Unionens utgifter
I detta faktablad förklaras hur EU:s utgifter är strukturerade, finansierade och förvaltade. Budgetutgifterna antas gemensamt av parlamentet och rådet. EU:s årliga budget måste vara förenlig med de utgiftstak som fastställts i den fleråriga budgetramen, EU:s långsiktiga utgiftsplan, för en rad prioriteringar. Särskilda instrument gör det möjligt för EU att reagera på oväntade behov. Budgetgarantier och finansieringsinstrument ökar också effekten av EU:s utgifter. NextGenerationEU kompletterar tillfälligt den fleråriga budgetramen 2021–2027.
Rättslig grund
- Artiklarna 310–325 och 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 106a, 171–182 och 203 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.
- Förordningen om finansiella regler för unionens allmänna budget (budgetförordningen) (förordning (EU, Euratom) 2024/2509 av den 23 september 2024).
- Förordningen om den fleråriga budgetramen 2021–2027 (förordningen om den fleråriga budgetramen) (rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020).
- Förordningen om ändring av förordning (EU, Euratom) 2020/2093 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 (rådets förordning (EU, Euratom) 2024/765 av den 29 februari 2024).
- Förordningen om inrättande av Europeiska unionens återhämtningsinstrument för att stödja återhämtningen efter covid-19-krisen (rådets förordning (EU) 2020/2094 av den 14 december 2020).
- Interinstitutionellt avtal av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel.
- Åtagandebemyndiganden som täcker totalkostnaden under det innevarande budgetåret för rättsliga åtaganden som avtalats för flerårig verksamhet.
- Betalningsbemyndiganden som täcker utgifter i samband med genomförande av åtaganden som avtalats under innevarande eller tidigare budgetår.
Mål
EU-budgetens övergripande mål är att finansiera Europeiska unionens politik inom de gränser som budgetdisciplinen sätter och i överensstämmelse med gällande bestämmelser och förfaranden. EU-budgeten är främst avsedd för investeringar. Därför antar EU långsiktiga utgiftsplaner, så kallade fleråriga budgetramar, som gäller för en period på fem till sju år (se nedan).
Grundprinciper
EU:s budget följer de nio allmänna principer som finns angivna i artiklarna 6–38 i förordningen om finansiella regler för unionens allmänna budget, nämligen enhetlighet, korrekthet i budgeten, ettårighet[1], jämvikt, en enda beräkningsenhet (euron), universalitet, specificering (varje anslag ska avse en specifik typ av utgift), sund ekonomisk förvaltning och transparens.
Dock måste principen om ettårighet anpassas till behovet av att genomföra fleråriga åtgärder, något som ökat i betydelse i budgeten. Därför omfattar budgeten följande differentierade anslag:
I det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 föreskrivs det att kommissionen ska utarbeta en årlig rapport som ger en överblick över de finansiella och budgetmässiga konsekvenserna av unionens verksamhet, oavsett om de finansieras genom eller utanför EU:s budget. Denna rapport ska innehålla information om EU:s tillgångar och skulder, olika in- och utlåningstransaktioner - inbegripet Europeiska stabilitetsmekanismen och Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (se faktablad 2.5.8) - och andra eventuella framtida mekanismer. Rapporten ska dessutom innehålla information om klimatutgifter, utgifter som bidrar till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald, främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män och genomförandet av FN:s mål för hållbar utveckling i alla relevanta EU-program.
EU-utgifternas struktur och kategorier
A. EU:s utgifter: avsnitt
Den allmänna budgeten är indelad i tio avsnitt, som vart och ett motsvarar en specifik EU-institution eller ett specifikt EU-organ. Medan övriga institutioners avsnitt främst består av administrativa utgifter, består kommissionens avsnitt (avsnitt III) av driftsutgifter och administrativa kostnader för att genomföra dem (tekniskt bistånd, byråer och personal).
Kommissionen använder en kontoplan som delar upp inkomsterna per politikområde och program och anpassar programområdena till rubriker eller ”programkluster” (se nedan), vilket gör det lättare att bedöma kostnader och effektivitet för vart och ett av EU:s enskilda politikområden.
B. Flerårig budgetram (se faktablad 1.4.3)
Sedan 1988 har EU:s utgifter ingått i en flerårig budgetram. Inom denna budgetram är budgeten uppdelad i budgetrubriker som hänför sig till breda politikområden, med utgiftstak som avspeglar de viktigaste prioriteringarna i budgeten under gällande period. Den första programperioden pågick i fem år, men därefter har längden på programperioden varit sju år. De årliga budgetarna måste respektera de gränser som fastställs i den fleråriga budgetramen.
EU:s budget omfattas av en strikt jämviktsprincip som fastställs i artikel 310 i EUF-fördraget och budgetförordningen. Detta innebär i praktiken att EU-budgeten är ”utgiftsdriven”. Med andra ord kan de sammanlagda inkomsterna endast öka så mycket som på förhand tillåts av taken i den fleråriga budgetramen och storleken på särskilda instrument utöver dessa tak. I enlighet med bestämmelserna i artikel 4 i förordningen om den fleråriga budgetramen är dessa tak föremål för en nominell automatisk justering uppåt på 2 % per år[2]. Den fleråriga budgetramen för perioden 2021–2027 innehöll totala åtagandebemyndiganden på 1 824,3 miljarder euro i 2018 års priser, bestående av 1 074,3 miljarder euro för den fleråriga budgetramen och 750 miljarder euro för återhämtningsinstrumentet NextGenerationEU, vilka ökade med ytterligare 11 miljarder euro till följd av programspecifika justeringar enligt artikel 5 i förordningen om den fleråriga budgetramen.
Till följd av ett lagstiftningsförslag som kommissionen lade fram den 20 juni 2023 nådde parlamentet och rådet en överenskommelse den 6 februari 2024, vilket banade väg för den första halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen någonsin. Denna överenskommelse kommer att påverka de återstående åren av den innevarande fleråriga budgetramen genom att möjliggöra en revidering av taken i den fleråriga budgetramen och av omfattningen och storleken på de särskilda instrumenten utöver dessa tak. Mer specifikt omfattar överenskommelsen ytterligare utgifter på 21 miljarder euro (i 2024 års priser) i nominella nettobelopp, inklusive 17 miljarder euro i bidrag till Ukraina genom ett nytt särskilt instrument utöver taken i den fleråriga budgetramen[3]. Denna ökning motsvarar en ökning på 2,8 % av de högsta tillåtna utgifterna för återstoden av den innevarande fleråriga budgetramen.
Trots den nominella ökningen av anslagen till utgifter kommer EU:s utgifter sammantaget att minska avsevärt i reala termer på grund av den kraftiga inflationsökningen under perioden 2021–2023. För de första 2,5 åren av den nuvarande fleråriga budgetramen 2021–2027 ligger den ackumulerade inflationen i EU redan på 23,7 %. Såsom påpekades i en nyligen genomförd studie om inflationens inverkan på EU:s finanser som beställts av parlamentet förväntas denna utveckling, om övriga omständigheter är oförändrade, minska den fleråriga budgetramens volym som andel av EU:s bruttonationalinkomst med 0,96 % fram till slutet av perioden 2027. Detta är långt under de 1,05 % av bruttonationalinkomsten som den fleråriga budgetramen 2021–2027 förväntades utgöra när den antogs.
I tabellen nedan presenteras fördelningen av 2026 års budget per politikområde, enligt vad som fastställs i den fleråriga budgetramen 2021–2027.
| Rubriker | Åtaganden | Betalningar |
|---|---|---|
| 2026 års EU-budget (i miljoner euro) | ||
| Inre marknaden, innovation och digitalisering | 22 163,0 | 23 336,6 |
| Sammanhållning, resiliens och värden | 71 649,8 | 73 166,7 |
| Naturresurser och miljö | 56 529,4 | 52 577,3 |
| Migration och gränsförvaltning | 5 018,9 | 3 887,9 |
| Säkerhet och försvar | 2 813,5 | 2 253,3 |
| Grannskapet och omvärlden | 15 600,0 | 16 569,7 |
| Europeisk offentlig förvaltning | 13 277,5 | 13 277,5 |
| Särskilda instrument | 5 715,9 | 5 022,5 |
| Anslag totalt | 192 768,1 | 190 091,6 |
| Anslag i % av BNI (bruttonationalinkomst) | 1,00 % | 0,99 % |
C. Flexibilitet och tematiska särskilda instrument
Utöver de utgifter som programmerats för finansiering av EU:s politik inom ramen för fleråriga program har man avsatt finansiella medel i EU-budgeten för att kunna reagera på oförutsedda kriser och situationer. Dessa särskilda flexibilitetsinstrument och tematiska särskilda instrument kan användas i händelse av ekonomisk kris (t.ex. EGF - Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter), naturkatastrofer, folkhälsokriser och humanitära nödsituationer (t.ex. SEAR - reserven för solidaritet och katastrofbistånd) eller andra oförutsedda behov (t.ex. flexibilitetsinstrumentet) i EU:s medlemsstater, i kandidatländer eller i länder utanför EU. En sådan finansiering gör det möjligt att täcka begränsade exceptionella finansiella behov.
Europeiska unionens återhämtningsinstrument - NextGenerationEU
Inom ramen för detta instrument förväntas kommissionen mobilisera 750 miljarder euro i 2018 års priser, varav upp till 390 miljarder euro kan användas för bidrag och upp till 360 miljarder euro kan användas för att tillhandahålla lån, utöver den långsiktiga budgeten för 2021–2027, för att bidra till återuppbyggnaden av EU efter covid-19. Kommissionen kommer i enlighet med artikel 5.1 i beslutet om egna medel att ha befogenhet att låna medel på kapitalmarknaderna för EU:s räkning. Återbetalningen av kapitalbeloppet för sådana medel som ska användas för utgifter (390 miljarder euro i 2018 års priser) och den dithörande upplupna räntan kommer att behöva finansieras genom EU:s allmänna budget, bland annat genom tillräckliga inkomster från de nya egna medel som införs gradvis från 2021. (se faktablad 1.4.1)
NextGenerationEU fokuserar på a) återställandet av sysselsättning och jobbskapande, b) reformer och investeringar för att förbättra potentialen för hållbar tillväxt och sysselsättning i syfte att stärka sammanhållningen mellan medlemsstaterna och öka deras resiliens, c) åtgärder för företag, särskilt små och medelstora företag som påverkas av de ekonomiska konsekvenserna av covid-19-krisen, samt stärkande av den hållbara tillväxten i EU, inbegripet direkta finansiella investeringar i företag, d) åtgärder för forskning och innovation som föranleds av covid-19-krisen, e) åtgärder för att stärka EU:s krisberedskap och göra det möjligt för EU att agera snabbt och effektivt vid större nödsituationer, inbegripet lagerhållning av viktiga förnödenheter och medicinsk utrustning och förvärv av den infrastruktur som krävs för snabb krishantering, f) åtgärder för att säkerställa att covid-19-krisen inte undergräver en rättvis omställning till en klimatneutral ekonomi och g) åtgärder för att hantera covid-19-krisens följdverkningar för jordbruk och landsbygdsutveckling.
För att stödja medlemsstaterna med investeringar och reformer antogs faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF) den 12 februari 2021. Faciliteten förväntades ursprungligen ge medlemsstaterna tillgång till ett belopp på upp till 672,5 miljarder euro (i 2018 års priser) i lån och bidrag som ska utnyttjas genom de nationella planerna för återhämtning och resiliens[4]. Planerna ska innehålla reformer och investeringar som täcker viktiga politikområden (sex pelare[5]), främja den gröna och digitala omställningen och behandla den europeiska planeringsterminens landsspecifika rekommendationer.
I samband med den ryska invasionen av Ukraina offentliggjorde kommissionen den 18 maj 2022 meddelandet ”REPowerEU”, som fastställer en strategi för att minska EU:s beroende av rysk energiimport. Enligt kommissionens bedömning kräver denna strategi ytterligare 210 miljarder euro i investeringar för att bli framgångsrik. Med detta i åtanke föreslog kommissionen bland andra åtgärder[6] att ändra RRF-förordningen för att omfördela upp till 225 miljarder euro av de återstående lånen från RRF samt att anslå upp till 7,5 % av de medel som är tillgängliga inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+ och Sammanhållningsfonden för REPowerEU:s syften. Dessutom förväntas upp till 20 miljarder euro i 2022 års priser göras tillgängliga genom auktionering av utsläppsrätter från utsläppshandelssystemet enligt direktiv 2003/87/EG eller från överföringar från brexitjusteringsreserven som inrättats genom förordning (EU) 2021/1755, ett frigörande av medel som möjliggörs genom REPowerEU-förordningen. Dessa resurser förväntas finansiera ett nytt kapitel i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna med särskilda åtgärder för att diversifiera energiförsörjningen och minska beroendet av fossila bränslen, i form av lån (upp till 225 miljarder euro) och bidrag (upp till 75 miljarder euro). Medlemsstaterna begärde 127,24 miljarder euro i lån inom ramen för de reviderade planerna för återhämtning och resiliens inom den tidsfrist som fastställs i REPowerEU-förordningen.
Genom den ovannämnda överenskommelsen om halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen infördes särskilt en ny ”kaskadmekanism” för att täcka överskridanden avseende räntebetalningar inom ramen för NextGenerationEU. Denna mekanism får som en sista utväg mobilisera ett nytt tematiskt särskilt EU-återhämtningsinstrument utöver taken i den fleråriga budgetramen, endast om de belopp som redan tillhandahållits under rubrik 2b, utöver tillbakadraganden, justeringar och resurser som är tillgängliga inom ramen för icke-tematiska särskilda instrument, inte är tillräckliga.
Europaparlamentets roll
Parlamentet är tillsammans med rådet EU:s budgetmyndighet. Befogenheterna på detta område var bland de första som tilldelades parlamentets ledamöter på 1970-talet (se faktablad 1.2.5). Budgetbefogenheterna gäller fastställandet av det totala beloppet för och fördelningen av EU:s årliga utgifter samt kontrollen av budgetens genomförande.
Parlamentets budgetutskott ansvarar för förhandlingarna om den fleråriga budgetramen och antagandet av den årliga budgeten på parlamentets vägnar, och representerar parlamentets synpunkter i förhandlingarna med rådet. Det har vanligtvis haft framgång när det gäller att få igenom ändringsförslag om prioriterade ökningar (om än inte alltid i den ursprungliga omfattningen).
I förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2021–2027 försvarade parlamentet framför allt och säkrade i stort sett a) en ökning av taket i den fleråriga budgetramen och en förstärkning av ett antal flaggskeppsprogram, b) ett åtagande om att införa nya egna medel för EU i syfte att åtminstone täcka kostnaderna för NextGenerationEU (kapital och ränta), c) sin roll i genomförandet av återhämtningsinstrumentet, i enlighet med gemenskapsmetoden, d) betydelsen av EU-budgetens bidrag till uppnåendet av klimatmålen och målen för biologisk mångfald samt jämställdhet och e) införandet av den nya mekanismen för att skydda EU:s budget mot överträdelser av rättsstatsprincipen (se faktablad 1.4.3).
Parlamentet har också systematiskt insisterat på budgetmässig transparens och ordentlig kontroll av alla transaktioner och instrument som finansieras genom EU:s budget.
Parlamentet är den myndighet som beviljar ansvarsfrihet (artikel 319 i EUF-fördraget) och det är budgetkontrollutskottet som förbereder hela arbetet med den politiska kontrollen av budgetgenomförandet (se faktablad 1.4.5). Varje år återspeglar förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet dess slutsatser efter en undersökning av hur kommissionen och andra institutioner och organ har genomfört EU:s budget. Syftet är att kontrollera om genomförandet har skett i enlighet med relevanta regler (efterlevnad), inbegripet principerna om sund ekonomisk förvaltning (i synnerhet prestandakrav).
Parlamentets budgetkontrollutskott håller ett årligt möte med Europeiska investeringsbanken (EIB) (se faktablad 1.3.15) för att granska dess finansiella verksamhet, och utarbetar en årlig rapport för att bedöma EIB:s insatser och resultat. Parlamentets budgetutskott och utskott för ekonomi och valutafrågor har enats om att utarbeta en årlig rapport för att bedöma EIB:s löpande och framtida verksamhet. Utskotten innehar turvis rollen som ansvarigt utskott. Parlamentet anser att finansieringsinstrument kan vara värdefulla redskap för att öka effekterna av EU:s medel, men har betonat att de bör genomföras enligt strikta villkor för att begränsa riskerna för EU-budgeten. Detaljerade bestämmelser för användningen av finansieringsinstrument som finansieras eller garanteras av EU-budgeten har därför införts i budgetförordningen.
Parlamentets budgetutskott och utskottet för ekonomi och valutafrågor är gemensamt ansvariga för kontrollen av faciliteten för återhämtning och resiliens med hjälp av en arbetsgrupp och dialoger med kommissionen varannan månad om återhämtning och resiliens.
Detta faktablad har utarbetats av Europaparlamentets enhet för budgetstöd. För mer information om detta ämne gå till webbplatserna för budgetutskottet och budgetkontrollutskottet.
Francisco Padilla Olivares