|
Sedan EG grundades har Europaparlament sett till att skattebetalarna fått bästa möjliga valuta för sina skattepengar genom att besluta om en vettig och ansvarsfull budget. Parlamentets befogenheter har efterhand blivit allt större. Sedan slutet av åttiotalet har striderna mellan rådet (medlemsstaterna) och parlamentet ersatts av mera lugna förhandlingar där parlamentet har större överblick över EU:s politiska beslutsfattande. Enligt utkastet till EU-författning skall parlamentets budgetbefogenheter dessutom öka under de kommande åren.
Anslutningen av tio nya medlemsstater betyder att EU:s totala budget kommer att överskrida 100 miljoner euro, en symbolisk gräns i EU:s historia. Detta belopp motsvarar de samlade offentliga utgifterna i ett medlemsland som Danmark. Parlamentet står för en procent av EU:s utgifter. Driftskostnaderna för Europaparlamentet motsvarar kostnaderna för Italiens deputeradekammare eller en tredjedel av budgeten för staden Paris.
Huvuddelen av EU:s budget finansieras från tre olika håll: direktanslag från medlemsstaterna i proportion till deras bruttonationalprodukt, samt moms och tullavgifter från EU:s handel med omvärlden.
Sedan slutet av åttiotalet har en flerårigt utgiftsplan fastställt ramarna genom områdesindelade utgiftstak. Huvudsyftet var från början att få bättre kontroll över långsiktiga förändringar på vissa utgiftsområden, särskilt jordbruksområdet. Dessa utgiftsramar kallas ”budgetplanen” och den härrör från en överenskommelse mellan rådet, parlamentet och kommissionen. Enligt överenskommelsen ingår budgeten för 2004 i den övergripande budgeten för perioden 2000-2006. Denna budget har senare ändrats för att täcka nya utgifter i samband med utvidgningen. En ny flerårig utgiftsram måste förhandlas fram 2006. På senare år har budgetmyndighetens två grenar, parlamentet och rådet, i princip varit eniga om att hålla utgifterna under taken i flerårsbudgeten.
Det årliga budgetförfarandet
Varje år lägger kommissionen fram ett preliminärt förslag till budget inom de gränser som budgetplanen medger. Utgifterna delas upp för varje utgiftsområde inom EU. Det finns två typer av utgifter. De som kallas "obligatoriska" utgifter härrör från fördragen: prisstöd till jordbruket (EUGFJ, garantisektionen), vissa strukturutgifter inom jordbruket (EUGFJ, planeringssektionen), fiskepolitiken och vissa utgifter till utvecklingsbistånd. Jordbruksutgifterna uppgår till mindre än hälften av EU:s allmänna budget, nu när man fått bättre kontroll på dem. Rådet har vetorätt för denna del av budgeten.
Parlamentet i sin tur har dock vetorätt på vad som kallas de "icke-obligatoriska" utgifterna, vilka i sina olika delar kanske därför i högre grad speglar ledamöternas politiska prioriteringar. Dessa utgifter uppgår idag till 55 procent av EU:s allmänna budget och täcker social- och regionalfonderna, energi, forskning, transporter, utvecklingsbistånd, miljö, utbildning och kultur. Förutom att parlamentet har denna stora befogenhet att påverka hur anslagen fördelas är det också parlamentet som till sist antar budgeten. Parlamentet kan också förkasta budgetförslaget i sin helhet. När budgeten väl är klubbad skall den genomföras av kommission som även skall se till att man får bästa valuta för pengarna, samtidigt som det är parlamentets uppgift att övervaka utgifternas användning (se faktabladet "Kontrollera att skattebetalarnas pengar används rätt").
På folkets sida
Parlamentet har i samband med de kriser som drabbat Europa under senare år visat att man är beredd att ställa upp och se till att folk får hjälp. Det gjorde parlamentet 2002, till exempel när stora områden drabbades av översvämningar. Tyskland, Österrike, Frankrike och Tjeckien begärde och fick stödpengar från en solidaritetsfond som inrättats särskilt för att användas som akutstöd vid naturkatastrofer. På parlamentets initiativ har fondens tak höjts till en miljard euro, vilket är dubbelt så mycket som i rådets ursprungliga förslag. Man tog även hjälp av fonden i samband med de katastrofala följderna av värmeböljan 2003.
På samma sätt har parlamentet visat engagemang i frågan om djursjukdomar och deras följder för folkhälsan. 2001 antog parlamentet en budget på 971 miljoner euro för att täcka kostnaderna för galna kosjukan. Vis av erfarenheten ser parlamentet nu till att frågor om livsmedelssäkerhet beaktas noga när man utarbetar EU:s allmänna budget.
Snart är revolutionen här
Under ett antal år har Europaparlamentet eftersträvat att göra stora ändringar i budgetförfarandet. Man anser att budgeten bör baseras på medbeslutandeförfarandet och att man skall slopa begreppen obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter. Dessa två önskemål har uppfyllts av EU:s framtidskonvent och utkastet till EU-författning. I framtiden skall budgeten beslutas av parlamentet och rådet tillsammans, i enlighet med ett nytt medbeslutandeförfarande i budgetfrågor. Om oenighet uppstår har parlamentet sista ordet i frågan om utgifterna i sin helhet.
De fleråriga budgetramarna måste beslutas av en kvalificerad majoritet i rådet efter att parlamentet gett sitt godkännande. Total enighet inom rådet krävs dock fortfarande för den första budget som skall beslutas efter att förslaget om EU-författning trätt i kraft.
|
