslutit sig till Europeiska säkerhets- och försvarsakademins nätverk som associerad medlem. Den gemensamma kommittén i juli 2022 noterade också mötet i arbetsgruppen för handel och investeringar från april 2022, som behandlade bilaterala handelsförbindelser och investeringar, och bekräftade föresatsen att påskynda arbetet med de pågående förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomiskt partnerskap mellan Indonesien och EU.
I juni 2021 utfärdade Världshandelsorganisationen (WTO) ett dokument om tvisten om palmolja som biobränsle mellan EU och Indonesien. I december 2019 hade Indonesien väckt talan mot EU inför WTO angående vissa åtgärder avseende palmolja och palmoljebaserade biobränslen. Landet hävdade att EU:s restriktioner för palmoljebaserade biobränslen var orättvisa och diskriminerande och begärde tvistlösningssamråd inom ramen för WTO. Samråden om åtgärderna hölls den 19 februari 2020, men eftersom man inte lyckades lösa tvisten bad Indonesien WTO:s tvistlösningsorgan i mars 2020 att inrätta en panel för att granska ärendet. WTO:s beslut har ännu inte fattats, och det spekuleras om att ett beslut kommer att fattas före utgången av 2022. Den ryska invasionen av Ukraina har emellertid orsakat en global brist på matolja, vilket kan hjälpa Indonesien att återfå marknadsandelar för palmolja i EU. Oberoende av resultaten av WTO:s beslut är EU angeläget om att stärka sitt anseende och underteckna nya avtal, även till följd av den energikris som orsakats av kriget i Ukraina, och det finns spekulationer om att EU:s import av palmolja kan komma att öka under de kommande åren.
EU är Indonesiens tredje största handelspartner med en total varuhandel till ett värde av 20,6 miljarder euro 2020 och ett överskott på 6,2 miljarder euro till fördel för Indonesien. EU:s utländska direktinvesteringar i Indonesien uppgick till 25,8 miljarder euro.
Indonesien höll presidentval, parlamentsval och regionala val samtidigt i april 2020. Joko Widodo (Jokowi, Indonesiens demokratiska parti) återvaldes för en andra mandatperiod, och hans ledarskap och breda popularitet utmanades av covid-19-krisen. Administrationen har prioriterat infrastrukturutveckling med hjälp av utländska och privata investeringar. Det politiska beslutsfattandet har dock inriktats på återhämtningen efter covid-19-pandemin.
Nästa presidentval ska hållas 2024. President Joko Widodo kommer med stor sannolikhet att kandidera till en tredje mandatperiod. Under det senaste året har det varit flera ombildningar av regeringen.
När president Joko Widodo tillkännagav sina planer på att bygga en ny huvudstad utlovade han en glänsande, grön och högteknologisk metropol. Framtiden för projektet på 30 miljarder euro kommer att vara beroende av utgången av valet i februari 2024. Byggandet av Nusantara förväntas fortsätta fram till 2045, vilket sammanfaller med hundraårsdagen av Indonesiens självständighet. Staden ligger på Borneo och medför en betydande miljökostnad i en region som är känd för sina vidsträckta regnskogar och vilda djur, bland annat orangutanger och näsapor. Regeringen har lovat att omfördela välståndet och främja utvecklingen i andra delar av Indonesien.
Indonesien innehar ordförandeskapet för G20-gruppen i år. Stor uppmärksamhet ägnas åt klyftan mellan G20-länderna när det gäller frågan om Rysslands rätt att ta plats vid G20-bordet. Ryssland bjöds in till toppmötet på Bali i november 2022, liksom Ukraina. President Putin deltog dock inte, och president Zelenskyj deltog via videolänk.
I oktober 2019 antog parlamentet en resolution om den föreslagna strafflagen i Indonesien och uttryckte oro över dess bestämmelser om hädelse och äktenskapsbrott och att den nya lagen skulle användas mot minoriteter och tillåta diskriminering på grund av kön, religion och sexuell läggning. Den föreslagna nya lagen utlöste demonstrationer i landet. Parlamentet välkomnade president Widodos beslut att senarelägga antagandet av lagen efter storskaliga protester med deltagande av tusentals människor i hela Indonesien.
D. Myanmar/Burma
EU har varit en aktiv partner i Myanmars övergång till demokrati och stått i spetsen för det internationella samfundets återupptagna kontakter med Myanmar sedan landet började återupprätta demokratin och öppna sig för omvärlden 2015. Det finns inget formellt ramavtal, på grund av årtionden av internationell isolering och sanktioner.
Myanmars konstitution, som skrevs av militärregeringen och antogs genom folkomröstning 2008, begränsar den civila regeringens handlingsutrymme och ger militären exceptionell makt. Exempelvis tilldelas militären 25 % av platserna i parlamentet och kontrollerar de viktigaste ministerierna med ansvar för säkerhet och territoriell förvaltning. I Myanmar pågår fortfarande ett inbördeskrig som bröt ut 1948. Ett avtal om eldupphör ingicks i oktober 2015, men flera etniskt baserade rebellgrupper har inte undertecknat det. Framsteg med demokratiska reformer har gjorts efter valet 2015, då Aung San Suu Kyi tog över posterna som statsrådgivare, utrikesminister och kansliminister vid presidentens kansli. Det senaste allmänna valet ägde rum den 8 november 2020. Aung San Suu Kyis regerande Nationella demokratiförbund (NLD) vann tillräckligt med mandat i parlamentet för att bilda en ny regering.
I februari 2021 tog dock militären makten i en kupp och grep Aung San Suu Kyi, president U Win Myint och andra högt uppsatta personer från NLD som reaktion på påstått valfusk. Försvarsmaktens överbefälhavare, general Min Aung Hlaing, utnämndes till ledare för militärjuntan. Åtal har väckts mot Aung San Suu Kyi och andra inom den högsta ledningen för NLD. Händelserna har föranlett protester till försvar för demokratin, och vid sammandrabbningar med armén har människor mist livet eller skadats svårt.
EU har, tillsammans med andra internationella aktörer, gjort talrika yttranden om Myanmar och infört sanktioner mot juntan och militärägda enheter. I februari 2021 antog rådet slutsatser där militärkuppen fördömdes och en nedtrappning av krisen efterlystes, tillsammans med krav på att undantagstillståndet skulle hävas, den legitima regeringen skulle återinsättas och alla som har frihetsberövats eller gripits i samband med kuppen omedelbart skulle friges. I mars, april och juni 2021 införde rådet sanktioner mot personer med ansvar för militärkuppen och utvidgade sanktionerna till företag och enheter under militär kontroll.
I april 2021 gjorde vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik ett uttalande om det samförstånd i fem punkter som nåddes vid Asean-ledarnas möte i Indonesien, till stöd för Aseans särskilda sändebud. I oktober 2021 uppmanade vice ordföranden/den höga representanten Myanmar att samarbeta konstruktivt med Asean. Myanmar utfärdade dock ett pressmeddelande där man avvisade Aseans särskilda sändebuds begäran om att få träffa Aung San Suu Kyi. I februari 2022 godkände rådet ett fjärde sanktionspaket mot högt uppsatta (militära) medlemmar och enheter i Tatmadaw, däribland Myanma Oil and Gas Enterprise.
Den totala handeln mellan de två parterna uppgick till 3,1 miljarder euro 2020. Som ett av de minst utvecklade länderna omfattas Myanmar av handelsinitiativet ”Allt utom vapen” inom ramen för det allmänna preferenssystemet (GSP). Myanmar är i dagens läge föremål för ett förfarande som kallas stärkt engagemang och säkerställer att landet uppfyller de grundläggande kraven i GSP-förordningen. EU anslog 688 miljoner euro till Myanmar för perioden 2014–2020. Trots den senaste kuppen har kommissionen hittills inte velat införa handelsrestriktioner eftersom detta skulle få konsekvenser för Myanmars befolkning, och inverkan på militären skulle vara begränsad. EU:s fleråriga vägledande program för 2021–2027 bygger på särskilda prioriteringar för Myanmar: samhällsstyrning, rättsstaten, hållbar tillväxt, stöd till fördrivna personer, den gröna given och den digitala agendan.
Landet har upplevt en alarmerande ökning av antalet dödsdomar som registrerats sedan militärkuppen i februari 2021, men inga avrättningar tros ha verkställts förrän i juli 2022, då Myanmars militärjunta rapporterade om avrättningen av fyra män som åtalats enligt Myanmars lag om terrorismbekämpning från 2014.
Enligt uppgifter från FN från maj 2022 har antalet internflyktingar inom Myanmar nått en miljon.Enligt de senaste siffrorna har mer än 1 900 personer dödats av militären sedan kuppen.
Myanmar tvinga även hantera en upptrappning av spänningarna mellan olika folkgrupper. I augusti 2020 återupptogs det fjärde mötet i Fredskonferensen för unionen eller ”Panglongkonferensen för 2000-talet”. Konferensen utformades för att lösa konflikter mellan militära och etniska rebellgrupper genom att omvandla ett nationellt avtal om eldupphör till en varaktig lösning.
I 2021 års demokratiindex rankades Myanmar på 166:e plats av 167 länder. Det föreligger allvarliga människorättsproblem, framför allt förföljelsen av rohingyafolket i delstaten Rakhine. Sedan augusti 2017 har över 800 000 rohingyaflyktingar tagit sin tillflykt till Bangladesh för att undkomma förföljelser i Myanmar. I augusti 2019 vägrade tusentals flyktingar, eftersom de fruktade för sin säkerhet, att ge vika för försök från Bangladesh, Myanmar och FN att återsända dem. Parlamentet fördömde kränkningarna av de mänskliga rättigheterna mot rohingyafolket i sin resolution från september 2019. I februari 2021 antog parlamentet en resolution där man kraftigt fördömde det militära övertagandet och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och uppmanade juntan att återinstallera den civila regeringen och omedelbart frige samtliga frihetsberövade personer.
I oktober 2021 antog parlamentet en resolution som fördömde människorättskränkningarna, den pågående diskrimineringen av etniska minoriteter och juntans användning av våld mot sina medborgare samt militärens angrepp på sjukvårdspersonal och vårdinrättningar. Parlamentet uppmanade också kraftfullt Myanmar att samarbeta med Aseans särskilda sändebud och uppmanade rådet att fortsätta att rikta sanktioner mot dem som är ansvariga för militärkuppen i februari 2021.
I mars 2022 antog parlamentet en resolution om Myanmar, ett år efter statskuppen, och bekräftade sin ståndpunkt om Myanmar. EU tillhandahöll ytterligare 1 miljon euro till FN:s oberoende utredningsmekanism för Myanmar, en grupp som FN:s råd för mänskliga rättigheter inrättade 2018 för att samla in bevis om kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
E. Filippinerna
Partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Filippinerna och EU undertecknades 2011 och trädde i kraft i mars 2018. Den första gemensamma kommittén sammanträdde i Bryssel den 28 januari 2020 och inrättade specialiserade underkommittéer, vilket gjorde det möjligt för Filippinerna och EU att utveckla den fulla potentialen för samarbete i syfte att höja de bilaterala förbindelserna till en högre nivå och stärka banden. I augusti 2021 tog Filippinerna dessutom över rollen som Aseans samordnare för dialogen med EU fram till 2024.
Mötet i den gemensamma kommittén ägde rum i april 2022 för att se över det pågående bilaterala samarbetet inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet. När det gäller den regionala säkerhetsutvecklingen, såsom tvisten i Sydkinesiska havet, enades EU och Filippinerna om behovet att hitta fredliga och inkluderande lösningar på konflikter, samtidigt som principerna i internationell rätt och FN-stadgan respekteras. Båda delegationerna diskuterade antagandet av de relevanta resolutionerna vid FN:s generalförsamlings extra session om Ukraina och FN:s råd för mänskliga rättigheter, som fördömde Rysslands aggression mot Ukraina.
EU är en betydelsefull givare till Filippinerna och har gett 325 miljoner euro under perioden 2014–2020. Fokusområden är rättsstatlighet och tillväxt för alla. EU:s fleråriga vägledande program för 2021–2027 kommer att fortsätta det övergripande EU-samarbetet. Den bilaterala handeln med varor mellan EU och Filippinerna uppgick 2020 till 12,3 miljarder euro, och EU är Filippinernas fjärde största handelspartner och svarade för 8,4 % av landets totala handel under 2020. Förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och Filippinerna inleddes i december 2015 och en första omgång ägde rum i maj 2016. Förhandlingarna omfattar ett brett spektrum av frågor, bland annat tullar, icke-tariffära handelshinder, handel med tjänster och investeringar samt handelsaspekter av offentlig upphandling, immateriella rättigheter, konkurrens och hållbar utveckling.
I maj 2016 vann Rodrigo Duterte presidentvalet och antog kontroversiella åtgärder motnarkotikahandeln och gav order om att ”skjuta för att döda”, vilket ledde till människorättskränkningar. Duterte lade också om Filippinernas utrikespolitik och byggde en ny allians med Ryssland och Kina, trots meningsskiljaktigheterna om Sydkinesiska havet, där Filippinerna är en av de rättssökande Asean-staterna i denna tvist. EU har stött fredsprocessen i Mindanao och välkomnat det fredliga genomförandet av folkomröstningen i början av 2019.
EU har blivit alltmer oroat över kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, särskilt de utomrättsliga avrättningarna i samband med ”kriget mot narkotika” och det lagförslag mot terrorism som antogs i juli 2020. Eftersom Filippinerna sedan december 2014 har omfattats av EU:s särskilda preferenssystem GSP+ har EU påmint landet om dess åtagande att ratificera och genomföra 27 internationella grundläggande konventioner om mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, i enlighet med GSP+-avtalet.
I en resolution från september 2020 uppmanade parlamentet kraftfullt EU och medlemsstaterna att omedelbart inleda ett förfarande som kan leda till ett tillfälligt upphävande av GSP+-förmåner. I dagens läge har denna begäran inte föranlett några ytterligare uppföljningsåtgärder.
I maj 2022 hölls presidentvalet. Filippinernas nye president är Ferdinand ”Bongbong” Marcos, och landets vicepresident, Sara Duterte, är dotter till den avgående ledaren. I sitt inledningsanförande den 30 juni 2022 lovade president Ferdinand Marcos att prioritera politiska mål för jordbruk, infrastruktur och investeringar på kort sikt. Samtidigt kommer konkurrensen mellan Japan och Kina för att stödja de ambitiösa planerna på nya järnvägar sannolikt att intensifieras. Till skillnad från Duterte har Marcos för avsikt att driva en mer balanserad diplomati mellan Peking och Washington. President Ferdinand Marcos förväntas delta i toppmötet mellan EU och Asean i Bryssel i december 2022.
Parlamentet antog en resolution i februari 2022 med ett starkt fördömande av de tusentals utomrättsliga avrättningarna och andra allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i samband med president Rodrigo Dutertes krig mot narkotika. Ledamöterna fördömde också alla hot och allt våld mot dem som försöker avslöja anklagelser om sådana övergrepp i landet. Asean-parlamentariker för mänskliga rättigheter efterlyste också ett omedelbart och villkorslöst frigivande av Filipina Senator Leila De Lima, en av den tidigare presidenten Dutertes mest ihärdiga kritiker.
F. Vietnam
Förbindelserna mellan EU och Vietnam grundar sig på det partnerskaps- och samarbetsavtal som antogs 2016. Sammanlagt 400 miljoner euro anslogs för perioden 2014–2020, med fokus på god samhällsstyrning, energi och klimatförändringar, särskilt i Mekongdeltat. EU:s fleråriga vägledande program för 2021–2027 för Vietnam tar upp centrala frågor och nyckelområden för landet.
EU och Vietnam undertecknade ett frihandelsavtal och ett avtal om investeringsskydd i juni 2019. Parlamentet gav därefter sitt godkännande till de två avtalen i februari 2020, och frihandelsavtalet trädde i kraft i augusti 2020. Frihandelsavtalet innebär ett omedelbart avskaffande av 65 % av tullarna på EU:s export till Vietnam och 71 % av dessa tullar på import från Vietnam. Europaparlamentets utskott för internationell handel följer genomförandet av frihandelsavtalet. Avtalet om investeringsskydd kommer att träda i kraft när det har ratificerats av alla EU:s medlemsstater.
Värdet på varuhandeln mellan EU och Vietnam uppgick till 43,2 miljarder euro 2020, och EU:s utländska direktinvesteringar i Vietnam nådde ett värde av 6,1 miljarder euro 2019.
I oktober 2019 undertecknade EU och Vietnam ett ramavtal om deltagande för att fastställa en rättslig grund för Vietnams deltagande i EU:s krishanteringsinsatser.
Människorättssituationen i Vietnam har överlag försämrats, och detta har accentuerats ytterligare genom covid-19-pandemin. Samma gäller för yttrandefriheten i landet, där antalet tillslag mot oliktänkande ökar, liksom antalet gripanden för ”statsfientlig” verksamhet. 2020 åtalades dussintals för aktivism, journalister greps och fängelsestraff utdömdes med stöd av lagarna om nationell säkerhet. Vietnam är en kommunistisk enpartistat utan politisk frihet. I maj 2021, mitt under covid-19-pandemin, höll landet parlamentsval till den femtonde nationalförsamlingen och till folkråden på lokal nivå. Vietnams kommunistparti vann valet, behöll full kontroll över medierna och valprocessen och ingen oberoende övervakning av röstningen förekom. Genom den helt statskontrollerade valprocessen utgallrades 64 av 75 som själva ställt upp som kandidater, och två oberoende kandidater greps.
Vietnam är ett av de mest framgångsrika exemplen på ett land som har övergått från ett fallerat kommunistiskt ekonomiskt system till en öppen och marknadsinriktad ekonomi. Det är ett av de snabbast växande länderna i regionen Asean och har uppnått en genomsnittlig BNP-tillväxt på nära 7 % mellan 2010 och 2020.
I januari 2021 antog parlamentet en resolution om Vietnam med krav på omedelbar och villkorslös frigivning av alla människorättsförsvarare och journalister och fördömande av missbruket av repressiva rättsliga bestämmelser som begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna. Regeringen uppmanades också att låta oberoende medier fungera, och inrättandet av en oberoende mekanism för övervakning av mänskliga rättigheter efterlystes. 2021 låg Vietnam på 175:e plats av 180 länder i det internationella pressfrihetsindexet.
I över ett årtionde har ledaren för Vietnams kommunistparti, Nguyễn Phú Trọng, utvecklat en strikt politik för korruptionsbekämpning. I juni 2022 avskedades och greps landets hälsominister Nguyễn Thanh Long och Hanois borgmästare Chu Ngọc Anh på grund av anklagelser om ett bedrägeri på 169 miljoner euro som rörde covid-19-testkit. Andra högt uppsatta tjänstemän greps också. Vietnams ställning har förbättrats med mer än 30 platser i Transparency Internationals korruptionsindex för 2021, där landet ligger på 87:e plats av 180 länder.
G. Thailand
Partnerskapet mellan EU och Thailand bygger på ramavtalet från 1980, och samarbetet mellan EU och Thailand grundar sig på samarbetsavtalet mellan EU och Asean från 1980. Parterna slutförde förhandlingar om ett partnerskaps- och samarbetsavtal i mars 2013, men processen avbröts efter militärkuppen 2014.
Den 2 september 2022 slutförde EU och Thailand texten till partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Thailand och avslutade därmed förhandlingsprocessen. Partnerskaps- och samarbetsavtalet kommer att stärka den politiska dialogen och samarbetet på ett stort antal politikområden, bland annat miljö, energi, klimatförändringar, transport, vetenskap och teknik, handel, sysselsättning och sociala frågor, mänskliga rättigheter, utbildning, jordbruk, icke-spridning, terrorismbekämpning, kampen mot korruption och organiserad brottslighet samt migration och kultur.
Det arbetas också för ett återupptagande av förhandlingarna om ett ambitiöst och omfattande frihandelsavtal mellan EU och Thailand. Förhandlingarna återupptogs i augusti 2021, efter att samtalen bröt ihop 2014 efter militärkuppen. EU är en av Thailands största exportmarknader, och Thailand är en av EU:s viktigaste handelspartner i regionen Asean. 2020 uppgick den bilaterala handeln till 29 miljarder euro. Thailands handelsminister och EU:s motparter återupptog handelssamtalen i juni 2021.
Sedan 2014 har militären undertryckt oppositionen genom att införa undantagstillstånd, och kränkningar av de mänskliga rättigheterna har rapporterats. Kung Maha Vajiralongkorn kröntes i maj 2019. Det promilitära partiet vann i mars 2019 det allmänna valet, som beledsagades av påståenden om manipulation. Prayuth Chan-ocha, premiärminister redan 2014–2019 under det nationella rådet för fred och ordning, utnämndes i juni 2019 till premiärminister. Trots att juntans styre officiellt upphörde i juli 2019 har militären fortfarande inflytande över regeringen.
Den thailändska författningsdomstolen hade tidigare beslutat att stänga av premiärminister Prayuth Chan-ocha från sitt ämbete, eftersom han påstods ha överskridit sin mandattid, åtta år efter att ha tillträtt makten i en kupp 2014. I författningsdomstolens slutliga beslut av den 30 september 2022 fastställdes dock att premiärminister Prayuth Chan-ocha inte hade uttömt en mandattid på åtta år.
De thailändska protesterna mot militärregeringen har inbegripit krav på en reform av den thailändska monarkin. I februari 2020 utlöstes den första vågen av protester av författningsdomstolens beslut att upplösa partiet Ny framtid, ett oppositionsparti populärt bland unga som innehade det tredje största antalet mandat i representanthuset efter valet i mars 2019. Den thailändska regeringen utlyste undantagstillstånd i oktober 2020 och förbehöll sig rätten att införa en lag om utegångsförbud och undantagstillstånd. I september 2021 förlängde Thailands regering undantagstillståndet för fjortonde gången i följd, till och med utgången av november 2021. Trots det stora antalet covid-19-infektioner tillkännagav Thailands premiärminister den 11 oktober 2021 planer på att landet från och med november 2021 skulle öppnas på nytt för vaccinerade besökare från vissa länder. Trots att protesterna bromsats upp till följd av att undantagstillståndet förlängts och allt fler protesterande åtalas för majestätsbrott fortsätter den studentledda rörelsen att med jämna mellanrum mobilisera sig.
I januari 2020 inledde Thailand officiellt en fredsprocess i Kuala Lumpur med rebellgrupper i landets sydliga provinser med muslimsk majoritet. Malaysia agerade som medlare vid förhandlingarna. Trots att det utlystes eldupphör i april 2020 har det fortfarande inträffat bombangrepp under 2021 och 2022.
I september 2021 godkände det thailändska parlamentet inledningsvis ett lagförslag om skydd mot och avskaffande av tortyr och påtvingade försvinnanden, efter att dessförinnan ha försenat införandet av lagen i fjorton år efter att Thailand 2007 undertecknade konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet har antagit flera resolutioner om mänskliga rättigheter, migrerande arbetstagare och arbetstagares rättigheter i Thailand.
H. Kambodja
EU:s förbindelser med Kambodja går tillbaka till 1977 års samarbetsavtal. EU är landets största bidragsgivare och anslog 410 miljoner euro för perioden 2014–2020, för förbättring av samhällsstyrningen och rättsstaten, liksom för tribunalen för röda khmerernas brott. I EU:s fleråriga vägledande program 2021–2027 för Kambodja ges 510 miljoner US-dollar i bistånd till landet för att hjälpa det att stärka sin ekonomiska utveckling. 2020 uppgick den sammanlagda varuhandeln mellan parterna till 4,3 miljarder euro. EU är Kambodjas tredje största handelspartner, efter Kina och USA, och står för 10,6 % av landets totala handel.
Åratal av inbördeskrig har gjort Kambodja till ett av de fattigaste länderna i Sydostasien. Efter 1991 års fredsavtal i Paris antog Kambodja 1993 en statsförfattning som lade grunden till en liberal och demokratisk flerpartistat. I februari 2018 antog rådet slutsatser om Kambodja mot bakgrund av den politiska utvecklingen och den fortsatta försämringen av demokratin.
Premiärminister Hun Sen och hans regerande Kambodjanska folkparti (CPP) vann det allmänna valet i juli 2018, men oppositionen hävdade att valprocessen varken hade varit fri eller rättvis. Kem Sokha, som är ledare för oppositionspartiet Kambodjas nationella räddningsparti (CNRP), greps i september 2017,och den tidigare CNRP-ledaren Sam Rainsy har befunnit sig i frivillig exil sedan 2015. CNRP upplöstes i november 2017. I mars 2021 dömde en distriktsdomstol i Phnom Penh Sam Rainsy till 25 års fängelse för en påstådd komplott för att störta premiärminister Hun Sens regering. Likaså förbjöds han att rösta och ställa upp i val. Åtta andra f.d. politiker från CNRP dömdes i sin frånvaro till långvariga fängelsestraff.
I februari 2020 beslutade kommissionen att dra tillbaka en del av de tullförmåner som beviljats Kambodja inom ramen för handelssystemet ”Allt utom vapen”, på grund av de allvarliga och systematiska kränkningarna av människorättsprinciperna i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Den tillhörande förordningen trädde i kraft i augusti 2020. Kambodjas ekonomi är beroende av internationellt bistånd och export av kläder och är mycket känslig för arbetskraftskostnader. De upphävda tullförmånerna och ersättandet av dem med EU:s standardtullar påverkar främst kläder och skodon. Upphävandet motsvarar cirka en femtedel eller 1 miljard euro av Kambodjas årliga export till EU.
I september 2017 antog parlamentet en resolution med en uppmaning till Kambodjas regering att lägga ned det politiskt motiverade åtalet mot Kem Sokha. I september 2018 antog parlamentet en andra resolution med krav på att alla åtal mot Kem Sokha skulle läggas ned.
I mars 2021 antog parlamentet en resolution med fördömande av de tilltagande människorättskränkningarna i Kambodja och de repressiva åtgärder som vidtagits under täckmantel av skydd mot covid-19. Parlamentet uppmanade säkerhetsstyrkorna att avstå från onödigt och överdrivet våld mot dem som deltar i fredliga protester och att upphöra med alla former av trakasserier, bland annat rättsliga trakasserier.
I februari 2022 sköt regeringen upp ikraftträdandet av en kontroversiell ”nationell internetportal”, som skulle ha dirigerat all internettrafik i landet genom en brandvägg av kinesisk typ. Regeringen skyllde uppskjutandet på pandemirelaterade förseningar och förnekade att den hade påverkats av allvarlig kritik från förespråkare för yttrandefrihet.
En kambodjansk domstol dömde 20 oppositionspolitiker och oppositionsaktivister i en rättegång som av Human Rights Watch beskrevs som ”en häxjakt”. De som dömdes i mars 2022 var bland annat oppositionsledarna Sam Rainsy, Eng Chai Eang, Mu Sochua med flera. Europaparlamentet har krävt att åtalen villkorslöst ska upphävas. Parlamentet antog i maj 2022 en resolution om de fortsatta tillslagen mot den politiska oppositionen i Kambodja.
I. Singapore
EU och Singapore samarbetar mycket nära på områdena näringsliv, vetenskap och teknik. I februari 2019 ratificerade EU och Singapore tre avtal av ”den nya generationen”: avtalet om partnerskap och samarbete mellan EU och Singapore, frihandelsavtalet mellan EU och Singapore och avtalet om investeringsskydd mellan EU och Singapore. Frihandelsavtalet med Singapore trädde i kraft i november 2019. Dessa avtal är utformade för att stärka de politiska, ekonomiska och handelsrelaterade banden och kommer att sänka tullarna avsevärt. Tekniska och icke-tariffära handelshinder för varor undanröjs inom en rad olika sektorer.
2021 uppgick varuhandeln mellan EU och Singapore till 42,9 miljarder euro, vilket är en ökning med 4,5 % jämfört med 2020. EU:s export till Singapore uppgick till 27,3 miljarder euro, medan importen från Singapore uppgick till totalt 15,6 miljarder euro. Singapore rankades globalt som EU:s tjugonde största handelspartner för varor 2021. Handeln med tjänster mellan EU och Singapore uppgick till 50,3 miljarder euro 2020, vilket innebär att Singapore var EU:s femte största partner för handel med tjänster. Den totala handeln mellan EU och Singapore, inklusive både varor och tjänster, uppgick 2020 till 91 miljarder euro, vilket rankade Singapore som EU:s största handelspartner i Asean och unionens elfte största handelspartner i världen.
Singapore är fortfarande en viktig destination för utländska direktinvesteringar från EU. I slutet av 2020 uppgick utländska direktinvesteringar från EU i Singapore till 255,6 miljarder euro, vilket är en ökning med 15,4 % sedan 2019. Singapore rankades globalt som EU:s sjunde största destination för utländska direktinvesteringar och den största investeringsdestinationen i Asean. Omvänt uppgick Singapores innehav av utländska direktinvesteringar i EU till 150 miljarder euro 2020, vilket är en betydande ökning på 26,6 % jämfört med 2019. I början av december 2021 förde EU och Singapore samtal om att stärka den bilaterala digitala handeln, bland annat genom att främja ett omfattande digitalt partnerskap mellan EU och Singapore och stärka samarbetet om artificiell intelligens och dataförvaltning.
Singapore höll allmänna val i juli 2020. Lee Hsien Loong från People’s Action Party (PAP) vann 83 av 93 mandat i parlamentet, medan det största oppositionspartiet, Arbetarpartiet, gjorde sitt bästa resultat hittills och fick tio mandat. PAP har aldrig förlorat ett val och har styrt stadsstaten sedan 1959. Premiärminister Lee Hsien Loong hade länge sagt att skulle lämna ifrån sig makten innan han fyllde 70, vilket inträffade 2022. I april 2021 tillkännagav vice premiärminister Heng Swee Keat, som utsetts till Lee Hsien Loongs efterträdare, sitt beslut att träda tillbaka. Lawrence Wong blev ny chef för det regerande PAP och därmed vice premiärminister, och förväntas efterträda premiärminister Lee Hsien Loong vid nästa allmänna val, som planeras äga rum 2025.
Premiärminister Lee Hsien Loong har prioriterat åtgärder mot covid-19-pandemin, de ekonomiska utmaningar den innebär och landets återhämtning. I oktober 2021 meddelade regeringen att Singapore från och med den månaden skulle stå öppet för inresa utan karantän för fullvaccinerade personer från åtta länder, däribland vissa EU-länder.
Också i oktober 2021 antog Singapores parlament lagen om (motåtgärder mot) utländsk inblandning, avsedd att bekämpa främmande makters inblandning i inrikespolitiken. Samtidigt som Europaparlamentet stöder det civila samhällets arbete har det begärt att dödsstraffet ska avskaffas.
I juni 2022 tillkännagav finansminister och vice premiärminister Lawrence Wong ett stödpaket på 1,1 miljarder US-dollar för att mildra trycket från levnadsomkostnaderna. Wong uppgav att initiativet hade utformats särskilt för att hjälpa låginkomstgrupper, eftersom Singapore lider av hög inflation. De viktigaste faktorerna bakom prisuppgången är bland annat störningar i de globala leveranskedjorna, höga råvarupriser och Rysslands invasion av Ukraina. Singapore har skärpt sin penningpolitik tre gånger sedan oktober 2021.
J. Brunei
Sultanen av Brunei, Hassanal Bolkiah, styr staten, samtidigt som prins Billah Bolkiah tar på sig större ansvar. Det har inte genomförts någon som helst politisk liberalisering. Strafflagen reformerades 2014 så att nya principer baserade på sharia införlivades. I april 2019 antogs en strafflag som införde nya former av straff som bland annat inbegriper stening för homosexuella handlingar och för äktenskapsbrott samt amputation av kroppsdelar för stöld. Till följd av internationella protester har Brunei infört ett moratorium för dödsstraffet.
EU arbetar aktivt för att fördjupa sina förbindelser med Brunei, men har inget ramavtal med landet. Ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Brunei håller på att förhandlas fram och kommer att omfatta en rad politiska och ekonomiska områden. 2020 uppgick den sammanlagda varuhandeln mellan Brunei och EU till 153 miljarder euro, med ett överskott på 142 miljarder euro till EU:s favör. Handeln mellan EU och Brunei omfattar främst maskiner, motorfordon och kemikalier.
Förbindelserna mellan EU och Brune hanteras huvudsakligen via Asean. 2021 övertog Brunei ordförandeskapet för Asean, under mottot ”We Care, We Prepare, We Prosper”. I augusti 2021 utnämndes Bruneis biträdande utrikesminister Erywan Yusof till Aseans särskilda sändebud för Myanmar, med uppgift att medla med juntan i Myanmar.
Parlamentet antog i april 2019 en resolution som starkt fördömde ikraftträdandet av shariastrafflagen. Parlamentet upprepade sitt fördömande av dödsstraffet och underströk att bestämmelserna i shariastrafflagen strider mot Bruneis skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning.
Spänningarna mellan Kina och de sydostasiatiska rättssökande i de territoriella tvisterna i Sydkinesiska havet har ökat under 2022. Brunei har hittills inte yttrat sig, men gjorde sitt första ensidiga uttalande någonsin om Sydkinesiska havet i juli 2022, som ett land med konkurrerande anspråk. Bruneis politik är dock att undvika en konfrontation med Kina om tvisten i Sydkinesiska havet, eftersom man är rädd att skada de bilaterala ekonomiska banden.
Sultanen av Brunei tillkännagav en tidig ombildning av regeringen i juni 2022. Sultanen behåller posten som premiärminister, tillsammans med försvars-, utrikes- och finans- och ekonomiportföljerna. För första gången utsågs en kvinna till minister (för utbildning).
K. Laos
Förbindelserna mellan EU och Laos grundar sig på samarbetsavtalet från 1997. EU gav över 500 miljoner euro för perioden 2016–2020 till stöd för Laos åttonde nationella socioekonomiska utvecklingsplan, som fokuserar på att uppnå hög ekonomisk tillväxt med ett övergripande mål om att landet senast 2020 ska uppgraderas från sin status som minst utvecklat land. I mars 2021 anslog EU, i partnerskap med WHO, 2,8 miljoner euro till hälso- och sjukvården i Laos för att stärka dess kapacitet för beredskap inför och insatser mot covid-19 och andra pandemier.
I oktober 2021 lanserade landet sin första nationella plattform för digital undervisning och digitalt lärande, tack vare stöd från EU, Unicef och det globala partnerskapet för utbildning för att underlätta distansundervisning för studerande och lärare under covid-19-pandemin. I EU:s fleråriga vägledande program för 2021–2027 för Laos föreskrivs ett totalt vägledande anslag på 83 miljoner euro för den första fasen 2024–2021.
EU är Laos fjärde största handelspartner (efter Thailand, Kina och Vietnam) och står för 3,6 % av landets totala handel. Den sammanlagda handeln mellan EU och Laos uppgick till 436 miljoner euro 2020. Trots ekonomiska reformer är landet fortfarande fattigt och beroende av internationellt bistånd. Som ett av de minst utvecklade länderna omfattas Laos av EU:s handelssystem ”Allt utom vapen”.
Laos är en enpartistat. Laotiska folkets revolutionära parti (LPRP), som sitter vid makten sedan inbördeskrigets slut 1975, styr landet med järnhand och utan någon opposition som kan utmana det. Laos höll parlamentsval i februari 2021 till sin nionde nationalförsamling med 164 platser, varav 158 gick till det styrande LPRP och sex till oberoende kandidater. I mars 2021, när nationalförsamlingen öppnades, valde Laos till president Thongloun Sisoulith, generalsekreterare för det regerande LPRP, som tidigare hade tjänstgjort som premiärminister sedan april 2016.
Laos fördjupar sina förbindelser med Kina och Asean, i syfte att locka mer investeringar. Ekonomiska reformer har lett till en stadig ekonomisk tillväxt på över 7 % sedan 2014. Covid-19-pandemin har medfört nya utmaningar för denna agenda, vilket allvarligt påverkat den ekonomiska tillväxten, som sjönk till ett uppskattat intervall på mellan -0,6 och -2,4 % 2020.
EU fäster särskild vikt vid människorättssituationen, inbegripet den svåra situationen för människor som fördrivits på grund av enorma dammbyggen i Mekong. För nästan en tredjedel av Laos årliga BNP öppnades i början av december 2021 en ny järnvägslinje på 414 kilometer mellan Kina och huvudstaden Vientiane som en del av Pekings initiativ Nya sidenvägen.
Vid Internationella arbetsorganisationens konferenser i Genève uppmanade EU Laos att ta upp frågan om sexuellt utnyttjande av barn. I juli 2022 uttryckte EU oro över bristen på framsteg med att koma till rätta med långvariga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Laos, och uppmanade myndigheterna att uppfylla landets skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter enligt Internationella federationen för mänskliga rättigheter (FIDH) och dess medlemsorganisation Lao-rörelsen. De båda organisationerna släppte ett informationsdokument med en sammanfattning av utvecklingen på människorättsområdet i Laos. Den senaste människorättsdialogen mellan EU och Laos hölls i juli 2022.
L. Malaysia
EU och Malaysia avslutade förhandlingarna om ett partnerskaps- och samarbetsavtal i december 2015. Förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Malaysia sköts i april 2012 upp på Malaysias begäran, efter sju förhandlingsrundor. I mars 2017 uppmanade rådet kommissionen och den höga representanten att revidera det föreslagna avtalet och ändra det till ett ”blandat” avtal. EU och Malaysia diskuterade införandet av nya bestämmelser och gjorde en principöverenskommelse, så avtalet förväntas undertecknas inom kort. Förhandlingar pågår om två avtal, ett frihandelsavtal och ett frivilligt partnerskapsavtal om efterlevnaden av skogslagstiftningen samt förvaltning av och handel med skog. I maj 2022 offentliggjorde kommissionen slutrapporten från bedömningen av konsekvenserna för hållbar utveckling, till stöd för förhandlingarna om frihandelsavtalet.
EU är en viktig handelspartner och en stor investerare i Malaysia, vars tillväxtekonomi erbjuder EU attraktiva handelsmöjligheter. Handeln mellan EU och Malaysia ökar och har vuxit med över 50 % sedan 2010. 2020 var Malaysia EU:s tjugonde största handelspartner, medan EU var Malaysias femte största handelspartner. Malaysia är EU:s tredje största Asean-marknad efter Singapore och Vietnam.
EU stod för 8,1 % av Malaysias totala handel 2021. EU:s import från Malaysia har gradvis ökat och uppgick till 29,2 miljarder euro 2021, medan EU:s export till Malaysia uppgick till 11,8 miljarder euro. Malaysias totala handelsöverskott med EU har ökat stadigt under åren och uppgick 2021 till 17,4 miljarder euro. Till följd av Malaysias liberaliseringspolitik och utsikterna till ett frihandelsavtal ökade de utländska direktinvesteringarna från EU i Malaysia till 27,8 miljarder euro 2020. Den bilaterala handeln mellan EU och Malaysia domineras av industriprodukter, som står för mer än 90 % av handeln. I mars 2019 tillkännagav kommissionen att användningen av palmolja i transportbränsle bör fasas ut på grundval av direktivet om förnybar energi, som fastställer ett mål för hållbar bioenergi på 32 %. Indonesien och Malaysia protesterade och lämnade in klagomål till Världshandelsorganisationen (WTO). Malaysia, som är världens näst största palmoljeproducent, följde i januari 2021 Indonesiens exempel genom att lämna in ett klagomål till WTO om EU:s regler om biobränslen. I januari 2021 tillkännagav Malaysias regering att den var i färd med att vidta rättsliga åtgärder mot EU-medlemsstaterna Frankrike och Litauen för att de infört begränsningar mot palmoljebaserade biobränslen. Trots EU:s avvisande av Malaysias begäran om att inrätta en panel för tvisten om biobränslen i april 2021 godkände WTO slutligen Malaysias begäran i maj 2021 om att inrätta en panel som skulle granska EU-lagstiftningen. I oktober 2021 antog rådet slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. För första gången lades Malaysia till på den gråa listan i bilaga II. Även om palmoljan anses vara en stor fråga i förhandlingarna om frihandelsavtalet mellan EU och Malaysia står den faktiskt för mindre än 5 % av EU:s import från Malaysia, och statistik från Malaysias palmoljeråd 2019 visade också att EU:s begränsning av palmolja endast kommer att påverka 0,04 % av Malaysias årsproduktion. Den ryska invasionen av Ukraina har emellertid orsakat en global brist på matolja, vilket kan hjälpa Malaysia att återfå marknadsandelar för palmolja i EU. Som Malaysias minister för växtodlingsindustrier och råvaror påpekade i maj 2022 förväntas EU:s efterfrågan på global matolja öka inom en nära framtid på grund av den knappa tillgången på solrosolja och sojaolja.
Den malaysiska koalitionen Barisan Nasional, som inbegriper United Malays National Organisation (UMNO), besegrades för första gången någonsin i det allmänna valet i maj 2018. Premiärminister Mahathir Mohamad, ledare för Hoppets allians, ersatte Najib Razak, som riskerade tolv års fängelse i väntan på överklagande. I november 2019 vann oppositionskoalitionen Barisan Nasional ett fyllnadsval, och premiärminister Mahathir Mohamads regering föll. Med stöd av UMNO avlade Muhyiddin Yassin, ordförande för United Indigenous Party (PPBM), i mars 2020 ämbetseden inför kung Abdullah, som premiärminister för en ny koalition med namnet Perikatan Nasional (PN). I oktober 2020 mötte emellertid oppositionsledaren Anwar Ibrahim kung Sultan Abdullah Sultan Ahmad Shah i ett försök att visa att han har en övertygande parlamentarisk majoritet, och uppmanade premiärminister Muhyiddin Yassin att avgå.
Kungen avvisade Ibrahims förslag, men mitt i en djup politisk kris beslutade premiärminister Muhyiddin Yassin i augusti 2021 att avgå efter att ha förlorat majoritetsstödet i parlamentet. Kungen ingrep för att ordna med en efterträdare till premiärministern, och gjorde än en gång bruk av sina författningsenliga befogenheter. I augusti 2021 utnämnde han Ismail Sabri till Malaysias nionde premiärminister och den tredje premiärministern under innevarande valperiod på fem år. Nästa allmänna val i Malaysia kommer att hållas 2023.
I sina resolutioner har parlamentet fördömt dödsstraffet, bristen på respekt för hbti-personers rättigheter och nedtystandet av allmänhetens missnöje samt bristen på fredliga åsiktsyttringar, inbegripet offentlig debatt.
I juni 2022 tillkännagav den malaysiska regeringen att den kommer att avskaffa det obligatoriska dödsstraffet. Detta är ett steg framåt och ett beslut värt att efterföljas i regionen. EU har uppmanat landets myndigheter att vidta konkreta åtgärder för att snabbt införliva avtalet i lag.
Jorge Soutullo / Samuel Cantell / Cristina Stanculescu / Airis Meier