| Mer än hälften av väljarna i EU är kvinnor. Ändå är kvinnorna än idag kraftigt underrepresenterade på de beslutsfattande posterna överallt i Europeiska unionen. Sedan flera valperioder tillbaka arbetar Europaparlamentet för att kvinnorna i allt större utsträckning skall delta i det politiska livet och i beslutsfattandet. Inför Europavalen 2004 har ledamöterna uppmanat partierna att sätta upp fler kvinnor på sina listor. De har också stärkt EU:s strategi för att främja en mer balanserad kvinnlig representation i näringslivet och i det sociala och kulturella livet.
I genomsnitt består EU:s nationella regeringar och parlament till 25 procent av kvinnor. Det är i de nordiska länderna som jämställdhetspolitiken har funnits längst och där den varit mest målinriktad, och det är också där som andelen kvinnor är störst: 2003 var 43,5 procent av ledamöterna i den svenska riksdagen kvinnor, 38 procent i Danmark och 37,5 procent i Finland. I den motsatta änden hittar vi Italien, där endast 11,5 procent av parlamentsledamöterna är kvinnor, och Grekland med endast 8,7 procent kvinnor. Inom regeringarna är det också Sverige och Finland som har den största kvinnliga andelen med 52,6 procent respektive 44,4 procent av ministerposterna, medan genomsnittet i medlemsstaternas regeringar ligger på 23 procent.
Partierna uppmanas att ställa upp med fler kvinnor
Europaparlamentet har en större andel kvinnor än de nationella parlamenten i genomsnitt. Vid det första allmänna direkta valet 1979 var 69 ledamöter av 410 kvinnor, det vill säga 16,8 procent. 1999 var denna andel 29,8 procent och 2003 hade den stigit till 31 procent på grund av att vissa ledamöter bytts ut under valperioden. Men det är fortfarande inte tillräckligt. 2001 lade parlamentet fram ett förslag om att båda könen skall ha en representation på minst 40 procent inom samtliga politiska områden och utskott på gemenskapsnivå samt på nationell och internationell nivå.
Denna målsättning kan emellertid visa sig vara omöjlig att uppnå efter utvidgningen, eftersom kvinnornas representation inom politiken är ännu lägre i de tio nya medlemsstaterna. Sedan maj 2003 har de tio nya medlemsstaterna exempelvis inbjudits att skicka observatörer till Europaparlamentet, men inte mer än 14 procent av de observatörer som skickats är kvinnor. Denna siffra kan vara en förvarning om att kvinnornas andel i Europaparlamentet kanske kommer att bli lägre efter utvidgningen. I en resolution som antogs i november 2003 uppmanar Europaparlamentet samtliga partier i det utvidgade EU att införa kvoteringssystem, såsom det så kallade blixtlås-systemet, där män och kvinnor systematiskt sätts upp växelvis på listorna, och/eller att vidta åtgärder för att främja ett mer jämlikt deltagande.
Parlamentet anser att samtliga 25 medlemsstater bör ha minst 30 procent kvinnor på sina listor till Europavalen. De politiska partierna uppmanas också att se över sina interna strukturer som ofta utgör ett hinder för kvinnornas deltagande på lika villkor, och medlemsstaterna uppmanas att bedriva informationskampanjer i detta hänseende. I en resolution som antogs 2001 och som handlade om en balanserad fördelning av kvinnor och män i beslutsprocessen, betonade parlamentet att jämställdhetsprincipen måste främjas inte bara i det politiska livet och näringslivet, utan även inom utbildningsväsendet för att på så sätt ge män och kvinnor samma möjligheter. Dessutom betonade parlamentet att det är absolut nödvändigt att förbättra den offentliga omsorgen för barn och andra personer som är i behov av omsorg, så att familjeförhållandena inte nödvändigtvis hindrar kvinnor från att förvärvsarbeta.
I en annan resolution från 2002 uttryckte parlamentet oro över kvinnornas underrepresentation i de styrande organen för arbetsmarknadens parter. Trots att kvinnorna utgör 42 procent av den aktiva befolkningen och 40 procent av de fackanslutna, är deras andel ännu mindre inom dessa organ än inom de politiska organen. Även arbetsmarknadens parter uppmanas att vidta åtgärder för att förbättra kvinnornas representation och deltagande i det socioekonomiska livet.
Jämställdhet: ett grundläggande värde
Även om de allra flesta deltagarna i framtidskonventet var män (endast 17 deltagare av 105 var kvinnor) tas jämställdhet mellan kvinnor och män upp som ett av de grundläggande målen för EU i utkastet till konstitution. Många av Europaparlamentets ledamöter anser emellertid att detta inte är tillräckligt. Under regeringskonferensen har parlamentets representanter därför fortsatt att arbeta för att denna princip skall bli ett av de grundläggande värdena (enligt artikel 2 i utkastet till konstitution) och inte bara ett mål (i artikel 3). Detta lyckades de med under det italienska ordförandeskapet, för i artikel 2 i den senaste versionen av utkastet till konstitution nämns mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män bland EU:s värden.
En gemenskapsstrategi
År 2000 antog Europeiska unionen ett femårigt handlingsprogram (2001-2005) för att på ett konkret sätt främja jämställdheten mellan män och kvinnor. Det är på parlamentets uttryckliga begäran som kommissionen föreslog det femåriga programmet med ett anslag på totalt 50 miljoner euro. Redan från början kunde kandidatländerna delta i detta program, som avser att främja och sprida de värden och den praxis som ligger till grund för jämställdhet mellan kvinnor och män, för att öka förståelsen bland aktörerna och få dem att bekämpa direkt och indirekt diskriminering, inte bara inom näringslivet och det sociala och politiska livet, utan även inom mediavärlden, utbildningsväsendet, hälsosektorn och idrottsvärlden. I detta syfte finansierar programmet kunskapshöjande åtgärder, informationskampanjer, gränsöverskridande åtgärder och utbyte av erfarenhet.
Parlamentet har krävt att det varje år skall underrättas om de framsteg som gjorts och de resultat som uppnåtts inom ramen för detta program, för att på så sätt spela sin roll som "vakthund" och se till att de åtaganden som gjorts verkligen uppfylls. Parlamentet har välkomnat de prioriteringar som gjorts för handlingsprogrammet (lika lön 2001, samband mellan arbetslivet och familjelivet 2002, kvinnornas deltagande i beslutsfattandet 2003), men det har också uppmanat kommissionen att lägga fram ytterligare förslag till rättsakter för att minska löneskillnaderna, samla in statistiska uppgifter, och införliva principen om jämställdhet mellan män och kvinnor och respekt för de mänskliga rättigheterna och kvinnornas rättigheter i EU:s samarbetspolitik gentemot tredje land.
|
