Europaparlamentets
verksamhet
Höjdpunkter 1999-2004

 
Europaparlamentet
Reform av EU
Utvidgningen
Medborgerliga rättigheter
Rättsliga och inrikes frågor
Externa relationer
Miljö / Konsumentskydd
Miljöansvar
Luftföroreningar
Växthusgaser
Fordons- och oljeprogrammet Auto Oil II
Elektroniskt avfall
Förpackningsavfall
Livsmedelssäkerhet
Genetiskt modifierade organismer (GMO)
Tobak
Buller
Kosmetika
Mänskliga vävnader
och celler
Transport / Regionalpolitik
Jordbruk och fiske
Ekonomi och valutafrågor
Sysselsättning och socialafrågor /
Kvinnors rättigheter
Inre marknaden / Industri / Energi / Forskning
 

EPP-ED PSE Group ELDR GUE/NGL The Greens| European Free Alliance UEN EDD/PDE

> Kyoto Protocol
> Sixth Action Programme
> Environmental Policy


EU agerar snabbt på handel med utsläppsrätter

Europa är världsledande i kampen mot den globala uppvärmningen. Från januari 2005 kommer EU att få det första gränsöverskridande systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, vilket är långt före det internationella system som skall inrättas 2008 inom ramen för Kyotoprotokollet. Den nya planen, i vilken parlamentet har spelat en viktig roll, kommer att hjälpa EU att uppfylla sitt gemensamma åtagande inom ramen för Kyotoprotokollet, dvs. att före 2012 minska växthusgaserna med 8 procent från 1990 års nivåer.

En majoritet av EU:s medlemsstater har varit mycket nära att inte uppfylla sina åtaganden inom ramen för Kyotoprotokollet. Det nya EU-övergripande systemet för handel med utsläppsrätter kommer att hjälpa dem att hantera problemet genom att sänka kostnaden för minskning av utsläpp och således leda europeiska företag i rätt riktning innan Kyotosystemet införs 2008.

Inom ramen för det nya EU-systemet kommer cirka 10 000 europeiska företag att från och med den 1 januari 2005 kunna köpa och sälja tillstånd för koldioxidutsläpp. Nationella myndigheter i företagens länder kommer att upprätta utsläppsmål och de som klarar av släppa ut lägre nivåer än de fastställda målen kommer att kunna sälja resterande kvoter. Med andra ord kommer en fabrik som har överskridit sina gränser att kunna köpa ”föroreningsrättigheter” från andra företag i Europa som har minskat sina utsläpp.

Genom att skapa en marknad för köpare och säljare av dessa tillstånd hoppas EU kunna skapa incitament för att minska utsläppen. Den vinst som försäljningen av utsläppsrätter ger skall uppmuntra företag att utveckla och använda ren teknik. Ett EU-övergripande system (snarare än separata nationella system) kommer också att förhindra konkurrenssnedvridningar i konkurrensen inom branschen. Systemet förväntas minska kostnaden för EU i syfte att uppfylla målen i Kyotoprotokollet med 1,3 miljarder euro årligen fram till 2010, dvs. 35 procent av den totala kostnaden.

Systemet kommer att införas i två etapper, med en första försöksperiod från 2005–2007 och en andra period från 2008–2012. Det betyder att EU:s medlemsstater skall upprätta nationella planer före mars 2004.

Ett obligatoriskt system

Vissa nationella regeringar ville att systemet skulle baseras på frivillighet, men parlamentet stödde kommissionens uppfattning att det skulle vara obligatoriskt i hela EU, dels av miljöskäl och dels för att undvika snedvridningar av marknaderna.

Regeringarna krävde att hela branscher skulle tillåtas undantag från systemet. Parlamentet höll dock fast vid ett system med begränsade undantagsregler som endast skulle kunna tillämpas på enskilda anläggningar och fabriker, eftersom man ansåg att omfattande undantagsregler skulle kunna undergräva systemet.

Inledningsvis var systemet endast avsett för koldioxidutsläpp och uteslutande för energisektorn samt järnmetalls-, pappers- och mineralindustrin som står för 46 procent av koldioxidutsläppen. Kommissionens plan var att i ett senare skede, efter att en lägesrapport lagts fram, bestämma huruvida fler näringsgrenar och gasutsläpp skulle inkluderas. Parlamentets ledamöter lyckades få igenom att medlemsstaterna successivt skulle få inkludera andra näringsgrenar på frivillig basis. Dessutom kommer kommissionens lägesrapport att fokusera särskilt på huruvida den kemiska industrin samt aluminium- och transportindustrin skall inkluderas eller ej. Slutligen kan alla medlemsstater, tack vare parlamentet, numera själva välja att inkludera andra växthusgaser från och med 2008.

Förorenaren betalar

En annan besvärlig fråga var exakt hur nationella myndigheter skulle fördela utsläppsrätter. Kommissionen föreslog att utsläppsrätterna till en början skulle utfärdas kostnadsfritt till företag på basis av deras tidigare utsläppsnivåer. Parlamentets ledamöter ansåg emellertid att detta skulle undergräva principen om att det är förorenaren som betalar, skulle vara orättvist gentemot nya företag på marknaden och leda till snedvridningar av marknaden. De föreslog ett blandat system där merparten av tillstånden skulle fördelas kostnadsfritt, men där en viss procent skulle auktioneras ut. Man nådde en kompromiss som innebär att regeringar får auktionera ut 5 procent av tillstånden under de tre första åren från och med 1 januari 2005 och 10 procent under en andra period. Efter 2012 kan de få möjlighet att auktionera ut mer.

Parlamentet framhöll att enskilda regeringar inte fritt skulle få utfärda ett obegränsat antal utsläppsrätter. Varje EU-land kommer nu att vara tvunget att begränsa de kvoter som det fördelar och totalt sett måste antalet överensstämma med landets Kyotomål.

Tack vare Kyotoprotokollet kan industrialiserade länder använda flexibla mekanismer för att uppnå sina mål för utsläppsminskningar, till exempel genom att investera i projekt för minskning av växthusgaser i andra länder eller genom att föra över ren teknik till utvecklingsländer. På krav av parlamentet framgår det dock tydligt i direktivet att åtgärder i det egna landet skall prioriteras.

Kyotoprotokollet

Under 1900-talet har medeltemperaturen i Europa höjts med omkring en grad Celsius och denna utveckling förväntas fortsätta eller till och med förvärras under de närmaste hundra åren. Bortsett från naturfenomen såsom variationer i solaktiviteten är det delvis människor som är ansvariga för klimatförändringen. Deras föroreningar stänger inne värmen i atmosfären och skapar på så sätt en växthuseffekt. Koldioxid (CO2) som pumpas ut av industrin, och transport- och värmesystemen är den stora boven, men även vissa andra gaser såsom metan, dikväveoxid och fluorkarboner.
5 procent av jordens befolkning bor i EU, men 15 procent av alla växthusgaser produceras här. Mot bakgrund av detta var det viktigt för EU att spela en konstruktiv roll vid förhandlingarna om Kyotoprotokollet, som fastställdes 1997 av det internationella samfundet för att stärka och genomföra FN:s ramkonvention om klimatförändringar. I protokollet fastställs bindande mål för att minska utsläppen av växthusgaser.

Införandet av ett system för handel med utsläpp av växthusgaser mellan EU:s medlemsstater är en del i en större handlingsplan vars syfte är att främja rena och förnybara energikällor och att på lång sikt förbereda Europas infrastruktur för konsekvenserna av klimatförändringar.



  
Föredragande:
  
Luftföroreningar, växthusgaser: Jorge Moreira da Silva (EPP-ED, P)
  
EUT - antagna texter:
  
Luftföroreningar, växthusgaser - ännu ej tillgänglig

 

 

 
  Publishing deadline: 2 April 2004