Europaparlamentets
verksamhet
Höjdpunkter 1999-2004

 
Europaparlamentet
Reform av EU
Utvidgningen
Medborgerliga rättigheter
Rättsliga och inrikes frågor
Externa relationer
Miljö / Konsumentskydd
Transport / Regionalpolitik
Jordbruk och fiske
Ekonomi och valutafrågor
Sysselsättning och socialafrågor /
Kvinnors rättigheter
Inre marknaden / Industri / Energi / Forskning
Telekommunikation
Internet
Immaterialrätt / Informationssamhället
TV och filmindustrin
Avreglering av energimarknaden
Förnybar energi
Forskning
(sjätte ramprogrammet)
 

EPP-ED PSE Group ELDR GUE/NGL The Greens| European Free Alliance UEN EDD/PDE


Bättre skydd för upphovsmän – för att kreativitet skall löna sig även i framtiden

Snart är allt digitalt: tack vare de nya medierna finns det texter, musik och filmer när som helst och var som helst, som lätt kan kopieras i obegränsade mängder. I informationssamhället kan konsumenten alltid och överallt få tillgång till information, och detta ökar tempot. Konsumenten kan också utnyttja ett brett spektrum av information. Man kan läsa vetenskapliga texter på Internet i stället för att gå till biblioteket. Musik-CD:n kan man bränna själv. Och det finns många andra möjligheter.

Den nya tekniken erbjuder nya chanser, men också då den öppnar oanade möjligheter att utnyttja andras kreativitet får den inte förhindra att författare, producenter och skådespelare får lämplig betalning. Det samma gäller handeln med konstverk: även i det sammanhanget är det enligt EU:s lagstiftare bara rättvist att man inte enbart betalar konstnären då hans eller hennes alster säljs för första gången, utan även vid vidareförsäljning. Två nya EU-ramlagar ser till att en upphovsman garanterat får nytta av sitt arbete på lång sikt, så det lönar sig att vara kreativ även i framtiden.

Upphovsmän får inte komma till korta

EU vill sporra informationssamhället. Unionen vill främja nyskapande produkter och tjänster, och med sitt direktiv om harmonisering av upphovsrätten samtidigt se till att den som skapar ett verk får rättvis ersättning. Dessutom vill unionen erbjuda ett skydd mot olagliga metoder, t.ex. produktpirater, och ger därför medlemsstaterna gemensamma bestämmelser om mångfaldigande, återgivning och spridning av verk. Genom direktivet anpassas EU:s upphovsrätt till den tekniska utvecklingen, och dessutom inlemmas internationella åtaganden från två fördrag inom ramen för Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO).

Direktivet om upphovsrätt skyddar tonsättare, författare och filmproducenter. Det samma gäller alster av musiker och skådspelare samt producenter av inspelningar, filmer, TV-sändningar och radiosändningar. Sedan den 22 december 2002 skall medlemsstaternas nationella lagar vara förenliga med EU-bestämmelserna.

Den som skapar intellektuell egendom bör enligt direktivet kunna kontrollera mångfaldigandet av denna. Det finns dock ett antal undantag som säkrar att också allmänheten har vissa rättigheter. Medlemsstaterna kan själva besluta om de vill utnyttja dessa detaljerade undantag. På så sätt kan medlemsstaterna till exempel tillåta att konsumenten tillverkar kopior för privat bruk. De kan även göra undantag för vetenskap, undervisning, bibliotek, arkiv, nyhetsrapportering eller vissa persongrupper, t.ex. funktionshindrade.

Europaparlamentet ville samtidigt i allmänhetens legitima intresse se till att de särskilda bestämmelserna inte urholkar upphovsrätten. Det fastställde att upphovsmannen skall få rimlig ersättning också i samband med vissa undantag. Trots motstånd från medlemsstaterna församlade i rådet drev parlamentarikerna dessutom igenom att upphovsmannens namn måste anges då man hänvisar till hans eller hennes alster, "om inte detta visar sig vara omöjligt". Rådet hade gått in för en mindre strikt formulering. Parlamentet slog också fast att direktivet skall genomföras inom ett och ett halvt år i stället för två, vilket rådet hade krävt.

Bildande konst får inte innebära ett brödlöst yrke

Även i samband med den bildande konsten tog EU:s lagstiftare itu med bristande skydd av upphovsrätten och konkurrenssnedvridningar. Bildande konstnärer har hittills förfördelats i många medlemsstater jämfört med andra konstnärer. Medan tonsättare mottar ett arvode varje gång deras verk spelas på radio, säljs ett konstverk i regel en enda gång, och konstnären får betalt en enda gång. Visserligen fastställs det i Bernkonventionen att den som skapar ett konstverk skall göras ekonomiskt delaktig då konstverket säljs på nytt, men konventionen är inte bindande. I vissa EU-länder gäller följerätten därför inte. I andra länder gör den det - i varierande grad.

Enligt gemensamma EU-bestämmelser bör utövande konstnärer också få del av förtjänsten då deras verk säljs vidare. Direktivet om följerätt skall genomföras i den nationella lagstiftningen senast den 1 januari 2006, och det begränsas framför allt till samtidskonst, eftersom rätten till ersättning löper ut 70 år efter upphovsmannens död. Följerätten gäller också endast då professionella såsom konsthandlare säljer konstverk vidare. Ersättningen är graderad och sjunker från fyra procent till en kvarts procent då försäljningspriset stiger. Medlemsstaterna får införa undantag, och i så fall behöver följerätten inte tillämpas.

Trots att EU-parlamentarikerna och ministerrådet var eniga om målen kvarstod två kontroversiella frågor. För det första gällde det frågan om det lägsta försäljningspriset, från och med vilket följerätten skulle gälla. Rådet hade föreslagit 4 000 euro och ville alltså inbegripa färre konstverk än parlamentarikerna, som föreslog 1 000 euro. För det andra gällde det frågan om genomförande- och övergångsfristerna. Rådet ville ge medlemsstaterna mer tid än parlamentet. Detta utmynnade i en kompromiss: följerätten omfattar nu samtliga alster som kostar minst 3 000 euro, och medlemsstaterna kan fastställa ett lägre belopp. Rådet slog fast att en konstnär kan tjäna högst 12 500 euro per vidareförsäljning. Direktivet skall genomföras inom fyra år – parlamentet hade krävt två år och rådet fem.

Nyckelord

Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO): WIPO är en särskild organisation under FN vars syfte är att främja skyddet av kommersiella rättigheter och upphovsrätten. Till organisationen, som grundades 1967, hör omkring 180 stater. Organisationen har säte i Genève. WIPO:s ursprung sträcker sig tillbaka till 1880-talet, Pariskonventionen om industriell äganderätt (1883) och Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk (1886). Artikel 14a i Bernkonventionen, som senast ändrades 1971 i Paris, hänför sig i synnerhet till följerätten.



  
Föredragande:
  
Upphovsrätt: Enrico Boselli (PES, I)
Immateriell äganderätt - upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt): Jürgen Zimmerling (EPP-ED, D)
WIPO (Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten)
  
Europeiska gemenskapernas officiella tidning - slutakter:
  
Upphovsrätt
Immateriell äganderätt - upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt)

 

 

 
  Publishing deadline: 2 April 2004