| Oräkneliga åkare och långtradarchaufförer dör på vägarna eller orsakar andra trafikanters död på grund av att de kört för länge utan att vila. Sedan 1996 är arbetstiden i de flesta andra branscher reglerad genom en EU-förordning och även yrkesförarna kommer äntligen att snart omfattas av gemensamma EU-regler som förbättrar deras livskvalitet och ökar trafiksäkerheten. Europaparlamentet har under den gångna mandatperioden bland annat använt sitt inflytande till att begränsa antalet undantag från EU:s gemensamma gräns på 48 veckoarbetstimmar och för att se till att den gemensamma marknaden leder till bättre livskvalitet för alla arbetstagare.
När den gemensamma marknaden förverkligades 1993 utarbetades ett direktiv om gemensamma europeiska arbetstidsbestämmelser. Enligt detta direktiv skall anställda i EU-länderna ha rätt till minst 11 timmars vila varje dag och regelbundna pauser. Den högsta tillåtna veckoarbetstiden fastställdes till 48 timmar och semestern till minst fyra veckor. För nattarbete föreskrev direktivet max 8 timmars arbete per dygn.
Före november 1996 skulle dessa bestämmelser föras in i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Det fanns dock några undantag. Direktivet gällde varken personer i chefsställning, läkare under utbildning, eller personer i transportsektorn (väg-, flyg-, järnvägs, sjö- eller flodtransporter). Dessutom innehöll det en undantagsklausul som tillät medlemsstaterna att avvika från de övergripande bestämmelserna, något som utnyttjades ända från början av Storbritannien, och som gav upphov till missbruk som stred mot själva syftet med direktivet. Detta ville parlamentet få ett slut på.
Regler som omfattar även små transportföretag
De järnvägsanställda omfattas av gemensamma regler sedan 2003. Och i mars 2005 kommer den sista pusselbiten på plats genom att 6,5 miljoner anställda i vägtransportbranschen kommer att omfattas av ett direktiv som antogs 2002 och som avsåg just deras verksamhetsområde. I deras fall kan veckoarbetstiden bli upp till 60 timmar så länge som genomsnittsarbetstiden inte överstiger 48 timmar per vecka under en fyra månadersperiod. Buss- och långtradarförare får dock aldrig arbeta mer än 6 timmar i sträck utan paus och nattarbete får aldrig vara överstiga 10 timmar per dygn.
Europaparlamentet kämpade hårt och framgångsrikt för att dessa bestämmelser även skall gälla förare som är egenföretagare, vilka utgör cirka 40 procent av branschen. Under diskussionerna framhöll Europaparlamentet hela tiden att egenföretagarna borde behandlas på samma sätt som de transportanställda, eftersom man annars skulle riskera att många anställda tvingas bli egenföretagare. Det handlade lika mycket om att garantera säkerheten på vägarna som att förebygga illojal konkurrens. Från 2009 kommer därför egenföretagare att omfattas av samma regler som anställda förare. Efter påtryckningar från parlamentet har definitionen för "förare som är egenföretagare" tydliggjorts så att man hindrar uppkomsten av nya former av "falska egenföretagare" under övergångsperioden.
Avveckla undantagen
I det övergripande direktivet från 1993 tilläts undantag för medlemsstaterna. Storbritannien förhandlade om och fick tillämpa ett system där det var möjligt att på vissa villkor inte begränsa arbetsveckan till 48 timmar. Exempel på sådana villkor var godkännande från den berörda arbetstagarens sida, skydd för arbetstagaren mot negativ behandling om denne inte vill arbeta mer än 48 timmar och registrering av de faktiska antalet arbetstimmar för personer som avsagt sig rätten att säga nej till mer än 48 timmars arbetsvecka.
Detta undantagssystem har fått helt absurda effekter. Idag finns det fler anställda i Storbritannien som arbetar mer än 48 timmar per vecka än det gjorde före 1993 då direktivet började gälla. De undantag som man från början tänkte sig skulle användas i specialfall har alltså haft en tendens att bli regel snarare än undantag. Dessutom har denna oroande trend börjat sprida sig till andra medlemsstater. Frankrike och Tyskland har börjat tillämpa undantag inom hälso- och sjukvård och Luxemburg inom hotell- och restaurangbranschen.
Europeiska kommissionen avser nu att se över direktivet och i januari 2004 fick parlamentet tillfälle att säga sin mening. Med 370 röster för, 116 mot och 21 nedlagda beslutade parlamentet att kräva att undantagsklausulen tas bort snarast möjligt. Många ledamöter beklagar det missbruk som detta system inneburit, särskilt att nyanställda ofta får skriva på att de kan tänka sig att arbeta mer än 48 timmar per vecka i samband med att de skriver under ett anställningsvtal, vilket i praktiken innebär att löntagarna inte har något val alls. Parlamentet kräver att medlemsstaterna inte skall vidta några nya undantagsåtgärder innan direktivet harsetts över.
Specialfallet läkare
I samband med omröstningen uttryckte parlamentet oro över läkarnas situation. Enligt ett nyligt beslut i Europeiska domstolen skall läkares jourtid betraktas som full arbetstid. Eftersom det inte finns några konkreta uppgifter som man kan basera jämförelser på uppmanar parlamentet kommissionen att lägga fram förslag för att lösa frågan på lång sikt om fastställande och beräkning av jourarbetstid på arbetsplatsen.
Läkarnas utbildningsperioder har även de inneburit särskilda problem i förhållande till 48-timmarsdirektivet. Man räknar med att bortåt 270 000 läkare är under utbildning i EU, och de måste ofta arbeta mer än 48 timmar i veckan. Eftersom det är svårt att göra stora förändringar från en dag till nästa, såg kommissionen till att arbetstidsregleringen inte skulle gälla just denna kategori förrrän efter en lång övergångsperiod. Parlamentet hade gärna sett en kortare övergångsperiod, men minsterrådet ville vänta till 2013. Parlamentet lyckades tvinga fram en kompromiss som innebar en arbetstidssänkning i tre steg: arbetsveckan för läkare under utbildning begränsas till 58 timmar från augusti 2004, sedan till 56 timmar från august 2007, och till sist 48 timmar per vecka 2009, som för alla löntagare. Om detta leder till problem i samband med anpassningen av utbildningarna och personalplaneringen inom hälso- och sjukvården kan medlemsstaterna få ett förlängt undantag till 2011. Veckoarbetstiden får emellertid inte överstiga 52 timmar under en eventuell förlängd undantagsperiod.
|
