Genomförande av budgeten

I detta faktablad förklaras hur EU:s budget genomförs, inbegripet regler och principer, olika genomförandemetoder och övervaknings- och kontrollsystem för att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning. Här beskrivs också Europaparlamentets roll när det gäller att gemensamt besluta om den årliga budgeten, övervaka genomförandet och ställa kommissionen till svars genom de årliga ansvarsfrihetsförfarandena.

Rättslig grund

  • Artiklarna 290–291, 317–319 och 321–323 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) samt artikel 179 i Euratomfördraget.
  • Budgetförordningen, dvs. Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 av den 23 september 2024 om finansiella regler för unionens allmänna budget.
  • Interinstitutionellt avtal av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel.
  • Målen

    Det övergripande målet är att se till att offentliga medel används på lämpligt sätt, i enlighet med efterlevnadsprinciperna och på ett prestationsbaserat sätt, samtidigt som Europeiska unionens värden respekteras. Detta innebär i synnerhet följande: 1) Efterlevnad av budgetförordningen i fråga om offentlig upphandling. 2) En sund ekonomisk förvaltning (sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet). 3) Skydd av EU:s ekonomiska intressen. 4) Ansvarsskyldighet gentemot parlamentet och medborgarna.

    Förfaranden

    A. Genomförandebestämmelser

    Kommissionen ansvarar för att genomföra budgetens inkomster och utgifter i samarbete med medlemsstaterna, och under Europaparlamentets politiska kontroll.

    Genomförandet av budgeten består av två huvudmoment: åtaganden följt av betalningar. Åtagandebemyndiganden är medel som avsatts för projekt som EU gått med på att finansiera. Betalningsbemyndiganden är de faktiska medel som betalats ut för nuvarande och tidigare åtaganden.

    Budgetgenomförandet sker inom ramen för de anslag som beviljas genom den fleråriga budgetramen (multiannual financial framework, MFF) (se faktablad 1.4.3) och genomförs i enlighet med fördragen och bestämmelserna i budgetförordningen. Budgetförordningen är en övergripande rättsakt som ska tillämpas på alla utgifts- och inkomstområden. Ytterligare regler för budgetens genomförande kan finnas i sektorsbaserade förordningar som täcker specifika EU-åtgärder.

    Sund ekonomisk förvaltning är en avgörande vägledande princip[1] som definieras av följande tre principer:

    • Sparsamhet, dvs. det bästa priset.
    • Effektivitet, dvs. det bästa förhållandet mellan resursanvändning och måluppfyllelse.
    • Ändamålsenlighet, dvs. måluppfyllelse.
    • I linje med dessa principer är genomförandet prestationsinriktat.

      Dessutom säkerställs respekten för EU:s värden och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt skyddet av EU:s ekonomiska intressen (för mer om EU:s inkomster se faktablad 1.4.1).

      B. Metoder för genomförande av budgeten

      Kommissionen får genomföra budgeten på följande sätt[2]:

      • Direkt genom dess avdelningar eller genomförandeorgan (direkt förvaltning).
      • Genom delegering till medlemsstaterna (delad förvaltning).
      • Indirekt genom att budgetgenomförandet anförtros olika enheter och personer, t.ex. tredjeländer, internationella organisationer (indirekt förvaltning).
      • I praktiken spenderas cirka 70 procent av budgeten genom arrangemang för delad förvaltning (tillsammans med medlemsstaterna som fördelar medel och sköter utbetalningarna, 20 procent genomförs genom direkt förvaltning av kommissionen eller dess genomförandeorgan, och resterande 10 procent genom indirekt förvaltning[3].

        Övriga EU-institutioner ansvarar för genomförandet av sina avsnitt i budgeten (för mer om EU:s utgifter, se faktablad 1.4.2).

        C. Hur övervakas genomförandet?

        Interna kontroller tillämpas på alla genomförandemetoder. Intern kontroll av budgetgenomförandet bedömer om principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet följs. En annan viktig aspekt är förebyggande, upptäckt och korrigering av oriktigheter, bland annat bedrägeri, korruption, intressekonflikter och dubbelfinansiering[4]. Budgetgenomförandet sker i enlighet med EU:s lagstiftning om offentlig upphandling (varor, byggentreprenader och tjänster) (se faktablad 2.1.10).

        Kommissionens redovisningsregler bygger på de internationella redovisningsstandarder för den offentliga sektorn som fastställts av Internationella revisorsförbundet (International Federation of Accountants). Arbete pågår också med att utveckla EU:s redovisningsstandarder för den offentliga sektorn för att harmonisera redovisningen inom den offentliga sektorn i EU.

        Genom systemet för finansiell transparens lämnas information om mottagare av medel som kommissionen förvaltar direkt. Samtidigt ansvarar varje medlemsstat för att offentliggöra information om mottagare av de medel som man förvaltar inom ramen för delad förvaltning. Dessutom skyddar systemet för tidig upptäckt och uteslutning (Edes) EU:s ekonomiska intressen genom att möjliggöra tidig upptäckt av otillförlitliga personer och enheter som ansöker om EU-medel eller har ingått rättsliga åtaganden med kommissionen eller andra institutioner. Edes föreskriver att otillförlitliga personer och enheter ska uteslutas från förfaranden och åläggas finansiella sanktioner.

        Europeiska revisionsrätten granskar budgetgenomförandet (se faktablad 1.3.12) eftersom dess roll är att granska alla transaktioner som är kopplade till EU:s budget. Medlemsstaterna bestraffas vid felaktigt budgetgenomförande och sådana inkomstförluster i EU-budgeten uppvägs av en begäran om återbetalning av medel som felaktigt tilldelats av nationella regeringar.

        Europaparlamentets roll

        Europaparlamentet spelar en nyckelroll när det gäller att säkerställa EU:s institutionella balans. När det gäller budgetbefogenheter:

        • Parlamentet är en av budgetmyndighetens två grenar och fattar beslut om den årliga budgeten på samma villkor som rådet.
        • Parlamentet är den enda ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten och granskar därmed genomförandet av budgeten.
        • Parlamentet kan också påverka genomförandet av budgeten genom sin lagstiftande och icke lagstiftande verksamhet, t.ex. genom sina betänkanden och resolutioner eller genom att ställa muntliga eller skriftliga frågor till kommissionen.

          A. Budgetförfarandet

          Parlamentet fastställer EU:s årliga budget tillsammans med rådet (för mer om budgetförfarandet se 1.2.5), dvs. tilldelningen av medel inom de parametrar som fastställs i den fleråriga budgetramen. Under budgetförhandlingarna kan parlamentet föreslå att medel förs till reserven, framför allt om man hyser tvivel om huruvida utgifterna är berättigade eller huruvida kommissionen verkligen har möjlighet att genomföra dem. Mobiliseringen av sådana medel skjuts upp tills en uppsättning på förhand fastställda villkor är uppfyllda.

          När budgeten väl har antagits kan den fortfarande ändras under genomförandet genom förslag till ändringsbudgetar och överföringar genom beslut, förutsatt att dessa godkänns av parlamentet och rådet. Under genomförandet spelar dock kommissionen en ledande roll genom att anta arbetsprogram och finansieringsbeslut samt genomföra autonoma överföringar (dvs. överföringar som inte måste godkännas av parlamentet och rådet) när lagstiftningen, inklusive budgetförordningen, tillåter detta[5].

          I det budgetrelaterade interinstitutionella avtalet föreskrivs budgetsamarbete mellan kommissionen, rådet och parlamentet. Regelbundna interinstitutionella möten hålls för att bedöma budgetgenomförandet, särskilt när det gäller betalningsbemyndiganden för att säkerställa ett smidigt genomförande av EU-program och fullgörandet av alla finansiella skyldigheter[6].

          B. Beviljande av ansvarsfrihet

          Förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet (för mer om budgetkontroll, se faktablad 1.4.5) gör det möjligt för parlamentet att utvärdera EU:s utgifter i efterhand på grundval av Europeiska revisionsrättens årsrapport som bedömer tillförlitligheten, lagligheten och korrektheten i EU:s utgifter och inkomster.

          Ansvarsfriheten är ett beslut av parlamentet som återspeglar dess slutsatser om det sätt på vilket kommissionen och andra EU-institutioner och EU-organ har utfört uppgiften att genomföra EU:s budget. Parlamentet kan också anta en ansvarsfrihetsresolution för att fastställa krav och rekommendationer om genomförandet, till exempel med en begäran om ändringar av förfarandet.

          Denna process för parlamentarisk kontroll av genomförandet av budgeten bidrar till att säkerställa efterlevnad av relevanta rättsliga och regulatoriska krav, och med vederbörlig respekt för principen om sund ekonomisk förvaltning.

          Med de senaste finansieringsinstrumenten, såsom faciliteten för återhämtning och resiliens, som ger bidrag och lån till medlemsstaterna för att stödja återhämtningen efter pandemin och strukturreformerna, skiftar kommissionen nu i allt högre grad från en traditionell kostnadsersättningsstrategi till att koppla betalningar till uppnåendet av delmål och mål. I sin resolution av den 18 juni 2025 om genomföranderapporten om faciliteten för återhämtning och resiliens underströk parlamentet behovet av att åtgärda brister i de finansiella kontrollerna och varnade för att bristen på uppgifter hindrade förmågan att kontrollera efterlevnaden av principen om sund ekonomisk förvaltning, vilket hämmade granskning, transparens och demokratisk ansvarsskyldighet.

          Genom kommissionens förslag till flerårig budgetram efter 2027 införs betydande ändringar av genomförandemekanismerna, med en övergång till prestationsbaserat genomförande, större flexibilitet och en större andel icke förprogrammerade utgifter för att möjliggöra snabb krishantering. En viktig förändring är införandet av en strategi med en nationell plan per medlemsstat i kommissionens förslag till Europeiska fonden för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, jordbruk och landsbygd, fiske och sjöfart, välstånd och säkerhet för perioden 2028–2034, inspirerad av modellen för faciliteten för återhämtning och resiliens, tillsammans med den föreslagna förordningen om en prestationsram, som inrättar en förenklad och enhetlig ram för övervakning av EU-budgetens prestation. De nationella och regionala partnerskapsplanerna skulle sammanföra flera program med delad förvaltning, däribland sammanhållning, jordbruk och migration.

          I sin resolution av den 7 maj 2025 om en uppdaterad långtidsbudget för unionen i en värld i förändring betonade parlamentet att nationella planer ”inte kan ligga till grund för utgifter med delad förvaltning efter 2027 och underströk att utformningen av utgifter med delad förvaltning inom ramen för nästa fleråriga budgetram måste skydda parlamentets roll som lagstiftare och budgetmyndighet samt säkerställa regionala och lokala myndigheters deltagande.

          Detta faktablad har utarbetats av Europaparlamentets enhet för budgetstöd inom generaldirektoratet för budgetfrågor. För mer information om detta ämne gå till webbplatserna för budgetutskottet och budgetkontrollutskottet.

           

          [1]Artikel 33 i budgetförordningen.
          [2]Artikel 62 i budgetförordningen.
          [4]Artikel 36 i budgetförordningen.
          [5]Artiklarna 30 och 31 i budgetförordningen.
          [6]Del G i bilaga I till det interinstitutionella avtalet.

          Anda-Diana GHIRAN-MERVEILLE