I detta faktablad förklaras hur och varför EU tillhandahåller humanitärt bistånd globalt som svar på behoven i händelse av katastrofer orsakade av människor eller naturkatastrofer. Europeiska kommissionens generaldirektorat för europeiskt civilskydd och humanitära biståndsåtgärder finansierar hjälpinsatser och samordnar medlemsstaternas politik och verksamhet. Europaparlamentet och rådet agerar som medlagstiftare i utarbetandet av EU:s politik för humanitärt bistånd och deltar i den internationella debatten om effektivare humanitära insatser.

Rättslig grund

  • I artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) fastställs principerna för EU:s alla yttre åtgärder (artikel 21.2 g omfattar humanitärt bistånd).
  • Den rättsliga grunden för det humanitära biståndet är artikel 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
  • Artikel 214.5 i EUF-fördraget utgör rättslig grund för inrättandet av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd.
  • Regelverk och politiska ramar

    Reglerna för tillhandahållandet av humanitärt bistånd, däribland finansieringsinstrumenten, anges i förordningen om humanitärt bistånd (rådets förordning (EG) nr 1257/96). När andra instrument sågs över i samband med utarbetandet av den fleråriga budgetramen för 2007–2013 (EU:s långtidsbudget) förblev denna förordning oförändrad.

    De övergripande politiska ramarna för humanitärt bistånd beskrivs i det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd (från 2007), som undertecknats av de tre största EU-institutionerna (kommissionen, rådet och parlamentet). Genom samförståndet fastställs EU:s gemensamma vision, politiska målsättningar och principer på ett flertal områden, bland annat internationellt humanitärt samarbete, gott givarskap, riskreducering och beredskap, civilskydd samt förbindelser mellan det civila och militären. Samförståndet bekräftar också de fyra principerna för humanitärt bistånd, dvs. humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende. Texten föreskriver ett mer samordnat och konsekvent tillvägagångssätt för tillhandahållande av bistånd, liksom en sammanlänkning av humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd, så att EU på ett bättre sätt kan möta de växande behoven.

    I 2019 års beslut om en civilskyddsmekanism för unionen regleras EU:s åtgärder på detta område. Genom det beslutet ändrades ett beslut från 2013 om förebyggande, beredskap, insatser och finansiella bestämmelser. I förordningen om tillhandahållande av krisstöd inom unionen (rådets förordning (EU) 2016/369) fastställs de omständigheter under vilka medlemsstaterna kan ansöka om EU-stöd. Där anges också vilka åtgärder och typer av finansiell medverkan som är stödberättigande. Den 17 juli 2025 föreslog kommissionen en uppdatering av förordningen om unionens civilskyddsmekanism för att stärka dess budget, införa en förstärkt ram för civilskydd och anslå medel för att hantera hälsohot.

    Europeiska kommissionens meddelande från 2021 om EU:s humanitära insatser: nya utmaningar, samma principer syftar till att stärka EU:s globala humanitära inverkan för att möta den ökande efterfrågan på humanitärt bistånd, ett problem som förvärrades genom covid-19-pandemin.

    Europeiska kommissionens generaldirektorat för europeiskt civilskydd och humanitära biståndsåtgärder (Echo)

    A. Översikt och inverkan

    Inom ramen för den fleråriga budgetramen anslogs 11,6 miljarder euro till EU:s instrument för humanitärt bistånd för perioden 2021–2027. Därmed är EU en av världens största givare av humanitärt bistånd; unionen står för större delen av den globala finansieringen av nödhjälp till offer för katastrofer orsakade av människor eller naturkatastrofer. En del av dessa medel kommer från medlemsstaterna, men en betydande del kommer från EU-budgeten.

    Vid Europeiska kommissionen är generaldirektoratet för europeiskt civilskydd och humanitära biståndsåtgärder (Echo) ansvarigt för humanitärt bistånd och civilskydd. Kommissionsledamot med ansvar för beredskap och krishantering är för närvarande Hadja Lahbib. Under hennes ledning inriktar Echo EU:s humanitära bistånd på mat och näring, husrum, hälso- och sjukvård, vatten och sanitet samt utbildning i nödsituationer. Echo har vuxit betydligt sedan det inrättades 1992 och fullgör nu sitt uppdrag genom ett nätverk bestående av mer än 400 experter vid fler än 40 fältkontor runt om i världen.

    Större delen av EU:s budget för humanitärt bistånd används indirekt. Echo genomför inga humanitära biståndsprogram i egen regi, utan finansierar insatser som genomförs av dess partner, närmare bestämt icke-statliga organisationer, FN-organ och internationella organisationer såsom den internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen. Echos huvuduppgift är att tillhandahålla medel, säkra en sund förvaltning av medlen och se till att dess partners varor och tjänster når de drabbade befolkningarna på ett snabbt och effektivt sätt för att tillgodose de verkliga behoven.

    Efter att en naturkatastrof inträffat, eller något annat hänt som kräver humanitärt bistånd, gör Echos experter på humanitärt bistånd en första bedömning av situationen på plats. Utifrån denna bedömning betalas därefter medel snabbt ut – detta behovsbaserade tillvägagångssätt är kännetecknande för Echos arbete. Bistånd kanaliseras genom fler än 200 partner med vilka Echo har undertecknat förhandsöverenskommelser om avtal. Echos struktur garanterar att medlen används på ett transparent sätt och att partnerna förblir ansvariga. Även om EU:s humanitära bistånd i allmänhet kommer att fortsätta att tillhandahållas av EU:s humanitära partner skulle civilskyddsmekanismen och den europeiska insatskapaciteten för humanitärt bistånd göra det möjligt för Echo att i begränsad omfattning erbjuda direkt bistånd till behövande länder efter katastrofer i fall där traditionella mekanismer för humanitärt bistånd via EU:s partner eller deras kapaciteter eventuellt är otillräckliga eller ineffektiva.

    Under 2026 kommer Echo att kunna lägga 1,9 miljarder euro på att tillgodose de stora globala behoven. Under senare år har EU:s ursprungliga budget för humanitärt bistånd regelbundet utökats genom ytterligare överföringar, med pengar som i första hand kommer från EU:s reserv för solidaritet och katastrofbistånd och från omfördelning från andra budgetposter.

    I sitt meddelande från 2021 om EU:s humanitära insatser varnade kommissionen för en ökande klyfta mellan de allt större humanitära behoven och de globala ekonomiska resurserna. Enligt Echo kommer uppskattningsvis 239 miljoner människor att vara i behov av humanitärt bistånd under året 2026. I december 2025 efterlyste FN 33 miljarder US-dollar i medel för att tillgodose dessa behov under 2026. Ett problem som gör tillhandahållandet av humanitärt bistånd mer komplicerat är den mycket begränsade globala givarbasen. Under 2023 stod de tre största givarna - Förenta staterna, Tyskland och EU - för 54 procent av de globalt tillgängliga medlen.

    B. Politiska prioriteringar

    Echo arbetar för att förbättra sina insatser i samband med nödsituationer och tillhandahåller stöd till länder utanför EU för att stärka deras kapacitet att själva hantera kriser och bidra till en långsiktig utveckling. Samordning av det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet och insatser för att bryta den onda cirkeln med klimatförändringar, svält och fattigdom utgör viktiga mål för EU.

    Katastrofberedskapsåtgärder ingår också i Echos fokus på resiliens. EU är en betydelsefull aktör i utformningen av det internationella samfundets arbete med katastrofriskhantering. Europeiska unionen stöder 2015 års Sendai-ramverk för katastrofriskreducering och presenterade 2016 sin Sendai-handlingsplan för katastrofriskreducering. Genom den integreras en katastrofriskbaserad strategi för allt politiskt beslutsfattande samt föreslås konkreta verksamheter gällande riskmedvetenhet, investeringar med koppling till risker, katastrofberedskap och resiliens. Kommissionen offentliggjorde 2012 ett meddelande om resiliens, vilket 2017 blev föremål för en översyn. Syftet var att fastställa en strategi för resiliens som kan förstärka effekten av EU:s yttre åtgärder. Denna strategi har stärkts ytterligare inom ramen för den nya europeiska strategin för en beredskapsunion, som offentliggjordes 2025. Enligt strategin bör beredskap och resiliens systematiskt integreras i EU:s externa partnerskap.

    Mot bakgrund av det stora antalet flyktingar och fördrivna personer, ofta i långvariga situationer, enades EU 2016 om att ta fram en kraftfullare, utvecklingsorienterad strategi i förhållande till tvångsfördrivning. EU lägger större vikt vid att stödja den socioekonomiska integreringen av tvångsfördrivna personer och angripa grundorsakerna till långvarig fördrivning, i linje med FN:s flyktingkommissariats vittomspännande åtgärdsram för flyktingar och Världsbankens strategi med avseende på fördrivning.

    EU och dess medlemsstater spelade en viktig roll vid världstoppmötet om humanitära frågor i Istanbul i maj 2016. EU själv gjorde 100 åtaganden för att bidra till agendan för mänskligheten, som presenterades vid toppmötet av FN:s generalsekreterare, och genomföra den stora uppgörelsen, en innovativ ny giv mellan olika humanitära aktörer för att öka den finansiella effektiviteten och stödets verkan. Denna ändrades därefter till den stora uppgörelsen 2.0 under 2021 och till den stora uppgörelsen 3.0 under 2023. I överenskommelsen betonas särskilt vikten av rättvisa och principbaserade partnerskap med lokala organisationer samt ansvarsskyldighet i samband med bistånd till drabbade människor.

    Integrering av jämställdhet och bekämpning av könsrelaterat våld fortsätter att vara prioriteringar för Echo, som har infört en jämställdhetsmarkör för insatser för humanitärt bistånd. I linje med behovet att prioritera de mest utsatta grupperna är stöd till barns utbildning i nödsituationer ett annat fokusområde.

    C. Andra instrument

    I EU-stödet ingår ytterligare tre strukturer: Unionens civilskyddsmekanism, Europeiska solidaritetskåren och en ny rättslig ram för tillhandahållande av krisstöd inom unionen.

    • Unionens civilskyddsmekanism inrättades ursprungligen 2001 och omfattar i dag EU:s medlemsstater plus sex andra deltagande stater: Nordmakedonien, Island, Montenegro, Norge, Serbien och Turkiet. Denna mekanism bygger på flera verktyg: 1) den europeiska civilskyddspoolen, som utgörs av en frivillig pool av kapacitet som de deltagande länderna på förhand ställer till förfogande och en strukturerad process för att identifiera potentiella kapacitetsbrister, 2) Centrumet för samordning av katastrofberedskap, som fungerar som en driftcentral och underlättar samordningen av skyddsinsatserna dygnet runt, 3) det gemensamma kommunikations- och informationssystemet för olyckor, som är avsett att förbättra kommunikationen i samband med olyckor genom en internetbaserad applikation för varningar och meddelanden samt 4) ett nätverk av utbildade experter som finns tillgängliga med kort varsel. Civilskyddsmekanismen stärktes 2019 genom inrättandet av rescEU, en ny kapacitetsreserv som var i drift redan under 2019 års skogsbrandsäsong. Det är en strategisk reserv för europeisk insatskapacitet och beredskapslager vid katastrofer som är fullt ut finansierad av EU. Den består av en flotta av flygplan och helikoptrar för brandbekämpning, ett plan för medicinsk evakuering och ett antal viktiga beredskapslager. Dessa omfattar fältsjukhus, transportresurser, energiförnödenheter och förnödenheter för inkvartering, viktiga medicinska förnödenheter och utrustning för att hantera kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära nödsituationer. Kapaciteten för RescEU och Centrumet för samordning av katastrofberedskap planeras att utökas inom ramen för den nya europeiska strategin för en beredskapsunion.
    • Den europeiska insatskapaciteten för humanitärt bistånd är EU:s nyaste verktyg för humanitärt bistånd. Denna insatskapacitet stärker i huvudsak civilskyddsmekanismens kapacitet. Den europeiska insatskapaciteten för humanitärt bistånd, som kommissionen föreslog för första gången 2021 och som inrättades 2022, består av en uppsättning operativa verktyg för snabbt tillhandahållande av bistånd vid kriser, i synnerhet i fall där traditionellt humanitärt bistånd via EU:s partner eller deras kapaciteter eventuellt är ineffektivt eller otillräckligt. Denna insatskapacitet inbegriper tre verktyg, närmare bestämt gemensamma logistiska tjänster, förhandsutplacerade lager av humanitärt bistånd samt hälso- och logistikexperter. De mobiliseras genom Centrumet för samordning av katastrofberedskap på grundval av en förhandsutvärdering och tillhörande bedömning av kriserna. Sedan starten har den europeiska insatskapaciteten för humanitärt bistånd reagerat på mer än ett dussin kriser.
    • Europeiska solidaritetskåren (2021–2027) är ett program som skapar möjligheter till frivilligarbete på området humanitärt bistånd. Det inbegriper det tidigare initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete, som lanserades i mars 2014. Kommissionen tillhandahåller medel i form av bidrag till organisationer som sedan väljer ut ungdomar (i åldrarna 18–30 år) för frivilligarbete via Europeiska solidaritetskårens portal. Budgeten för perioden 2021–2027 uppgår till 1 miljard euro.
    • Rådet antog den 15 mars 2016 en förordning om tillhandahållande av krisstöd inom unionen för att möjliggöra ett bemötande av den svåra humanitära situation som uppstått på grund av flyktingkrisen i EU vid den tidpunkten. Förordningen gör det möjligt för EU att hjälpa drabbade medlemsstater att tillgodose flyktingars humanitära behov. Förordningen skulle i framtiden kunna användas också för att reagera på andra exceptionella kriser eller katastrofer med allvarliga humanitära följder, såsom kärnenergiolyckor eller terrordåd. Echo ansvarar för genomförandet.
    • Ett viktigt fokus för EU:s humanitära bistånd har varit att ge bistånd till Ukraina för att hantera vissa av de svårigheter som orsakats av Rysslands invasion 2022. Sedan februari 2022 har EU anslagit mer än 1,4 miljarder euro i program för humanitärt bistånd i Ukraina för att hjälpa civila som drabbats av kriget. Dessa medel har använts för att tillgodose människors grundläggande behov, däribland mat, husrum och hälso- och sjukvårdstjänster. Katastrofbiståndet till Ukraina är den största insats som hittills har samordnats av unionens civilskyddsmekanism, med mer än 155 000 ton bistånd som levererats fram till januari 2025.

      Europaparlamentets roll

      I fråga om politiken för humanitärt bistånd är Europaparlamentet medlagstiftare tillsammans med rådet. Den rättsliga grund som kommissionen föreslår för politikområdet humanitärt bistånd (i form av förordningar) förhandlas med - och godkänns eller förkastas av - både rådet och parlamentet, i enlighet med EU:s ordinarie lagstiftningsförfarande. Kommissionens genomförandeåtgärder ska också föreläggas parlamentet, som har tillsynsbefogenheter. Inom parlamentet är det utskottet för utveckling (DEVE) som ansvarar för frågor som rör humanitärt bistånd, medan utskottet för miljö, klimat och livsmedelssäkerhet (ENVI) ansvarar för civilskydd.

      Dessutom övervakar parlamentet tillhandahållandet av det humanitära biståndet och arbetar för att säkerställa att budgetanslagen i större utsträckning matchar de humanitära behoven globalt sett. Parlamentet har regelbundet, senast i januari 2026 i sin resolution om humanitärt stöd i en tid av polykriser – bekräftande av våra principer för ett mer effektivt och ambitiöst svar på humanitära kriser, lyft fram behovet av höjda anslag till humanitärt bistånd och har insisterat på att den allt större klyftan mellan de globala humanitära behoven och de tillgängliga medlen måste överbryggas.

      DEVE-utskottet och parlamentet i stort har också - genom yttranden och resolutioner, inbegripet initiativbetänkanden - försökt påverka kommissionens strategiska beslut och politiska inriktning, till exempel när det gäller EU:s bidrag till världstoppmötet om humanitära frågor, utbildning i nödsituationer och reaktionen på utbrottet av ebola. Parlamentet granskar kommissionens årliga arbetsprogram och Echos operativa strategi. Kommissionsledamoten med ansvar för beredskap och krishantering inbjuds regelbundet till diskussioner med DEVE-utskottet. Det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, som antogs 2007, präglades i hög grad av parlamentets tydliga ställningstaganden. Parlamentet har också varit en aktiv förespråkare i andra politiska frågor, till exempel resiliens, livsmedelstrygghet och att knyta samman humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd.

      För att stärka parlamentets tillsyn över det humanitära biståndet har DEVE-utskottet med två och ett halvt års mellanrum sedan 2006 utsett en ständig föredragande för humanitärt bistånd, som för närvarande är Leire Pajín (S&D, Spanien). Hon ska se till att budgeten för humanitärt bistånd överensstämmer med behoven, övervaka genomförandet av program för humanitärt bistånd och upprätthålla en nära kontakt med biståndsaktörerna.

      Detta faktablad har utarbetats av Europaparlamentets enhet för analys av och stöd till extern politik. Mer information finns på webbplatsen för utskottet för utveckling.

       

      Malte Frederik Hergaden