| Vid Lissabontoppmötet i mars 2000 kom EU:s regeringschefer överens om nya strategiska mål för Europeiska unionen och att EU skall bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi fram till 2010. Sedan dess har Europaparlamentet godkänt en rad lagförslag på det ekonomiska området som främst syftar till avreglera marknaderna för olika varor och tjänster. Europaparlamentet har dock även i regel försökt mildra avregleringarna genom att föreslå åtgärder för att skydda konsumenter, anställda, miljön och olika offentliga bastjänster.
Regeringschefernas uttalade syfte från Lissabontoppmötet var att göra EU till "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi med möjlighet att skapa hållbar ekonomisk utveckling med fler och bättre jobb och större social sammanhållning". Dettta kom att kallas Lissabonstrategin och gjorde det nödvändigt med åtgärder på olika områden : den inre marknaden, informationssamhället, forskning, utbildning, ekonomiska strukturreformer, stabil valuta och makroekonomiska åtgärder för att främja tillväxt och hållbara offentliga finanser. De flesta av dessa områden hör samman: hällbara offentliga finanser bidrar till tillväxt och indirekt till nya arbetstillfällen, medan lägre arbetslöshet betyder lägre socialförsäkringskostnader, vilket i sin tur förbättrar de offentliga finanserna.
När parlamentet först diskuterade Lissabonmålen var ledamöterna till en början delade i sina åsikter om avreglering. Många ledamöter efterlyste större tonvikt på jobbskapande åtgärder, miljöhänsyn och åtgärder för de sämst ställda i samhället. Andra menade att jobb skulle komma automatiskt med ökad tillväxt och efterlyste därför strukturreformer, eftersom de ansåg att alltför mycket bestämmelser för att skydda arbetstagarna mot olika saker vore kontraproduktivt. Till slut kom parlamentet fram till en gyllene medelväg med justeringar i EU-kommissionens lagförslag för att balansera de olika intressena.
Många av de åtgärder som beslutades i Lissabon gällde inte lagstiftningsfrågor utan samarbete mellan regeringarna i frågor som samordning och riktmärkning mellan medlemsstaterna. Här spelar kommissionen och Europaparlamentet en mera passiv åskådarroll. Men andra åtgärder krävde gemenskapslagstiftning med parlamentet som en viktig medaktör.
Nya arbetstillfällen
Skapande av nya arbetstillfällen var ett av de viktigaste målen från Lissabon, även om man räknade med att problemet med arbetslöshet i stor utsträckning skulle lösa sig automatiskt, bl.a. tack vare ökad tillväxt genom ökad konkurrenskraft, strukturreformer och mindre byråkrati. EU:s regeringar skulle främja goda exempel och skapa ett utbyte av tankar och idéer kring jobbskapande. Men ingen omfattande lagstiftning planerades på detta område.
Det överordnade målet var att öka sysselsättningsgraden till 70 procent av befolkningen till 2010, med ett mellanliggande mål på 67 procent till 2005. Dessa mål ser för närvarande ut att bli svåra att uppnå. Men sedan 1999 har det skapats mer än sex miljoner nya jobb i EU och sysselsättningsgraden steg från 62,5 procent 1999 till 64,3 procent 2002. Långtidsarbetslösheten minskade från 4 procent 1999 till 3 procent 2002. Parlamentet har i flera resolutioner poängterat att det krävs mer insatser, särskilt för att kombinera arbete och familjeliv och stimulera fler kvinnor att gå ut i arbetslivet. Ett av delmålen i Lissabon var också att öka andelen kvinnor som förvärvsarbetar från 51 procent 1999 (jämfört med 61 procent av männen) till 60 procent 2010. Det går faktiskt allt bättre för kvinnor på arbetsmarknaden. Det kan man däremot inte säga om äldre arbetstagare (i åldrarna 55-64 år). Arbetslöshetsmålet för 2010 fastställdes till 50 procent för denna befolkningskategori, men år 2002 arbetade endast 40,1 procent av gruppen.
Den inre marknaden
En fulländad och välfungerande inre europeiska marknad är ett av de viktigaste inslagen i Lissabonstrategin. Att ta bort hinder mot konkurrens och tillåta företag från andra medlemsstater att få tillgång till de nationella marknaderna på lika villkor anses vara avgörande för den ekonomiska tillväxten i EU. Under de senaste fem åren har parlamentet antagit lagstiftning för avreglering av flera marknader. El- och gasnäten kommer att vara fullt avreglerade 2007, posttjänsterna bli mer och mer konkurrensutsatta, dock med förbehåll för garantier för normalpostutdelning, och järnvägstransporterna skall avregleras med början 2006. Under denna parlamentsperiod har även bestämmelserna för offentlig upphandling uppdaterats för att öka konkurrensen och därför räknar man med att kostnaden för offentliga tjänster och upphandlingar kommer att minska. Man har gjort framsteg när det gäller hanteringen av det gemensamma luftrummet i Europa för att minska förseningarna i lufttrafiken. Däremot sade parlamentet nej till vissa avregleringar av posttjänsterna, eftersom man var orolig för säkerhet och arbetstillfällen.
Finansiella tjänster
Effektiva och öppna finansmarknader främjar tillväxt genom att bidra till bättre tillgång på kapital. I Lissabon efterlystes ökad integrering av EU:s nationella finansmarknader och eftersom parlamentet senare beslutade om en rad lagar på detta område, bl.a. ett gemensamt certifikat för handel med obligationer och värdepapper, åtgärder för att främja konkurrensen mellan banker och börshandlare på aktiemarknaden, gemensamma regler mot insiderhandel och marknadsmanipulation, borttagande av hinder mot investeringar i pensionsfonder, avreglering av försäkringsmarknaderna, skydd av minoritetsägare vid företagsövertagande och reglerom insyn i aktiebolag.
Ett företagsvänligare klimat
Ett bättre företagsklimat, i synnerhet för små och medelstora företag, ingick också i Lissabonstrategin. Medlemsstaterna skall dela med sig till varandra om goda arbetsmetoder och försöka minska byråkratin och kostnaderna för att starta nya företag. På detta område har parlamentet haft en begränsad roll. Europaparlamentet har dock stött insatser för att hjälpa små och medelstora företag och arbetat för att se till att dessa företags behov skall återspeglas i lagstiftningen, exempelvis genom att göra det enklare för företagen att lämna in anbud om offentliga upphandlingar eller ha tillträde till EU:s forskningsfonder. Parlamentet hardrivit igenom en EU-lag för att göra det lättare att skydda upphovsrätten. Och åtgärder är på gång för att åstadkomma en lag om patent för datorrelaterade uppfinningar. Syftet med lagen är att främja kreativitet och innovationer genom att öka den rättsliga säkerheten för företag som investerar i nya datortillämpningar.
Informationssamhället
En annan hörnsten i Lissabonstrategin är utvecklingen av informationssamhället, som bör bidra till utvecklingen mot en kunskapsbaserad ekonomi och skapandet av arbetstillfällen inom områden med stark tillväxtpotential. Parlamentet har antagit en omfattande lagstiftning för att öka konkurrensen på teleområdet och öka internetanvändningen. Här ligger vi ganska bra till och produktiviteten i EU:s telekomindustri är cirka 15 procent högre än i USA, enligt kommissionens undersökningar. När telekommarknaderna är fullt integrerade och avreglerade bör det kunna leda till ännu lägre kostnader för både privata användare och företag. Detta kommer att sänka kostnaderna för tillgång till internet. Ytterligare lagstiftning har antagits för att bredda användningen av internet, genom att inrätta en .eu-domän, hantera problemet med skräpmejl och underlätta internethandel.
Policy mix
En annan stor fråga är "blandningen av makroekonomiska åtgärder", alltså den bästa avvägningen mellan olika ekonomisk-politiska verktyg för att åstadkomma tilllväxt. Europaparlamentet stödde beslutet att ge Europeiska centralbanken en oberoende ställning och målet med prisstabilitet som grund för hållbar tillväxt. Parlamentet har dock varit kritiskt mot skatteåtgärderna i detta åtgärdspaket, eftersom det inte finns någon skattepoltik på EU-nivå. Dessutom har stabilitets- och tillväxtpakten och reglerna för offentliga utgifter inte respekterats fullt ut av vissa EU-regeringar. Det genomsnittliga underskottet i de offentliga finanserna i EU:s medlemsstater var 2,7 procent 2003, vilket delvis berodde på den svaga konjunkturen. Den genomsnittliga statsskulden ökar den också, och utgör 64,1% av BNP. Enligt parlamentet beror den minskade tillväxten på bristen på strukturreformer i de flesta medlemsstaterna. Parlamentet anser även att det är bekymmersamt att man inte har lyckats lägga de offentliga utgifterna på produktiva investeringar, något man kom överens om i Lissabon, och att skatten på arbete heller inte sänkts tillräckligt.
Parlamentet har hela tiden stött stabilitets- och tillväxtpakten och föreslagit att man skall införa ett system för att tidigt kunna upptäcka när länder inte klarar av att åstadkomma en budget i balans under perioder med stark tillväxt, och inte bara när underskotten ökar under perioder med svag tillväxt. Användningen av en gyllene regel, som säger att vissa typer av investeringar skall undantas från beräkningen av budgetunderskott har diskuterats livligt i parlamentet, som nyligen med minsta möjliga marginal röstade mot att införa en sådan regel.
Forskning och utbildning
Utbildning och forskning har stor betydelse för tillväxt och sysselsättning. EU-ledarna sammanfattade saken i Lissabon som att "investeringar i människor och utveckling av ett aktivt och dynamiskt välfärdssamhälle" är av avgörande betydelse för kunskapsekonomin. Detta innebär att medlemsstaterna skall arbeta för att höja per capita-investeringarna i personal och prioritera det livslånga lärandet högre, eftersom ökade kvalifikationer ökar chansen till arbete. Men i stort sett har detta område inte varit föremål för EU-lagstiftning. Det enda man åstadkommit är ett slags riktmärkessystem, och resultatet har varit magert. EU investerar 1,1 procent av BNP i högre utbildning, vilket kan jämföras med 3 procent i USA. Skillnaden beror i stor utsträckning på brist på privat riskkapital, eftersom investeringarna från det det offentliga är ungefär lika. Andelen vuxna med högre utbildning i EU växer, men klyftan mot USA finns kvar. Och andelen ungdomar som hoppar av skolan utan slutbetyg (18,1 procent 2003) är fortfarande långt över målet på 10 procent för år 2010.
Parliamentet godkände medlemsstaternas mål att satsa 3 procent av BNP på forskning och utveckling, men parlamentet har inga befogenheter att genomföra detta mål. Och i praktiken har man inte kommit långt med tanke på att forskningssatsningarna idag endast motsvarar 1,9 procent av EU:s samlade BNP jämfört med 2,9 procent i USA och 3 procent i Japan.
Men EU har ett gemensamt forskningsprogram som erhåller strax under 4 procent av anslagen i gemenskapsbudgeten. Parlamentet bidrar till att fastställa anslagsnivån för detta flerårsprogram och har alltid arbetat för att öka anslagen. Europaparlamentet beslutar även vilka forskningsområden programmet skall satsa på. Parlamentet har vidare stött arbetet med att främja forskares och studenters möjligheter att flytta mellan olika universitet genom Erasmus Mundus-programmet, och har förbättrat lagstiftningen för ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer över hela EU för att göra det enklare för folk med olika utbildningar att arbeta i andra medlemsstater. Försök att införa ett EU-patent för att främja forskning genom förenklade patentförfaranden har tyvärr runnit ut i sanden.
Slutsatser
Produktiviteten per person fortfarande är sammantaget lägre i EU än i USA, men det beror i stor utsträckning på att man i Europa prioriterat mera fritid och längre semester. När det gäller produktivitet per timme är skillnaden mellan EU och USA mindre och den har varit mindre än 5 procent de senaste åren. Men ett viktigt och oroande faktum är att produktiviten i EU nu växer långsammare än i USA och att klyftan därför ökar. Enligt kommissionen beror detta på att EU är sämre på att använda ny teknik och hålla uppe investeringarna. Parlamentet har också tagit upp den allmänna investeringstrenden, som tycks gå åt fel håll. Privatinvesteringarna minskade till 17,2 procent av BNP i 2002, från att ha legat på 18,3 procent 2000. De offentliga investeringarnas andel av BNP (2,4 procent av BNP 2003) minskar även de (de var 3,8% på sjuttiotalet) och är nu mycket lägre än i USA (3,3 procent 2003).
I en resoltion som parlamentet antog nyligen kritiserades förseningarna i Lissabonstrategin och man uppmanade medlemsstaterna "att gå in för en gemensam strategi för strukturreformer". Parlamentet efterlyste även "en brådskande mobilisering av den privata sektorns investeringar i forskning och utveckling", med en stark offentligt forskningsbas med kopplingar till näringslivet. Parlamentet anser att Lissabonprocessen fortfarande är vägen framåt.
|
