Europaparlamentets
verksamhet
Höjdpunkter 1999-2004

 
Europaparlamentet
Val till Europaparlamentet
EP:s organisation
och arbetssätt
Medbeslutande
och andra beslutsförfaranden
Budgetbefogenheter
Budgetkontroll
Demokratisk kontroll
Ledamotsstadga och stadga
för europeiska politiska partier
Tillfälliga utskott
och undersökningsutskott
Övriga EU-institutioner
Reform av EU
Utvidgningen
Medborgerliga rättigheter
Rättsliga och inrikes frågor
Externa relationer
Miljö / Konsumentskydd
Transport / Regionalpolitik
Jordbruk och fiske
Ekonomi och valutafrågor
Sysselsättning och socialafrågor /
Kvinnors rättigheter
Inre marknaden / Industri / Energi / Forskning
 

EPP-ED PSE Group ELDR GUE/NGL The Greens| European Free Alliance UEN EDD/PDE


Riktade kontroller för mer demokrati

I och med Santer-kommissionens avgång 1999 och Eurostataffären 2003 uppmärksammades hur viktigt Europaparlamentets granskningsuppdrag är. Båda de omtalade fallen är exempel på hur parlamentarikerna kritiskt följer EU:s arbete och framför allt granskar kommissionen.

Parlamentarikernas rätt att kontrollera budgeten som de utövade bland annat i affären om de misstänkta oegentligheterna vid statistikmyndigheten Eurostat är en klassisk parlamentarisk rätt. Sedan det europeiska enandet inleddes har Europaparlamentarikerna skaffat sig allt större kontrollmöjligheter.
I parlamentets vardag tar skriftliga och muntliga frågor till kommissionen och rådet stor plats. Varje månad hålls dessutom en särskild frågestund med rådet och kommissionen. På så sätt kan parlamentarikerna känna de personer som administrerar och representerar EU på pulsen. Från 2000 till slutet av 2003 ställde parlamentarikerna över 20 000 frågor, varav de flesta skriftligen.
För att utreda brott mot gemenskapsrätten kan parlamentarikerna bilda tillfälliga utskott eller undersökningskommittéer. Till följd av arbetet i sådana specialutskott inrättades en EU-myndighet för veterinärfrågor efter galna-ko-krisen och Byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) i samband med budgetkontrollen.

Misstroendevotum är Europaparlamentets farligaste vapen
Parlamentets kraftfulla kontroll i den politiska vardagen bygger på parlamentarikernas farligaste vapen. Om de sätter hårt mot hårt kan de nämligen tvinga hela kommissionen att avgå genom ett misstroendevotum. Hittills har sju misstroendevotum begärts, men inte ett enda har röstats igenom. Det krävs två tredjedelars majoritet i parlamentet för att misstroendevotumet ska bifallas och för att kommissionen ska tvingas att avgå. Europaparlamentarikerna har många gånger krävt att få möjlighet att avsätta kommissionens ordförande eller en enskild kommissionär men det kan de inte. När kommissionens ordförande Romano Prodi tillträdde 1999 lovade han dock inför parlamentet att överväga att avskeda en kommissionär som förlorar parlamentets förtroende.

Ingen kommission utan parlamentets godkännande
Steg för steg har parlamentet i varje nytt fördrag utökat sina kontrollmöjligheter. Ända sedan 1981 har kommissionen i det närmaste tillsatts av parlamentet. Först gjordes detta bara informellt genom att parlamentarikerna yttrade sig om kommissionens program. Men sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft 1993 måste den kommissionsordförande och de kommissionärer som medlemsstaterna föreslår godkännas av parlamentet. Sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft 1999 godkänner parlamentet tillsättningen av kommissionens ordförande separat innan de övriga kommissionärerna utnämns. För att bli utnämnda måste samtliga kommissionärer, även kommissionens ordförande, låta sig utfrågas av de berörda parlamentsutskotten i flera timmar, precis som i amerikanska kongressen. Därefter bedömer parlamentarikerna de blivande kommissionärernas uttalanden och programinnehåll bakom lyckta dörrar och lägger fram sin rekommendation för kammaren.

Rådets och kommissionens politiska ansvar
Parlamentet bevakar även områden där det inte har beslutanderätt. Inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt samarbete när det gäller rättsliga och inrikes frågor är rådet skyldigt att informera parlamentet. Dessutom kan parlamentarikerna ställa frågor och göra rekommendationer. Varje ordförandeland - medlemsstaterna turas om att vara rådsordförande halvårsvis - måste ta hänsyn till parlamentets synpunkter. Vidare kan parlamentet föra fram sina politiska prioriteringar via anslagen i den årliga budgeten.
Andra former för rådets och kommissionens redovisning inför parlamentet är de debatter då respektive ordförandeland lägger fram sitt program för det pågående halvåret, sammanfattar sitt arbete i slutet av ordförandeperioden och däremellan rapporterar om toppmötena. Rådet och kommissionen står gemensamt till svars inför parlamentarikerna i samband med att årsrapporten om EU:s utveckling läggs fram. Kommissionen å sin sida gör detta med sin årliga verksamhetsrapport och sitt lagstiftningsprogram för kommande år. Vid alla dessa tillfällen har parlamentet möjlighet att göra en politisk bedömning och kritisk granskning av rådets och kommissionens avsikter, arbete och resultat.

ECB ansvarar inför parlamentet
Även den oberoende Europeiska centralbanken (ECB) måste stå till svars inför parlamentet. Bankens enda förpliktelse är eurons stabilitet. ECB-ordföranden rapporterar till parlamentet en gång per år. Dessutom kommer ECB-ordföranden regelbundet till parlamentets utskott för ekonomi- och valutafrågor för att svara på parlamentarikernas frågor.

Parlamentarikerna är en länk mellan allmänheten och EU-organen
När parlamentet kontrollerar EU:s verksamhet företräder det inte bara allmänheten utan fungerar även som en samtalspartner för medborgarna. De kan vända sig till parlamentarikerna och göra framställningar som de sedan behandlar. Parlamentet utnämner också en europeisk ombudsman som självständigt utreder klagomål från allmänheten över missförhållanden i förvaltningen.
Klagomålen från medborgarna kan även leda till att parlamentet kontrollerar medlemsstaterna. I allt fler fall har parlamentarikerna meddelat kommissionen, som har i uppdrag att försvara fördragen, att vissa medlemsstater inte genomför viktiga EU-lagar. Det kan leda till allt från tillsägelser till att kommissionen inleder ett förfarande mot fördragsbrott mot medlemsstaten i fråga för att tvinga landet att följa EU:s lagstiftning.



  
Reports
  
Fördragen
Europeiska kommissionen
Europeiska unionens råd
Europeiska ombudsmannen
Europaparlamentets medborgarportal

 

 

 
  Publishing deadline: 2 April 2004