I detta faktablad förklaras EU:s regler för offentlig upphandling, dvs. den process genom vilken offentliga myndigheter, t.ex. ministerier eller lokala myndigheter, köper bygg- och anläggningsarbeten, varor eller tjänster från företag. Det beskriver den rättsliga ramen, de viktigaste förfarandena och de senaste politiska reformerna, inbegripet åtgärder för digitalisering, hållbarhet och internationell upphandling. Det belyser Europaparlamentets roll i utformningen och översynen av EU:s ram för offentlig upphandling.

Rättslig grund

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt: Artiklarna 26 och 114 utgör den rättsliga grunden för den inre marknaden och fastställer gemensamma EU-regler som är nödvändiga för att den ska fungera, inbegripet vid offentlig upphandling. Artiklarna 34, 56, 57 och 62 säkerställer att offentliga avtal är öppna för gränsöverskridande konkurrens när det gäller varor och tjänster, och artikel 53.1 utgör den rättsliga grunden för samordning av nationella bestämmelser som påverkar tillträdet till ekonomisk verksamhet.

Målen med EU:s regler för offentlig upphandling

Syftet med EU:s regler för offentlig upphandling är att säkerställa att offentliga avtal (dvs. avtal som offentliga myndigheter tilldelar företag för att tillhandahålla bygg- och anläggningsarbeten, varor eller tjänster) tilldelas rättvist och effektivt på EU:s öppna inre marknad.

De viktigaste målen är att

  • säkerställa likabehandling och öppenhet vid tilldelning av offentliga avtal,
  • öppna de nationella upphandlingsmarknaderna för konkurrens i hela EU,
  • hjälpa offentliga myndigheter att säkerställa bästa valuta för offentliga medel,
  • minska riskerna för bedrägerier och korruption,
  • stödja bredare politiska mål såsom innovation, digitalisering och hållbarhet.
  • Offentlig upphandling står för omkring 14 % av EU:s BNP och är särskilt viktig inom sektorer såsom byggsektorn, energisektorn och telekommunikationssektorn. Den är därför en viktig drivkraft för ekonomisk tillväxt, jobbskapande och innovation på EU:s inre marknad. Att öppna upphandling för konkurrens på den inre marknaden hjälper de offentliga myndigheterna att säkerställa mer valuta för pengarna, samtidigt som det stöder EU-företagens konkurrenskraft och främjar transparenta och effektiva tilldelningsförfaranden.

    Tidig lagstiftning om offentlig upphandling

    Europeiska gemenskapen antog lagstiftning vars syfte var att samordna de nationella bestämmelserna, med krav på att anbudsinbjudningarna skulle offentliggöras och anbuden bedömas utifrån objektiva kriterier. Sedan 1960-talet har flera rättsakter om offentlig upphandling antagits, men gemenskapen beslutade senare att förenkla och samordna lagstiftningen på detta område genom att anta ett direktiv om förfaranden vid offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten, varor och tjänster (direktiv 2004/18/EG) och ett direktiv om upphandlingsförfaranden på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (direktiv 2004/17/EG). Några år senare infördes i ett direktiv särskilda bestämmelser för försvarsupphandlingar (direktiv 2009/81/EG), vilka syftar till att underlätta tillträdet till övriga medlemsstaters försvarsmarknader.

    Reformer av politiken för offentlig upphandling

    År 2014 antog parlamentet och rådet ett nytt paket för offentlig upphandling som omfattar följande tre direktiv:

    • Direktivet om offentlig upphandling.
    • Försörjningsdirektivet om upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
    • Koncessionsdirektivet, som utgör en rättslig ram för tilldelningen av koncessioner, vilken ska garantera att samtliga ekonomiska aktörer i EU har effektivt och icke-diskriminerande tillträde till EU:s marknad, och medför större säkerhet när det gäller tillämpliga rättsliga bestämmelser. Koncessioner är avtal som en offentlig myndighet tilldelar ett eller flera företag för bygg- och anläggningsarbeten eller tjänster (t.ex. underhåll och förvaltning av motorvägar). Ett företag som tilldelas en koncession får ersättning främst genom att det tillåts driva och utnyttja bygg- och anläggningsarbetet eller tjänsten.
    • År 2012 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om en policy för internationell offentlig upphandling. Dess syfte var att förtydliga reglerna för tillträde till EU:s inre marknad för offentlig upphandling och förfaranden för företag, varor och tjänster från länder utanför EU. Det syftade också till att stärka EU:s ställning vid förhandlingar om tillträde för företag, varor och tjänster från EU till icke EU-länders marknader för offentlig upphandling. Ett dödläge i förhandlingarna ledde till ett nytt förslag från kommissionen 2016. Parlamentet och rådet undertecknade instrumentet för internationell upphandling den 23 juni 2022. Instrumentet för internationell upphandling syftar till att främja en global öppning av upphandlingsmarknaderna.

      Dessutom trädde förordningen om utländska subventioner (förordning (EU) 2022/2560) i kraft den 12 juli 2023, vilket gjorde det möjligt för kommissionen att ta itu med snedvridningar och säkerställa lika villkor för alla företag som är verksamma på den inre marknaden. Dessa nya regler säkerställer att utländska subventioner kan behandlas av kommissionen i samband med enskilda förfaranden för offentlig upphandling, genom att kräva att offentliga upphandlare i EU utesluter företag som har mottagit snedvridande utländska subventioner från offentliga upphandlingsförfaranden.

      I april 2012 antog kommissionen en strategi för e-upphandling i syfte att uppnå en fullständig e-upphandlingsmarknad senast i mitten av 2016. Den 16 april 2014 antog parlamentet och rådet ett direktiv om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling.

      Den 3 oktober 2017 offentliggjorde kommissionen följande två meddelanden: Offentlig upphandling i och utanför EU och Främja investeringar genom en frivillig förhandsbedömning av upphandlingsaspekterna av stora infrastrukturprojekt. I syfte att ytterligare förbättra den europeiska offentliga upphandlingen, som en del av paketet om strategin för offentlig upphandling, offentliggjorde den också en rekommendation om professionalisering av den offentliga upphandlingen.

      I sina politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission 2024–2029 tillkännagav den dåvarande kandidaten till posten som kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, en översyn av direktiven om offentlig upphandling för att möjliggöra företräde för produkter från EU vid offentlig upphandling inom vissa strategiska sektorer, bidra till att säkerställa EU-mervärde och försörjningstrygghet för viktig teknik och viktiga produkter och tjänster samt modernisera och förenkla reglerna för offentlig upphandling. Den 13 december 2024 inledde kommissionen en utvärdering av de tre huvuddirektiven om offentlig upphandling (direktivet om offentlig upphandling, försörjningsdirektivet och koncessionsdirektivet). Avsikten var att utvärdera direktivens resultat och effekter i hela EU, huruvida de fortfarande är ändamålsenliga, uppfyller de avsedda målen till lägsta möjliga kostnad och är tillräckliga för att hantera aktuella utmaningar.

      Förfaranden för offentlig upphandling

      Förfarandena måste följa EU-rättens principer, inbegripet fri rörlighet för varor, etablering och tillhandahållande av tjänster. Principer såsom likabehandling, icke-diskriminering och öppenhet är avgörande, och konkurrens, sekretess och effektivitet måste upprätthållas.

      A. Typer av förfaranden

      Anbudsinbjudningar anpassas till olika typer av förfaranden, baserat på ett tröskelsystem. I direktiven beskrivs metoder för att beräkna det uppskattade värdet av varje avtal om offentlig upphandling och tillhörande förfaranden.

      • I ett ”öppet förfarande” kan alla intresserade företag lämna anbud.
      • Det ”selektiva förfarandet” ger endast inbjudna anbudssökande möjlighet att lämna anbud.
      • I ett ”förhandlat förfarande” under konkurrens får alla företag ansöka om att få delta, men endast de som bjuds in efter en bedömning får lämna anbud.
      • Den ”konkurrenspräglade dialogen” avser situationer där de offentliga myndigheter som utfärdar anbudsinbjudan inte kan definiera sina behov. Endast inbjudna kandidater deltar i dialogen. Avtal tilldelas utifrån bästa förhållandet mellan pris och kvalitet.
      • Förfarandet för ”innovationspartnerskap” avser innovativa lösningar som ännu inte finns på marknaden. Myndigheten samarbetar med en eller flera enheter för forskning och utveckling för att förhandla fram en ny lösning under upphandlingen.
      • I särskilda fall kan avtal tilldelas utan föregående offentliggörande.

        B. Kriterier för tilldelning av avtal

        Upphandlande myndigheter är skyldiga att tilldela offentliga avtal på grundval av kriteriet ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet”, som infördes i reformen av reglerna för offentlig upphandling. I stället för det lägsta priset lägger detta kriterium vikt vid mest valuta för pengarna genom att beakta kvalitetsfaktorer, miljömässiga och sociala faktorer, livscykelkostnader och innovation.

        C. Regler för offentliggörande och öppenhet

        Upphandlingsförfarandena måste garantera nödvändig insyn i samtliga skeden. Detta uppnås genom att de centrala delarna av upphandlingsförfarandena offentliggörs och information om anbudssökande och anbudsgivare offentliggörs samt genom att man tillhandahåller tillräcklig dokumentation om alla stadier i förfarandet.

        D. Åtgärder vid avtalsbrott

        Rättsmedelsdirektivet från 2007 säkerställer ett effektivt system för granskning av överträdelser av reglerna för offentlig upphandling. Genom direktivet införs en period under vilken avtal inte får ingås (”standstill”), som efter ett beslut om tilldelning av avtal ger anbudsgivarna minst 10 dagar på sig att ompröva beslutet innan avtalet undertecknas av myndigheterna. Denna period gör det möjligt att bestrida beslutet.

        E. Andra aspekter av offentlig upphandling

        De regler som infördes 2014 lyfter fram social delaktighet och förenklar tjänsteavtal. De syftar till att minska byråkratin, hjälpa små och medelstora företag med det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet och uppmuntra till uppdelning av avtal i mindre delar. E-upphandling prioriteras, och särskilda e-upphandlingstekniker beskrivs. I direktiven erkänns EU-domstolens beslut om intern upphandling, och bestämmelserna mot intressekonflikter och korruption skärps.

        Vidare betonar de nya reglerna grön upphandling, tar hänsyn till miljöpåverkan och tillåter hänvisningar till miljömärken. Miljöanpassad offentlig upphandling definieras i kommissionens meddelande Offentlig upphandling för en bättre miljö som ”ett förfarande för de offentliga myndigheternas upphandling av varor, tjänster och arbeten med lägre miljöpåverkan över hela livscykeln, jämfört med varor, tjänster och arbeten med samma primärfunktion som annars skulle ha upphandlats”. Kommissionen har tagit fram frivilliga kriterier för miljöanpassad offentlig upphandling för flera produktgrupper och föreslår obligatoriska minimikriterier och mål för miljöanpassad offentlig upphandling i sektorsspecifik lagstiftning, t.ex. direktivet om rena fordon (direktiv (EU) 2019/1161), förordningen om ekodesign, den nya förordningen om byggprodukter och förordningen om förpackningar och förpackningsavfall.

        Efter antagandet av 2020 års handlingsplan för den cirkulära ekonomin den 11 mars 2020 offentliggjorde kommissionen ett arbetsdokument om EU:s kriterier för miljöanpassad offentlig upphandling för datacentraler, serverrum och molntjänster i syfte att säkerställa att utrustning och tjänster för datacentraler upphandlas på ett miljövänligt sätt i linje med EU:s energi-, klimatförändrings- och resurseffektivitetsmål.

        Som svar på covid-19-pandemin föreslog kommissionen programmet EU för hälsa, som syftar till att avsevärt öka budgeten för upphandling på folkhälsoområdet, inbegripet läkemedel, vacciner och hälsodatasystem. En förordning om inrättande av programmet EU för hälsa för 2021–2027 trädde i kraft den 1 januari 2021. Kommissionen gav ny vägledning för offentliga upphandlare för snabb upphandling av viktig utrustning, inledde fem gemensamma upphandlingar av personlig skyddsutrustning med medlemsstaterna och betonade digitaliseringen av offentlig upphandling genom nationella e-upphandlingsplattformar, som en del av dess bredare strategi för återhämtning efter covid-19-pandemin.

        När det gäller försvarsupphandling antog man i oktober 2023 Edirpa-förordningen om inrättande av ett instrument för förstärkning av den europeiska försvarsindustrin genom gemensam upphandling. Förordningen syftar till att avsevärt öka försvarsutgifterna, främja gemensamma investeringar i gemensamma projekt, stärka gemensam upphandling av försvarskapacitet, stärka investeringar i olika uppdragskapaciteter, utnyttja synergier, stimulera innovation och stärka den europeiska försvarsindustrin, med tonvikt på stöd till små och medelstora företag.

        Europaparlamentets roll

        Parlamentet spelade en central roll i antagandet av 2014 års paket om offentlig upphandling. Parlamentet har konsekvent efterlyst enklare regler, större rättssäkerhet, bättre tillgång för små och medelstora företag, ökad användning av digitala verktyg och starkare stöd för hållbarhet i offentlig upphandling.

        Innan parlamentet antog paketet om offentlig upphandling den 15 januari 2014 hade det antagit flera resolutioner, däribland