Europaparlamentets
verksamhet
Höjdpunkter 1999-2004

 
Europaparlamentet
Reform av EU
Utvidgningen
Medborgerliga rättigheter
Europeiskt medborgarskap
Stadgan om de grundläggande rättigheterna
Grundläggande rättigheter
Allmänhetens tillgång
till handlingar
Utbildning och rörlighet
för ungdomar
Rättsliga och inrikes frågor
Externa relationer
Miljö / Konsumentskydd
Transport / Regionalpolitik
Jordbruk och fiske
Ekonomi och valutafrågor
Sysselsättning och socialafrågor /
Kvinnors rättigheter
Inre marknaden / Industri / Energi / Forskning
 

EPP-ED PSE Group ELDR GUE/NGL The Greens| European Free Alliance UEN EDD/PDE


Rösträtt, framställningar, Europeiska ombudsmannen: ett aktivt medborgarskap

Unionsmedborgarskapet ersätter inte det nationella medborgarskapet, utan kompletterar det. Denna princip fastställs i Amsterdamfördraget och beskrivs på nytt på en framträdande plats i konventets utkast till en konstitution för Europa. Detta medborgarskap har skapats stegvis, fördrag för fördrag. De viktigaste beståndsdelarna är rösträtten i de kommunala valen och i valet till Europaparlamentet, och stadgan om de grundläggande rättigheterna. Dessutom finns parlamentets utskott för framställningar och Europeiska ombudsmannen som lyssnar på medborgarna och är villiga att hjälpa till då medborgarna anser att deras rättigheter har kränkts.

Det var framför allt genom Maastrichtfördraget, som trädde i kraft 1992, som begreppet "unionsmedborgarskap" infördes. Redan tidigare hade det faktum att en person kom från gemenskapen inneburit vissa rättigheter, såsom rätten att resa och uppehålla sig i medlemsstaterna och rätten att ta anställning vid offentliga myndigheter så länge det inte handlar om att utöva offentlig makt. Under rubriken "Unionsmedborgarskap" som finns alldeles i början av Maastrichtfördraget går man mycket längre genom att erkänna rösträtten och valbarheten i valet till Europaparlamentet och i de kommunala valen, och att fastställa att alla unionsmedborgare som befinner sig i tredje land skall ha rätt till skydd av varje medlemsstats diplomatiska och konsulära myndigheter på samma villkor som medborgarna i den staten. I Maastrichtfördraget fastställs slutligen att medborgarna har rätt att lämna in framställningar och inrättar Europeiska ombudsmannen.

Utkastet till konstitution tar upp alla dessa element och förbättrar dem ytterligare, i synnerhet genom att stadgan om de grundläggande rättigheterna, bland annat rätten till en god förvaltning, införlivas i fördraget, och genom att redan i artikel 1 fastslå att EU "har sitt ursprung i en önskan hos Europas medborgare och stater att bygga sin gemensamma framtid". Denna princip innebär att EU grundar sig på en dubbel legitimitet från både medborgarna och staterna, och är ett exempel på hur EU utvecklats steg för steg. Rösträtten och stadgan om de grundläggande rättigheterna behandlas i separata informationsblad. Just detta informationsblad handlar särskilt om rätten att lämna in framställningar och ombudsmannens roll.

Framställningarna leder till förändring

Ledamöternas roll är att lyssna till de medborgare som valt dem. Dessutom har medborgarna fått rätt att lämna in framställningar, och Europaparlamentet har för detta ändamål inrättat ett utskott för framställningar, vars verksamhet blir allt mer omfattande. Under den innevarande valperioden har man slagit alla rekord i och med att man mottagit nästan 6 000 framställningar! De har lämnats in av privatpersoner eller sammanslutningar som klagar över en felaktig tillämpning av gemenskapsrätten, ofta från medlemsstaternas sida. Framställarna kan också peka på brister i gemenskapslagstiftningen. Varje fysisk eller juridisk person, oavsett nationalitet, som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat, har rätt att lämna in framställningar eller att vända sig till ombudsmannen.

Av de 6 000 framställningarna var det många som var otillåtliga, antingen på grund av att de inte uppfyllde de krav som ställs, eller på grund av att de rörde frågor som ombudsmannen ansvarar för. Ledamöterna har behandlat väldigt många av dessa framställningar vilket har medfört konkreta åtgärder som gynnat medborgarna. I ett femtiotal fall har sådana klagomål lett till att parlamentet fått Europeiska kommissionen att väcka talan inför EG-domstolen mot de medlemsstater som inte respekterar bestämmelserna. Vanligare är att problemet lösts efter påtryckningar mot de nationella myndigheterna, vilket gagnar alla inblandade. Det har till och med hänt att en enskild framställning lett till att en helt ny rättsakt antagits, som gäller samtliga medborgare i EU.

De problem som medborgarna tar upp i sina framställningar rör i huvudsak miljö, fri rörlighet för personer och varor, social trygghet, erkännande av examensbevis och intyg, samt beskattning. De flesta framställningarna lämnas in av privatpersoner, men kan likväl vara undertecknade av ett imponerande antal personer. En framställning om bevarandet av stora apor hade undertecknats av två miljoner personer!

Några konkreta ärenden

Framställningarna måste självklart röra frågor som hör till EU:s befogenheter och som framställaren själv berörs av. Ett exempel: en brittisk medborgare ägde en stuga i Toskana. Under sin semester där ville han ha tillgång till en bil. Men de italienska myndigheterna tillät endast fast bosatta invånare att registrera sina bilar. Klagomålet behandlades av Europaparlamentet som fick kommissionen att agera eftersom denna situation stred mot principerna om icke-diskriminering och fritt tillhandahållande av tjänster. Kommissionen inledde ett förfarande mot Italien för att ha handlat i strid mot fördragen, vilket ledde till att Italien slutligen antog ett cirkulär som gjorde det möjligt för samtliga EU-medborgare med regelbundna kontakter till Italien att registrera sina bilar.

En irländare vände sig till parlamentet. Ett vägbyggnadsprojekt som EU bidrog till att finansiera höll på att genomföras trots att det inte hade gjorts någon miljökonsekvensanalys. Parlamentets utskott för framställningar och kommissionen ingrep, vilket ledde till att det irländska miljöministeriet genomförde en miljökonsekvensanalys och därefter ändrade projektet på två ställen för att minska bullerstörningarna och förbättra säkerheten för fotgängare.

En tysk medborgare anställdes av ett franskt gränsöverskridande företag för att arbeta i Tyskland. Han betalade sociala avgifter i Tyskland. Det franska företaget gick i konkurs, men varken de tyska eller de franska myndigheterna ville betala ut den ersättning som han hade rätt till. Kommissionen informerades om detta av parlamentet, och vidarebefordrade frågan till EG-domstolen eftersom det ännu inte fanns någon gemenskapsbestämmelse om detta. Framställaren fick till slut sin ersättning, som betalades ut av de franska myndigheterna. Till följd av detta ärende förbättrade EU sin lagstiftning så att den skapar ett bättre skydd för de anställda då arbetsgivaren går i konkurs, särskilt när det handlar om gränsöverskridande företag. Europaparlamentet spelade en viktig roll i utarbetandet av det direktivet (se informationsbladet om Anställningskydd).

Ibland tar framställningarna upp stora problem som får parlamentet att fatta beslut om att utarbeta ett initiativbetänkande i frågan. Exempelvis hade tusentals kvinnor undertecknat framställningar där de krävde ett förbud mot bröstimplantat på grund av de allvarliga hälsorisker som konstaterats. På grundval av en vetenskaplig studie begärde parlamentet, i ett betänkande som antogs 2001, att kommissionen skulle ta itu med problemet. Kommissionen uppmanade i sin tur medlemsstaterna att vidta åtgärder för att se till att kvinnorna informeras bättre om riskerna med bröstimplantat och för att se till att de patienter som har sådana implantat följs upp och genomgår hälsokontroller.

Ombudsmannens kamp mot dålig förvaltning

Om en medborgare eller ett företag anser att en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan inte har uppfyllt sina skyldigheter eller utövar dålig förvaltning finns det möjlighet att vända sig till Europeiska ombudsmannen. "Dålig förvaltning" är det när ett offentligt organ inte handlar enligt en viss bestämmelse eller princip som det egentligen måste följa. Det kan exempelvis röra sig om diskriminering, bristfällig information eller vägran att lämna ut information, alltför långa väntetider eller maktmissbruk. Ombudsmannen försöker att finna lösningar på den klagandes problem, vänder sig till de berörda institutionerna och informerar Europaparlamentet.

Europeiska ombudsmannen väljs av parlamentet och har sin arbetsort i Strasbourg, men är helt oberoende och opartisk. Nikiforos Diamandouros utsågs till ombudsman i april 2003, och ersatte därmed den första Europeiska ombudsmannen, nämligen Jacob Söderman. Sedan ombudsmannen inrättades genom Maastrichtfördraget har fler än 14 000 klagomål inkommit.

Ombudsmannens rekommendationer har oftast riktats till Europeiska kommissionen och ibland gett upphov till stora skadestånd.
Sammanfattningsvis är ombudsmannen den som övervakar att god förvaltningssed tillämpas, och de tusentals åtgärder som han vidtagit har bidragit till att förbättra institutionernas arbete och till att större hänsyn tas till medborgarnas intressen. Europaparlamentet har många gånger betonat att det måste utarbetas en gemensam uppförandekod för administrationen inom samtliga institutioner. De flesta institutionerna har redan antagit en egen uppförandekod.



  
Föredragande:
  
Ombudsmannen: kodex för god förvaltningssed bland tjänstemännen, kontakter med allmänheten: Roy Perry (EPP-ED, UK)
Framställningar under 2000-talet: Roy Perry (EPP-ED, UK)
Framställningar under 2000-talet: Margot Kessler (PES, D)
Ombudsmannens årsrapport för 1999: Astrid Thors (ELDR, FIN)
Tillgång till handlingar - särskild rapport från Europeiska ombudsmannen: Astrid Thors (ELDR, FIN)
De europeiska medborgarnas rätt att inge framställningar: Vitalino Gemelli (EPP-ED, I)
Silikonimplantat: Janelly Fourtou (EPP-ED, F)
Hur man inger en framställning till Europaparlamentet
Europeiska ombudsmannen
  
EUT - antagna texter:
  
Ombudsmannen: kodex för god förvaltningssed bland tjänstemännen, kontakter med allmänheten - text antagen av parlamentet
Framställningar under 2000-talet - text antagen av parlamentet
Ombudsmannens årsrapport för 1999 - text antagen av parlamentet
Tillgång till handlingar - särskild rapport från Europeiska ombudsmannen - text antagen av parlamentet
De europeiska medborgarnas rätt att inge framställningar - text antagen av parlamentet
Silikonimplantat - text antagen av parlamentet

 

 

 
  Publishing deadline: 2 April 2004