|
EU antog nyligen två mycket betydelsefulla direktiv om tobak. Det ena handlar om innehåll och märkning och det andra om reklam och sponsring. Europaparlamentet gjorde ett flertal ändringar i direktivet om märkning, i synnerhet i fråga om varningstextens innehåll och storlek på cigarettpaketen. Däremot gav Europaparlamentet sitt starka stöd för direktivförslaget om tobaksreklam. En ihärdig lobbyverksamhet har bedrivits beträffande de båda direktiven, och i fråga om direktivet om reklam är striden ännu inte över - det är EG-domstolen som får sista ordet.
I EG beräknas en halv miljon dödsfall orsakas av rökning varje år, och 80 procent av dem som börjar röka är under 18 år. Därför är det många människor som berörs av EG:s lagstiftning för att bekämpa tobaksanvändningen. EU:s lagstiftande befogenheter när det gäller folkhälsa är emellertid begränsade, utan det är i huvudsak medlemsstaterna som har dessa befogenheter. En möjlighet för EU att vidta åtgärder mot tobak är genom lagstiftningen om den inre marknaden, eftersom de gemenskapslagar som syftar till att avskaffa alla handelshinder inom gemenskapen även måste ta hänsyn till hälsofrågorna.
Så länge de nationella bestämmelserna om cigaretternas innehåll eller om tobaksreklam varierar inom EU kan en medlemsstat förbjuda import av cigaretter eller av tidningar som innehåller tobaksreklam från ett annat land. Även om förbudet är lagligt, innebär det ett handelshinder. För att dessa produkter skall kunna säljas fritt i hela Europa behövs enhetliga EU-bestämmelser, vilka dock måste formuleras på ett sätt som också bidrar till en bättre folkhälsa.
Direktivet om innehåll och märkning
1999 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv som syftade till att harmonisera EU-medlemsstaternas lagar om den högsta tillåtna tjär-, nikotin- och koloxidhalten i cigaretter, varningstexterna på cigarettpaketen, användningen av andra ingredienser än tobak, samt beskrivningen av tobaksvaror. De många skillnaderna mellan de nationella bestämmelserna ansågs störa EU:s inre marknad, så i första hand behövde man helt enkelt utarbeta gemensamma EU-bestämmelser. Eftersom den nya lagstiftningen även måste avse att skydda folkhälsan föreslogs emellertid stränga EU-regler för skadliga ingredienser. Standardiserad varningstext och produktinformation föreslogs också, så att konsumenterna får bra information om de risker som tobaken för med sig.
Högsta tillåtna tjär- och nikotinhalt
Enligt direktivet införs den 1 januari 2004 maxvärden för tjära (10 mg), nikotin (1 mg) och koloxid (10 mg) i cigaretter som tillverkas och säljs inom EU. Grekland har emellertid fått en respit till den 1 januari 2007 för att uppfylla kravet om tjärhalten. Cigaretter som tillverkas inom EU och skall exporteras till icke EU-länder kommer också att omfattas av samma krav efter en övergångsperiod (fram till den 1 januari 2007), vilket ger EU:s cigarettillverkare tid att ändra sina produktspecifikationer.
Begrepp som "låg tjärhalt", "light" "ultra light" och "mild", samt nya märkesnamn och designer som ger intrycket att en viss tobaksvara skulle vara mindre skadlig än andra, förbjuds i direktivet från och med den 30 september 2003.
Varningstexter - ju större desto bättre
Sedan den 30 september 2003 måste det även finnas stora varningstexter på cigarettpaketen. Tack vare Europaparlamentet är dessa texter mycket större och kan få mycket större effekt än kommissionen ursprungligen föreslog.
30 procent av framsidan på varje cigarettpaket som säljs i EU måste täckas av en text som lyder "Rökning dödar/Rökning kan döda" eller "Rökning skadar allvarligt dig själv och personer i din omgivning" . Det senare alternativet kom man överens om efter att Europaparlamentet insisterat på detta, eftersom det ville uppmärksamma farorna med passiv rökning.
40 procent av baksidan av varje cigarettpaket måste täckas av ytterligare en obligatorisk varningstext, som medlemsstaterna kan välja ut bland 14 godkända texter vilka tas upp i en förteckning i direktivet, exempelvis: "Rökning under graviditeten skadar ditt barn", "Rökning är mycket beroendeframkallande, börja inte röka" och "Rökning kan leda till en långsam och smärtsam död".
I medlemsstater med två eller tre officiella språk skall den huvudsakliga och den kompletterande varningstexten täcka en större yta på paketet.
Efter påtryckningar från Europaparlamentet kommer medlemsstaterna också, från och med den 1 oktober 2004, att kunna besluta om foton eller andra bilder som illustrerar hälsoeffekterna av rökning, vilka skall sitta intill den kompletterande varningstexten på cigarettpaketen. I bland annat Kanada och Brasilien har sådana bilders chockvärde visat sig vara mycket effektivt. Dessa varningstexter kan också innehålla telefonnummer och e-postadresser eller Internetadresser där rökare kan få information om rökavvänjning. Även om medlemsstaterna inte kommer att vara tvungna att införa krav om illustrerade varningar, får de inte förhindra import av cigaretter från EU-medlemsstater som använder sådana bilder.
Mer produktinformation för konsumenterna
Vid tillverkningen av många tobaksvaror tillsätts hundratals andra ingredienser än tobak som kan vara beroendeframkallande. Från och med den 31 december 2002 måste tobaksbolagen varje år förse sina regeringar med en förteckning över samtliga ingredienser i deras produkter, och samtidigt ange ingrediensernas respektive kvantiteter och anledningen till att de används. Europaparlamentets ledamöter insisterade på att regeringarna skall göra denna information tillgänglig för allmänheten. Senast den 31 december 2004 måste kommissionen också lägga fram en standardiserad förteckning över de ingredienser som får ingå i tobaksvaror inom EU.
Direktivet om reklam och sponsring
Redan 1991 förbjöd EU tobaksreklam i TV. 1998 antogs för första gången ett EU-direktiv om tobaksreklam i andra medier och sponsring till förmån för tobaksvaror. Den tyska regeringen ifrågasatte emellertid detta direktiv inför EG-domstolen och hävdade att EU hade överskridit sina befogenheter. Domstolen gav den tyska regeringen rätt och hävde direktivet med motiveringen att några av de reklamförbud som åsyftades - på affischer, parasoller, askfat och på biografer - inte skulle få någon effekt på gemenskapens inre marknad eftersom de bara hade lokal verkan. Domarna tillade emellertid att det inte fanns något hinder för att lagstiftningen om den inre marknaden skulle kunna användas för att förbjuda tobaksreklam.
2001 lade kommissionen därför fram ett nytt förslag till direktiv, vilket utformades noggrant för att undvika de problem som det tidigare direktivet medfört, genom att endast rikta in sig på reklam och sponsring "med gränsöverskridande verkan".
Det nya direktivet förbjuder tobaksreklam i press, radio och på Internet, även om undantag medges för publikationer som är avsedda för tobaksbranschen. Direktivet förbjuder även sponsring till förmån för tobaksvaror i radiosändningar och vid evenemang som har gränsöverskridande verkan, såsom Formel 1-tävlingar, samt utdelning av gratisprover på tobaksvaror vid sådana evenemang. Indirekt reklam, exempelvis på kläder, förbjuds inte genom direktivet, men de medlemsstater som så önskar får införa ännu strängare åtgärder mot tobak.
Parlamentet godkände detta direktiv med bred majoritet och direktivet kommer att genomföras från juli 2005. Den tyska regeringen meddelade emellertid i september 2003 att den återigen tänker överklaga till EG-domstolen.
Fler åtgärder mot tobak på gång
Kommissionen diskuterar för närvarande flera andra åtgärder. Bidragen för tobaksodling, vilka idag belastar EU:s budget med cirka 1 miljard euro, kan komma att sänkas och istället utbetalas i form av inkomststöd för bönder och regionalstöd. Ett förbud mot rökning på offentliga lokaler, även i barer, diskuteras för att skydda anställda mot passiv rökning och arbetsgivare från rättstvister. Sist men inte minst har de anställda vid kommissionen själva fått beskedet att de inte får röka på sina kontor från och med maj 2004.
|
