| Varje år förlorar tusentals personer sina jobb när deras företag försvinner. När det händer uppstår problemet hur de anställda skall få ut den ersättning som han/hon har rätt till. Eftersom det har blivit vanligare att företag drabbas av betalningssvårigheter har det blivit nödvändigt med nya regler på arbetsmarknaden och ändringar i det direktiv från 1980 som skyddar löntagare när arbetsgivaren har betalningssvårigheter. Europaparlamentet har skärpt det förslag till bestämmelser som kommissionen lagt fram.
De tjugo senaste åren har det skett mycket nytt på arbetsmarknaden. Den internationella konjukturen har svängt kraftigt, arbetskraftens rörlighet har ökat och många företag har genomgått stora förändringar och omorganiserats. Konkurser och avskedanden hamnar ofta på tidningarnas förstasidor. Många har säkert hört talas om de sociala problem folk drabbats av i spåren av företagskonkurser i fall som stålföretaget Métal Europe och flygbolagen Air Liberté och Sabena.
Efter EU-utvidgningen är det troligt att antalet företag som flyttar utomlands kommer att öka. Därför är det nödvändigt att förbättra skyddet för löntagare som arbetar i företag som försvinner.
Skydd för alla arbetstagare
Sedan 1980 finns det ett EU-direktiv för skydd av anställda vid konkurs, men det är inte särskilt bra anpassat till den snabba utvecklingen på det ekonomiska området, ökad internationalisering, och de olika anställningsformer som finns idag. År 2002 föreslog därför EU-kommissonen att man skulle göra förändringar i detta direktiv för att kunna garantera ett minimiskydd för fler löntagare som drabbas av att deras arbetsgivare har svårt att att betala sina skulder. Kommissionen menade att det var nödvändigt att medlemsstaternas lagstiftning på området skulle göras lika och att man måste öka samarbetet mellan ländernas myndigheter.
Europaparlamentet har lagt fram många förslag för att förbättr den nya lagstiftningen och stärka arbetstagarnas ställning och parlamentet har lyckats åstadkomma ändringar som gör att lagen kommer att gälla cirka hälften av alla löntagare. Denna gemenskapslag innebär ett ökat skydd för deltidsanställda, visstidsanställda och tillfälligt anställda. De enda som inte omfattas av lagen är arbetstagare i hushållet som är anställda av en fysisk person och yrkesfiskare som avlönas separat.
Parlamentet krävde även en mera omfattande beskrivning av vilka förfarandena som skall tillgripas vid insolvens för att på så sätt skapa ett bättre skydd för anställda i konkursföretags. Efter krav från Europaparlamentet innehåller direktivet en uppmaning till medlemsstaterna att utöka skyddet för anställda vid andra situationer av insolvens än som anges i den nationella lagstiftningen. Utifrån denna rättsliga grund skall löntagare som berörs av företagsnedläggningar kunna erhålla obetalda löner från en garantimyndighet i varje medlemsstat.
Redan enligt direktivet från 1980 var medlemsstaterna skyldiga att inrätta ett organ för att garantera utbetalning av obetalda löner till anställda i företag med betalningssvårigheter. I de ändringar som beslutades 2002 anges tydligt vilket uppdrag dessa organ har. När ett transnationellt företag som verkar på minst två medlesmstaters territorium inte kan betala sina skulder skall garantiorganet i den medlemsstat där de anställda inte fått ut sin lön betala ut deras fordran.
Ingen utjämning på låg nivå
Europaparlamentet har accepterat sig bakom tanken på att medlemsstaterna kan fastställa ett tak för de utbetalningar som görs av de nationella lönegarantiorganen. Parlamentet lyckades dock påverka förslaget så att denna begränsningsmöjlighet inte används för att utjämna utbetalningarna på en låg nivå, vilket vore socialt helt oacceptabelt.
Ett viktigt krav från parlamentets sida var att direktivet skulle innehålla en definition av begreppet "arbetstagare" för att utvidga innebörden av att vara "anställd" till mer än vad som inbegrips med begreppet "löntagare". Det kan exempelvis röra sig om personer som arbetar som egna företagare för en arbetsgivares räkning eller som har en enda kund eller om arbetstagare som arbetar bundna av utbildningsavtal (läkare, sekreterare och andra). Europaparlamentet har flera gånger krävt att man måste stärka skyddet för arbetstagare som arbetar med andra typer av villkor än de vanligast förekommande (freelansare, hushållsarbetande eller anställda i bemanningsföretag,...).
Europaparlamentet beklagar att dessa förslag inte anammata av medlemsstaterna. Definitionen av begreppet "arbetstagare" bestäms forfarande av medlemsstaterna var för sig. Parlamentet har ändå godkänt direktivet för att lagförslaget skall kunna träda i kraft så snabbt som möjligt.Samtidigt arbetar parlamentet för att fortsätta diskussionerna om de problem som rör arbetstagare med ovanliga arbetsvillkor inom EU. EU-kommissionen har genomfört en undersökning om dessa arbetstagare och har tillsammans med Europaparlamentet anordnat en öppen utfrågning om frågan för att ta fram nya åtgärder i framtiden.
Senast den 8 oktober 2005 måste medlemsstaterna ha anpassat sig till det nya direktivetr. År 2010 skall kommissionen inför Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om hur det har gått med genomförandet och tillämpningen av direktivet i medlemsstaterna.
|
