Makroekonomisk övervakning
Under det senaste årtiondet har EU haft stora makroekonomiska obalanser och allvarliga skillnader i konkurrenskraft. Dessa har båda förstärkt de negativa effekterna av finanskrisen som bröt ut 2008 och hindrat en effektiv tillämpning av gemensamma penningpolitiska åtgärder för att lösa dem. 2011 inrättade EU förfarandet vid makroekonomiska obalanser för att identifiera och korrigera dessa obalanser på nationell nivå, särskilt makroekonomiska obalanser som kan få spridningseffekter på andra medlemsstater.
Rättslig grund
- Artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).
- Artiklarna 119, 121 och 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
- En rapport om varningsmekanismen (AMR) utarbetas av kommissionen och grundas på en resultattavla med indikatorer och tröskelvärden. Resultattavlans indikatorer avser externa obalanser (bytesbalans, finansiell nettoställning mot omvärlden för investeringar, real effektiv växelkurs, förändringar i exportandelar och enhetsarbetskostnad) och interna obalanser (fastighetspriser, kreditflödet till och skuldsättningen i den privata sektorn, offentlig skuldsättning, arbetslöshet och förändringar i den finansiella sektorns skulder samt andra indikatorer för sysselsättning och arbetslöshet). Resultattavlans indikatorer sammanställs främst av Eurostat på grundval av uppgifter från EU-länderna. Dessutom tas vissa uppgifter fram av Europeiska kommissionens generaldirektorat för ekonomi och finans (GD ECFIN), medan andra bidrag kommer från internationella institutioner som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Internationella valutafonden (IMF), som ger nämnare för specifika indikatorer, samt Europeiska centralbanken (ECB), som bidrar med tre hjälpindikatorer baserade på bankuppgifter. Varje indikator i resultattavlan har kopplats till en tröskel som signalerar att ett specifikt problem kan uppstå. Vissa trösklar har differentierats för medlemsstater inom och utanför euroområdet. Om en medlemsstat överskrider flera trösklar ska kommissionen genomföra en fördjupad granskning, dvs. en ytterligare ekonomisk analys som syftar till att avgöra huruvida makroekonomiska obalanser sannolikt kommer att uppträda eller redan föreligger, och huruvida befintliga obalanser har korrigerats. Inom ramen för den regelbundna översynen bedömdes indikatorerna för förfarandet vid makroekonomiska obalanser 2024 i enlighet med förordning (EU) nr 1176/2011 om förfarandet vid makroekonomiska obalanser, i syfte att förbättra den indikator som fastställts för övervakning inom förfarandet vid makroekonomiska obalanser, säkerställa statistiska kvalitetsförbättringar samtidigt som resultattavlans stabilitet och relevans bevaras.
- Förebyggande rekommendationer. Om kommissionen på grundval av resultaten från den fördjupade granskningen kommer fram till att makroekonomiska obalanser föreligger ska den informera parlamentet, rådet och Eurogruppen. På rekommendation från kommissionen kan rådet lämna nödvändiga rekommendationer till den berörda medlemsstaten i enlighet med förfarandet i artikel 121.2 i EUF-fördraget. Dessa förebyggande MIP-rekommendationer utgör en del av de landsspecifika rekommendationer som rådet i juli varje år riktar till varje medlemsstat som en del av den europeiska planeringsterminen.
- Korrigerande rekommendationer inom förfarandet vid alltför stora underskott (EIP). Om kommissionen på grundval av den fördjupade granskningen kommer fram till att medlemsstaten har alltför stora underskott ska den informera parlamentet, rådet, Eurogruppen, de relevanta europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna) och Europeiska systemrisknämnden. Rådet får, på grundval av en rekommendation från kommissionen och i enlighet med artikel 121.4 i EUF-fördraget, anta en rekommendation där det fastställs att det föreligger en alltför stor obalans och rekommendera att den berörda medlemsstaten vidtar korrigerande åtgärder. Rådets rekommendation ska ange typen av obalanser och deras effekter och utfärda ett antal politiska rekommendationer som ska följas samt en tidsfrist inom vilken den berörda medlemsstaten ska lämna in en plan för korrigerande åtgärder.
- Planer för korrigerande åtgärder. Den medlemsstat för vilken ett EIP-förfarande har inletts ska lämna in en plan för korrigerande åtgärder inom den tidsfrist som anges i rådets rekommendation. Rådet ska, på grundval av en rapport från kommissionen, bedöma planen för korrigerande åtgärder inom två månader från inlämnandet.
- Bedömning av korrigerande åtgärder. På grundval av en rapport från kommissionen ska rådet bedöma huruvida den berörda medlemsstaten har vidtagit de rekommenderade korrigerande åtgärderna. Om rådet anser att medlemsstaten inte har vidtagit de rekommenderade korrigerande åtgärderna ska det, på rekommendation från kommissionen, anta ett beslut (grundat på omvänd kvalificerad majoritet) som fastställer bristande efterlevnad, tillsammans med en rekommendation med nya tidsfrister för korrigerande åtgärder.
- Möjliga finansiella sanktioner. Medlemsstater i euroområdet som inte följer de rekommendationer som ges inom ramen för EIP-förfarandet kan bli föremål för gradvisa sanktioner som sträcker sig från räntebärande depositioner till årliga böter. Den räntebärande depositionen eller böterna bör uppgå till 0,1 procent av BNP.
- som anses ha obalanser ökat från 12 (2012) till 16 (2015); detta antal sjönk 2018 till 11, 2019 till 10, 2020 och 2021 till 9 och 2022 till 7, för att sedan öka 2023 till 9,
- som anses ha alltför stora obalanser ökat från 0 (2012) till 6 (2017); detta antal sjönk 2018 till 3 och var oförändrat mellan 2019–2022 och minskade därefter 2023 till 2.
Mål
Förfarandet vid makroekonomiska obalanser (MIP) är en övervaknings- och verkställighetsmekanism som syftar till att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser inom EU. Den övervakning som görs utgör en del av den europeiska planeringsterminen för ekonomisk samordning (se faktablad 2.5.4).
Övervakningen består av följande:
Förordning (EU) nr 2024/1263 av den 29 april 2024 som upphäver rådets förordning (EG) nr 1466/97 förstärker övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken. Den nya förordningen samverkar med förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser. I enlighet med denna nya ram får rådet anta en rekommendation där det fastställs att det föreligger en alltför stor obalans om en medlemsstat underlåter att genomföra de reform- och investeringsåtaganden som ingår i dess nationella medelfristiga finans- och strukturpolitiska plan för att efterleva de landsspecifika rekommendationer som är relevanta för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. En medlemsstat som är föremål för ett förfarande vid alltför stora obalanser måste dessutom lämna in en reviderad medelfristig finans- och strukturpolitisk plan som nu fungerar som den plan för korrigerande åtgärder som krävs enligt förordning (EU) nr 1176/2011.
Resultat
Sedan MIP-förfarandet infördes 2012 har antalet medlemsstater
Kommissionen har ännu inte föreslagit att inleda förfarandet vid alltför stora obalanser, trots att rådet och Europeiska centralbanken begärt att förfarandet ska tillämpas till sin fulla potential och att den korrigerande delen ska tillämpas när detta är lämpligt.
Alla länder med obalanser är föremål för en särskild övervakning, som är striktare för länder med alltför stora obalanser och inbegriper dialog med de nationella myndigheterna, expertbesök och regelbundna framstegsrapporter. Detta bör också bidra till att övervaka genomförandet av de landsspecifika rekommendationerna i de berörda medlemsstaterna.
Om en medlemsstat anses vara i riskzonen för makroekonomiska obalanser kan vissa eller alla av de landsspecifika rekommendationer som rådet antagit inom ramen för den europeiska planeringsterminen backas upp av förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Under årens lopp har antalet rekommendationer ökat, men inte genomförandet av dem.
Europaparlamentets roll
I och med Lissabonfördragets ikraftträdande blev Europaparlamentet en medlagstiftare när det gäller att anta bestämmelser för multilateral övervakning (artikel 121.6 i EUF-fördraget).
Rättsakterna avseende den makroekonomiska övervakningen utgör grunden för den ekonomiska dialogen. För att stärka dialogen mellan EU:s institutioner, särskilt parlamentet, rådet och kommissionen, och säkerställa ökad transparens och ansvarsskyldighet, får Europaparlamentets ansvariga utskott uppmana rådets ordförande, kommissionen, rådets ordförande och/eller Eurogruppens ordförande, att diskutera sina beslut eller presentera sin verksamhet inom den europeiska planeringsterminen. Inom ramen för denna dialog kan parlamentet också ge möjlighet att delta i en diskussion med en medlemsstat som är föremål för rådets rekommendation enligt EIP-förfarandet.
Under senhösten avger parlamentet sitt yttrande om den pågående europeiska planeringsterminen (däribland de landsspecifika rekommendationer som antagits av rådet) där man också beaktar resultaten av ett gemensamt möte med företrädare för de ansvariga utskotten i de nationella parlamenten.
Enligt MIP-förfarandet ska kommissionen samarbeta med Europaparlamentet och rådet när den fastställer den uppsättning makroekonomiska indikatorer som ska ingå i den resultattavla som används för att övervaka möjliga makroekonomiska obalanser i medlemsstaterna. I februari 2020 inledde kommissionen en översyn av EU:s ram för ekonomisk styrning, med bland annat en utvärdering av effektiviteten av MIP-bestämmelserna och de framsteg som gjorts för en närmare samordning av den ekonomiska politiken och fortsatt konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska resultat.
Parlamentet främjar nationella parlaments deltagande genom årliga möten med ledamöter från dessa parlaments ansvariga utskott. I linje med de rättsliga och politiska arrangemangen i de enskilda medlemsstaterna bör dessutom de nationella parlamenten vederbörligen involveras i den europeiska planeringsterminen och i utarbetandet av stabilitetsprogrammen, konvergensprogrammen och de nationella reformprogrammen, i syfte att öka transparensen, egenansvaret samt ansvarigheten när det gäller de beslut som fattas.
Maja Sabol / Samuel De Lemos Peixoto