Folkhälsa
I detta faktablad beskrivs EU:s folkhälsopolitiska mål och hur de växt fram. Här beskrivs de största framgångarna i EU:s hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete, med fokus på cancer och motståndskraft mot infektionssjukdomar och gränsöverskridande hälsohot. Andra frågor som tas upp är folkhälsoutmaningar i samband med demografiska förändringar och tillgång till kritiska läkemedel. Och så presenteras den senaste politiska utvecklingen inom e-hälsa och bioteknik.
Rättslig grund
- Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tar upp folkhälsa i artikel 168. Artikel 114 är en av de rättsliga grunderna för EU:s lagstiftning om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter, medan artikel 153 är den rättsliga grunden för flera EU-direktiv på arbetsmiljöområdet.
- I artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna anges att var och en har rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård i de nationella vårdsystemen.
- skydda och förbättra EU-invånarnas hälsa,
- bidra till att modernisera och digitalisera vård och infrastruktur,
- göra hälso- och sjukvårdssystemen i EU mer motståndskraftiga, och
- göra EU-länderna bättre rustade att förebygga och hantera framtida pandemier.
- Europeiska läkemedelsmyndigheten inrättades 1995 för att utvärdera läkemedel, granska deras användning inom EU och övervaka deras säkerhet.
- Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, som inrättades 2004, samlar in data om infektionssjukdomar, bedömer risker och ger vägledning för att hjälpa länder att förebygga och reagera på utbrott och folkhälsohot.
- skapa beredskap inför framtida hälsokriser och gränsöverskridande hälsohot,
- modernisera EU:s läkemedelslagstiftning för att förbättra människors tillgång till prismässigt överkomliga och innovativa läkemedel,
- förebygga och upptäcka cancer och tillhandahålla högkvalitativ vård för cancerpatienter,
- lägga fast en gemensam ram för användning och utbyte av elektroniska hälsodata i hela EU (det europeiska hälsodataområdet).
- Handlingsplanen för nollföroreningar försöker skapa en renare och hälsosammare livsmiljö.
- Programmet EU för hälsa 2021–2027 bidrar tillsammans med andra fonder och program till hanteringen av hälsofrågor ur flera olika infallsvinklar.
- Många politiska insatser handlar om att förebygga skadliga hälsoeffekter som orsakas av klimatförändringarna, t.ex. ett ökat antal dödsfall i värmeböljor och naturkatastrofer, ändrade infektionsmönster för vattenburna sjukdomar och sjukdomar som överförs av insekter, sniglar eller andra växelvarma djur.
- EU:s plan mot cancer från 2021 omfattar förebyggande, tidig diagnos, behandling och uppföljning.
- År 2022 lade kommissionen fram en ny strategi för cancerscreening för att stödja medlemsstaternas arbete med att få fler att kontrollera sig för cancer. Målet fram till 2025 var att 90 % av alla människor med rätt till screening för bröstcancer, tjock- och ändtarmscancer och livmoderhalscancer skulle erbjudas sådan screening.
- För att hjälpa beslutsfattarna och vägleda satsningarna på cancerbekämpning finns särskilda landsprofiler för cancer som tar upp framgångar, utmaningar och skillnader i cancervården runt om i EU.
- Den europeiska kodexen mot cancer är en uppsättning rekommendationer om hur människor i EU kan minska risken för cancer. 2025 års upplaga uppdaterar och bygger ut riktlinjerna för förebyggande arbete och innehåller de senaste vetenskapliga rönen och policyrekommendationerna.
- Ett direktiv från 2001 som handlar om godkännande, tillverkning, import och försäljning av läkemedel (direktiv 2001/83/EG).
- En förordning från 2004 som handlar om inrättande av förfaranden för godkännande av läkemedel och regler för övervakning av dem och om inrättande av den europeiska läkemedelsmyndigheten (förordning (EG) nr 726/2004).
Målen för EU:s hälsopolitik
EU-ländernas nationella regeringar har det primära ansvaret för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård. EU:s folkhälsopolitik kompletterar den nationella politiken och syftar till att
Hur EU:s folkhälsopolitik vuxit fram
Ändringar i EU:s grundfördrag på 1990-talet gav folkhälsa en mer framträdande plats i EU-politiken. Rätten till fri rörlighet innebär att både patienter och vårdpersonal kan röra sig fritt mellan EU:s medlemsstater. Viktiga hälsofrågor korsar dessutom ofta nationsgränser och har sociala och ekonomiska konsekvenser för EU.
Två specialiserade byråer hjälper till att utforma EU:s folkhälsopolitik.
Programmet EU för hälsa (2021–2027) inrättades för att hantera långsiktiga hälsoutmaningar genom att göra hälsosystemen starkare, mer motståndskraftiga och mer tillgängliga. Programmet infördes som svar på covid-19-pandemin och som ett sätt att förbättra krisberedskapen i EU. Det lyfter fram betydelsen av kollektiv motståndskraft och gränsöverskridande folkhälsosäkerhet och banar väg för en europeisk hälsounion.
Den europeiska hälsounionen är en policyram inriktad på att
EU ägnar sig även åt global hälsa och har på senare tid stärkt engagemanget på området genom initiativet för global hälsoresiliens.
Resultat och aktuell utveckling på folkhälsoområdet
A. Hälsa inom alla politikområden och One health-modellen
År 2006 utformades ”hälsa inom alla politikområden” – en modell som ser till hälsokonsekvenserna i all politik, inte bara sådan som uttryckligen handlar om hälsa. I linje med artiklarna 9 och 168.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 35 i stadgan om de grundläggande rättigheterna är hälsoföljder något som bör beaktas i allt politiskt beslutsfattande på EU-nivå, nationell nivå och lokal nivå.
Några aktuella exempel på hur modellen ”hälsa inom alla politikområden” tillämpas i praktiken:
One Health-modellen är en integrerad helhetsmodell som syftar till att på ett hållbart sätt balansera och optimera människors, djurs och ekosystems hälsa. Det handlar bland annat om att förebygga sjukdomar som överförs direkt eller indirekt mellan djur och människor och om att minska den antimikrobiella resistensen (alltså när bakterier, virus, svampar och parasiter inte längre svarar på mediciner som används för att förebygga dem eller sätta in behandlingar mot dem).
B. Sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande åtgärder
EU:s olika initiativ på detta område är inriktade på att förebygga smittsamma sjukdomar (alltså infektionssjukdomar) och icke-smittsamma sjukdomar, bland annat cancer, och på att minska den antimikrobiella resistensen.
1. Cancer
Cancer är den näst vanligaste dödsorsaken i EU. Det är inte bara de drabbade och deras anhöriga som påverkas utan även vården och den ekonomiska produktiviteten. EU bekämpar cancer genom flera initiativ.
2. Icke-smittsamma sjukdomar
I december 2021 drog Europeiska kommissionen igång ”Healthier Together – EU:s initiativ för icke-smittsamma sjukdomar” för att hjälpa EU-länderna att minska bördan av de större icke-smittsamma sjukdomarna och öka befolkningens välbefinnande. Två områden ges särskild uppmärksamhet: Psykisk hälsa och hjärt- och kärlsjukdomar
a. Psykisk hälsa och välbefinnande
Över 84 miljoner människor – ungefär var sjätte person – lider av psykisk ohälsa i EU. Psykisk ohälsa har integrerats i EU:s folkhälsoagenda genom initiativ som EU:s gemensamma åtgärd för psykisk hälsa och välbefinnande (2013–2016). Den har i sin tur gett upphov till den europeiska ramen för åtgärder för psykisk hälsa och psykiskt välbefinnande.
Självmord är den näst vanligaste dödsorsaken i åldrarna 15–29 år, och därför är det så oerhört viktigt med förebyggande, medvetandegörande, bekämpande av stigmatisering och tillgång till hjälp. År 2023 antog Europeiska kommissionen ett meddelande om en helhetsstrategi för psykisk hälsa. Psykisk ohälsa och neurologiska störningar uppmärksammas också i Healthier Together-initiativet. I januari 2026 drogs det europeiska partnerskapet för hjärnhälsa igång.
b. Hjärt- och kärlsjukdomar och livsstilsfaktorer
Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i EU.Narkotika, alkohol och tobak är livsstilsval som avsevärt ökar risken för hjärtrelaterade åkommor med allvarliga effekter för människors hälsa. Att ta itu med dessa riskfaktorer är en viktig del av EU:s hälsopolitik. Milstolpar i regleringen av tobaksanvändning är bland annat tobaksskattedirektivet från 2011 och tobaksdirektivet från 2014. I juli 2025 föreslog Europeiska kommissionen en översyn av tobaksskattedirektivet för att utvidga dess tillämpningsområde till nya produkter och höja minimiskattesatserna så att de speglar inflationen och prisskillnaderna mellan medlemsstaterna.
I december 2025 presenterade kommissionen en plan för hjärt–kärlhälsa, som är inriktad på hjärt- och kärlsjukdomar bland mer utsatta grupper. Sedan 2025 har Europaparlamentet arbetat på ett eget initiativbetänkande om en EU-strategi för hjärt- och kärlsjukdomar.
3. Smittsamma sjukdomar och hot mot folkhälsan
Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar har ett system för tidig varning och reaktion för att upptäcka och reagera på eventuella utbrott av smittsamma sjukdomar och gränsöverskridande hälsohot.
EU:s hälsosäkerhetskommitté består av företrädare för hälso- och sjukvårdsmyndigheterna i EU:s medlemsstater plus Island, Liechtenstein och Norge. Den samordnar EU:s insatser vid utbrott och pandemier och samarbetar med Världshälsoorganisationen.
År 2022 fick Europeiska läkemedelsmyndigheten och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar utvidgade mandat. Samma år antogs en ny förordning om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa, och myndigheten för beredskap och insatser vid hälsokriser (Hera) inrättades för att förbättra beredskapen och insatserna i samband med allvarliga gränsöverskridande hot.
I april 2025 inledde dessutom kommissionen ett offentligt samråd för att få synpunkter på sin strategi för läkemedel vid hot mot folkhälsan. Strategin ska säkerställa att EU är redo för och kan reagera på hot mot folkhälsan, inklusive kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära sådana.
C. Samhälleliga och demografiska förändringar
En av EU:s utmaningar består i att se till att dess åldrande befolkning har en hög livskvalitet på ålderns höst och att vårdsystemen är hållbara. År 2021 offentliggjorde Europeiska kommissionen ett diskussionsunderlag om åldrande, som 2023 följdes av en rapport om konsekvenserna av demografiska förändringar i en föränderlig miljö. Efter att ha pekat ut utmaningarna med åldrande, befolkningsminskning och en krympande arbetskraft lade kommissionen även fram policyinstrument för att hantera de demografiska förändringarna i ett meddelande som bar titeln ”Befolkningsutvecklingen i Europa: en verktygslåda med åtgärder”.
Migrationskriser innebär även folkhälsopolitiska utmaningar. År 2016 offentliggjorde Europeiska kommissionen sin handlingsplan för integrering av tredjelandsmedborgare. Den tar upp hur migranter missgynnas i hälsohänseende, bland annat genom svårigheter att få vård. År 2020 lade kommissionen fram den europeiska migrationsagendan och migrations- och asylpakten för att strama upp EU:s politik ytterligare på detta område. Nya bestämmelser gäller från och med den 1 juli 2026.
För att minska ojämlikheten mellan barn på bland annat hälsoområdet antogs år 2021 en europeisk barngaranti. Dess syfte är att förebygga och bekämpa social utestängning genom att garantera faktisk tillgång till viktiga tjänster, bland annat gratis hälso- och sjukvård och hälsosam kost. Som ett första steg lämnade medlemsstaterna in nationella planer där de redogjorde för hur de skulle genomföra den europeiska barngarantin fram till 2030. I februari 2026 föreslog Europaparlamentet målet att barnfattigdomen ska vara utrotad till 2025.
D. Läkemedel
Ett läkemedel (en medicin) är varje ämne eller kombination av ämnen som används för att behandla eller förebygga sjukdom hos människor (se faktablad 2.2.5). EU har antagit flera lagar för att reglera hur läkemedel ska godkännas, säljas och användas i EU. Några exempel:
Ett stort steg var antagandet av läkemedelspaketet, vars syfte var att få fram fler, billigare och mer lättillgängliga läkemedel. Tanken med detta paket är att bättre tillgodose patientbehoven genom att främja innovation och konkurrenskraft i form av incitament till utveckling av nya antimikrobiella medel, läkemedel mot sällsynta sjukdomar och behandlingar för barn. Ett annat syfte är att stärka försörjningstryggheten genom att garantera snabba leveranser av säkra och prismässigt överkomliga läkemedel i hela EU.
Förordningen om kritiska läkemedel föreslogs av kommissionen i mars 2025 och är just nu föremål för förhandlingar mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Den har till syfte att förbättra produktionen, leveranserna och utbudet av kritiska läkemedel.
E. E-hälsa
EU är mitt uppe i en digital omställning av hälso- och sjukvården. Det innebär att digital teknik och digitala informationshanteringssystem är på väg att införas i olika delar av vården. Det handlar bland annat om elektroniska patientjournaler, telemedicin, kroppsburna enheter, mobilappar, dataanalys och andra digitala verktyg. Vårdens digitalisering är en del av EU:s strategi för den digitala inre marknaden. Tanken med den är att likrikta EU-ländernas regler och infrastruktur för digitala system.
Nätverket för e-hälsa är ett frivilligt nätverk som inrättats genom ett direktiv om patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Det erbjuder en plattform där de nationella e-hälsomyndigheterna kan knyta kontakter med varandra.
År 2018 lade Europeiska kommissionen fram sina prioriteringar för den digitala omvandlingen av vård och omsorg. Prioriteringarna gick bland annat ut på att människor ska ha säker tillgång till sina hälsouppgifter i hela EU, att behandlingen ska individualiseras, att forskningen ska förbättras genom en gemensam datainfrastruktur och att människor ska ha digitala verktyg för patientfeedback och personcentrerad vård.
Infrastrukturen för digitala e-hälsotjänster garanterar att man som boende i ett EU-land kan fortsätta att få vård när man är på resa i ett annat EU-land.
I mars 2025 trädde förordningen om ett europeiskt hälsodataområde i kraft. Tanken med den är att människor i EU ska kunna komma åt och hantera sina egna hälsouppgifter. Hälsouppgifterna ska även kunna återanvändas över nationsgränserna för forsknings- och innovationsändmål, men då alltid med respekt personuppgiftsskyddet. Det är en stor framgång för EU:s agenda för e-hälsa. Nu är det meningen att Europeiska kommissionen fram till mars 2027 ska anta flera viktiga rättsakter för att närmare ange hur förordningen ska tillämpas.
F. Utvärderingen av medicinsk teknik
Medicinsk teknik omfattar läkemedel, medicintekniska produkter, diagnosverktyg, kirurgiska ingrepp och åtgärder för förebyggande, diagnos eller behandling av sjukdom. Utvärdering av medicinsk teknik görs systematiskt och utgår från evidensbaserade uppgifter om medicinsk teknik. Syftet är att säkerställa en säker, ändamålsenlig, patientinriktad och kostnadseffektiv hälsopolitik. Utvärderingen görs även för att mäta mervärdet i medicinsk teknik, vilket sedan kan vara vägledande vid nationella beslut om kostnadsersättning för användare. En förordning om utvärdering av medicinsk teknik antogs 2021 och har gradvis börjat tillämpas sedan januari 2025.
G. Rättsakten om bioteknik och europeisk konkurrenskraft
I december 2025 föreslog Europeiska kommissionen rättsakten om bioteknik. Med den vill man få fart på innovationen inom utvärdering av medicinsk teknik, kliniska prövningar och biotillverkning för att stärka Europas konkurrenskraft och driva på vårdlösningar. Den granskas och diskuteras just nu av Europaparlamentets utskott för folkhälsa och utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Kommissionen ger i regel konkurrenskraft en central plats i sin ekonomiska agenda för att hantera växande utmaningar som klimatförändringar, AI och geopolitiska spänningar. I sitt arbetsprogram för 2026 tillkännagav kommissionen att en andra rättsakt om bioteknik är på gång, och förslaget om denna väntas i slutet av 2026.
Europaparlamentets roll
Mellan 2023 och 2025 fungerade Europaparlamentets utskott för folkhälsa som ett underutskott till utskottet för miljö, klimat och livsmedelssäkerhet. I februari 2025 blev det ett fristående utskott som inte längre var beroende av ett huvudutskott. Det kan mejsla fram sina egna lagstiftningsprioriteringar och bemöta lagförslag från kommissionen genom betänkanden, föreslå ändringsförslag i kammaren och utse en förhandlingsgrupp som ska sköta förhandlingarna med rådet om kommissionens lagförslag. Utskottet ansvarar för program och åtgärder på folkhälsoområdet, läkemedel och medicintekniska produkter, beredskap och insatser vid hälsokriser, psykisk hälsa och patienträttigheter. Det utövar även tillsyn över arbetet i Europeiska läkemedelsmyndigheten och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar Utskottet har även regelbundna kontakter med Världshälsoorganisationen.
Detta faktablad har utarbetats av Europaparlamentets utredningsavdelning för omställning, innovation och hälsa. Mer information om detta ämne finns på webbplatsen för utskottet för folkhälsa.
Anne-Marie Finnemann / Ioana-Alice POSTU