| I Europa har man varit väldigt skeptisk mot genmodifierade organismer (GMO) till skillnad från i USA där genmodifierad mat är något helt normalt. Som svar på allmänhetens oro har EU beslutat att införa stränga lagar om GMO. Europaparlamentets stora insats för denna lagstiftning var att kräva tydlig märkning, så att konsumenterna i EU skall kunna välja om de vill äta genmodifierad mat eller inte.
Genmodifierade organismer, och särskilt GMO-användning i grödor, har diskuterats intensivt i den allmänna debatten i hela EU. Industrin hävdar att genmodifierade grödor medför små risker och skulle kunna ge enorma fördelar. Å andra sidan pekar miljökämparna på att vi, som de ser det, inte känner till och förstår riskerna, medan konsumenterna klagar på att genmodifierade produkter är något som prackas på dem i smyg och att märkningen är otydlig och gör det svårt att välja.
Efter att 1998 ha infört ett stopp för försäljning av genmodifierad mat och användning av genmodifierade grödor började EU som svar på konsumenternas oro att införa en rad lagar om GMO baserade på försiktighetsprincipen: finns det tvivel - blir det nej. Alla dessa lagar måste godkännas av Europaparlamentet.
Till att börja med föreslog kommissionen ett direktiv om försäljning av genmodifierad mat i affärerna och lantbrukarnas utsättning av genmodifierade grödor i den naturliga miljön. Under förhandlingarna med medlemsstaternas regeringar lyckades parlamentet få igenom att alla GMO som tillåts i Europa under en försöksperiod skall registreras och att uppgifterna skall vara offentliga. När GMO används i det kommersiella jordbruket skall uppgifter om var de odlas anmälas till myndigheterna och offentliggöras. I direktivet som trädde i kraft 2001 krävde också parlamentet att kommissionen skulle lägga fram särskilda lagar om märkning och spårbarhet för GMO samt lagar om Cartagenaprotokollet om biosäkerhet och GMO.
Låt konsumenten bestämma
Kommissionen utarbetade snabbt ett förslag om spårbarhet och märkning, men parlamentet godkände inte reglerna om märkning utan krävde att de skulle skärpas. Parlamentet protesterade mot rådets avsikt att låta producenten ersätta noggranna beskrivningar av GMO-blandningar i en produkt med en vag förklaring om hur produkten skall användas. Parlamentet krävde att produkter som innehåller GMO måste märkas med orden "Denna produkt innehåller genetiskt modifierade organismer" eller "Denna produkt innehåller genetiskt modifierad/modifierat [organismens namn]" både på etiketten och vid presentation eller reklam. Förordningen trädde i kraft i november 2003.
Rutiner för tillstånd för och kontroll av livsmedel och foder som innehåller GMO behandlas i en annan förordning som började gälla i slutet av 2003. I det fallet drev parlamentet igenom en viktig ändring så medlemsstaterna genom att införa restriktioner för odling av genmodifierade grödor kan skydda konventionella grödor som inte är genmodifierade och organiska grödor från att smittas. Kommissionen måste utarbeta riktlinjer för hur medlemsstaterna skall göra detta i praktiken.
Kommissionen lade också fram en förordning om hur FN:s Cartagenaprotokoll om biosäkerhet skall genomföras med avseende på GMO. Den är till för att hjälpa länder att bedöma risker och fördelar med genmodifierade organismer. Genom förordningen, som antogs i juni 2003, införs ett gemensamt system för att anmäla och informera om gränsöverskridande förflyttning av GMO. Parlamentet skärpte reglerna i förordningen genom att med framgång kräva att alla exportörer måste invänta ett skriftligen medgivande innan de får börja förflytta en GMO som är avsedd att sättas ut i miljön över gränserna.
Men alla de här nya EU-lagarna innebär inte nödvändigtvis att GMO-stoppet, som vissa medlemsstater är angelägna om att behålla ändå, upphävs, men ur politisk synvinkel blir det lättare att avskaffa det. När detta skrivs verkar det som om Europeiska kommissionen kommer att godkänna försäljning av genmodifierad majs eftersom medlemsstaterna inte har kunnat enas om att låta förbudet fortsätta att gälla.
|
