Straffrättsligt samarbete
I detta faktablad förklaras att i EU bygger det straffrättsliga samarbetet på principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden, och att detta inbegriper åtgärder för tillnärmning av medlemsstaternas lagar på flera områden. Lissabonfördraget har stärkt grunden för ett straffrättsligt område, och föreskriver dessutom nya befogenheter för Europaparlamentet.
Rättslig grund
- Artiklarna 82–86 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
- Kommissionen delar sin initiativrätt med medlemsstaterna, förutsatt att dessa företräds av en fjärdedel av rådsmedlemmarna (artikel 76 i EUF-fördraget).
- Parlamentet ska endast höras om särskilda åtgärder för straffrättsligt samarbete, som sedan antas enhälligt av rådet. Om ingen enighet nås i rådet är det fortfarande möjligt för nio eller fler medlemsstater att samarbeta på grundval av ett fördjupat samarbete.
- Direktivet om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010).
- Direktivet om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012).
- Direktivet om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet (direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013).
- Direktivet om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016).
- Direktivet om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden (direktiv (EU) 2016/800 av den 11 maj 2016).
- Direktivet om rättshjälp för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden och för eftersökta personer i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder (direktiv (EU) 2016/1919 av den 26 oktober 2016).
- Förordningen om överföring av straffrättsliga förfaranden (förordning (EU) 2024/3011 av den 27 november 2024).
- Direktivet om användning av passageraruppgiftssamlingar (PNR-uppgifter) för att förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet (direktiv (EU) 2016/681 av den 27 april 2016).
- Direktivet om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF (direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017).
- Förordningen om åtgärder mot spridning av terrorisminnehåll online (förordning (EU) 2021/784 av den 29 april 2021).
- Förordningen om digitalt informationsutbyte i terrorismärenden, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 och rådets beslut 2005/671/RIF (förordning (EU) 2023/2131 av den 4 oktober 2023).
- Direktivet om angrepp mot informationssystem och om ersättande av rådets rambeslut 2005/222/RIF (it-brottslighetsdirektivet) (direktiv 2013/40/EU av den 12 augusti 2013).
- Direktivet om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen (direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014).
- Direktivet om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektivet) (direktiv 2014/57/EU av den 16 april 2014).
- Direktivet om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättande av rådets rambeslut 2000/383/RIF (direktiv 2014/62/EU av den 15 maj 2014).
- Direktivet om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017).
- Direktivet om ändring av direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och om ändring av direktiv 2009/138/EG och 2013/36/EU (direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018).
- Direktivet om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser (direktiv (EU) 2018/1673 av den 23 oktober 2018).
- Förordningen om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande (förordning (EU) 2018/1805 av den 14 november 2018).
- Direktivet om bekämpande av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter och om ersättande av rådets rambeslut 2001/413/RIF (direktiv (EU) 2019/713 av den 17 april 2019).
- Direktivet om återvinning och förverkande av tillgångar (direktiv (EU) 2024/1260 av den 24 april 2024).
- Förordningen om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism (förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024).
- Direktivet om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014).
- Förordningen om Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA) (förordning (EU) 2018/1726 av den 14 november 2018).
- Förordningen om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete (förordning (EU) 2018/1862 av den 28 november 2018).
- Förordningen om inrättande av ett centraliserat system för identifiering av medlemsstater som innehar uppgifter om fällande domar mot tredjelandsmedborgare och statslösa personer (Ecris-TCN) för att komplettera det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister och om ändring av förordning (EU) 2018/1726 (förordning (EU) 2019/816 av den 17 april 2019). Denna förordning är kopplad till direktivet om utbyte av uppgifter om tredjelandsmedborgare och om det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris) och om ändring av rådets rambeslut 2009/315/RIF (direktiv (EU) 2019/884 av den 17 april 2019).
- Förordningen om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration (förordning (EU) 2019/818 av den 20 maj 2019).
- Direktivet om informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och om upphävande av rådets rambeslut 2006/960/RIF (direktiv (EU) 2023/977 av den 10 maj 2023).
- Förordningen om europeiska utlämnandeorder och europeiska bevarandeorder för elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden och för verkställighet av fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd till följd av straffrättsliga förfaranden (förordning (EU) 2023/1543 av den 12 juli 2023).
- Direktivet om fastställande av harmoniserade regler för att utse utsedda verksamhetsställen och rättsliga ombud för insamling av elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden (direktiv (EU) 2023/1544 av den 12 juli 2023).
- Direktivet om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer (direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011).
- Direktivet om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi (direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011).
- Direktivet om den europeiska skyddsordern (direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011).
- Direktivet om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och skydd av dem (direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012).
- Direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer (direktiv (EU) 2024/1385 av den 14 maj 2024).
- Direktivet om ändring av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer (direktiv (EU) 2024/1712 av den 13 juni 2024).
Mål
Det gradvisa avskaffandet av gränskontroller inom EU har gjort det betydligt lättare för EU-medborgarna att röra sig fritt, men det har även underlättat för brottslingar att verka över gränserna. I syfte att ta itu med de utmaningar som gränsöverskridande brottslighet medför inbegriper området med frihet, säkerhet och rättvisa åtgärder som främjar ett straffrättsligt samarbete mellan medlemsstaterna. Utgångspunkten är principen om ömsesidigt erkännande. Särskilda åtgärder har antagits för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet och terrorism, och för att säkerställa att brottsoffers, misstänkta personers och interners rättigheter är skyddade i hela EU.
Resultat
A. EU:s centrala rättsakter om straffrättsligt samarbete
1. Antagandeförfaranden
I enlighet med EUF-fördraget antas de flesta åtgärder för straffrättsligt samarbete enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet och genomgår rättslig prövning av Europeiska unionens domstol. Men även om man bortser från de specifika särdragen för området med frihet, säkerhet och rättvisa (undantag för Irland och Danmark (se protokollen 21 och 22 till EUF-fördraget) och den framskjutna rollen för nationella parlament (se protokollen 1 och 2)) så har straffrättsligt samarbete, tillsammans med polissamarbetet, inte helt integrerats i EU-ramen, utan bibehåller vissa av sina ursprungliga grunddrag från före Lissabonfördraget:
2. Centrala lagstiftningsakter antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet
a. Gemensamma miniminormer för straffrättsliga förfaranden:
b. Kampen mot terrorism:
c. Kampen mot korruption, it-brottslighet, bedrägeri och penningtvätt:
d. Utbytet av information mellan medlemsstaterna och EU-byråerna:
e. Skydd av brottsoffer:
B. Byråer för straffrättsligt samarbete och andra liknande organ
1. Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust)
Eurojust stimulerar och förbättrar samordningen av utredningar och lagföringar samt samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter. Framför allt underlättar byrån fullgörandet av internationella begäranden om ömsesidig rättslig hjälp och verkställandet av framställningar om utlämning. Eurojust stöder medlemsstaternas myndigheter på alla sätt för att göra deras utredningar och lagföringar av gränsöverskridande brottslighet mer effektiva.
Eurojust får på begäran av en medlemsstat bistå medlemsstaten vid undersökningar och lagföringar som rör medlemsstaten och ett tredjeland om Eurojust och tredjelandet har ingått ett samarbetsavtal eller om ett väsentligt intresse har påvisats.
Eurojust arbetar med samma typer av brott och överträdelser som Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) gör, bland annat terrorism, droghandel, människohandel, varumärkesförfalskning, penningtvätt, it-brottslighet, brott mot privat eller allmän egendom inklusive bedrägeri och korruption, brott som riktar sig mot EU:s ekonomiska intressen, miljöbrott och deltagande i en kriminell organisation. Eurojust får på begäran av en medlemsstat också bistå vid undersökningar och lagföringar av andra typer av brott.
Efter Rysslands militära aggression mot Ukraina, som inleddes i februari 2022, har en Eurojuststödd gemensam EU-utredningsgrupp varit verksam i Ukraina sedan mars 2022. Den 14 april 2023 enades de sju medlemmarna i den gemensamma utredningsgruppen om att utreda inte bara påstådda krigsförbrytelser utan även folkmord som begåtts i Ukraina. Internationella centrumet för lagföring av aggressionsbrottet mot Ukraina (ICPA), ett rättsligt nav i Eurojust, möjliggör utbyte av bevis och en gemensam strategi för lagföring. Eurojust har också en central databas över bevis avseende brott till stöd för den gemensamma utredningsgruppens arbete och andra utredningar av internationella brott. Den 2 april 2024 deltog Eurojust i den internationella konferensen i Haag om återupprättande av rättvisa för Ukraina för att utvärdera de framsteg som gjorts när det gäller att utreda brott, lagföra gärningsmän och samordna internationella insatser. Den 2 oktober 2025 stod Eurojust värd för ett möte med Europarådet och redogjorde då för det förberedande arbete som utförts vid ICPA om den kommande särskilda domstolen för aggressionsbrottet mot Ukraina.
I september 2024 stod Eurojust värd för den officiella lanseringen av det europeiska rättsliga nätverket mot organiserad brottslighet, som fungerar som ett nav med specialiserad sakkunskap till stöd för rättsliga myndigheter i kampen mot organiserad brottslighet.
I april 2022 offentliggjorde kommissionen ett förslag om att utvidga Eurojusts mandat. Parlamentet och rådet nådde en överenskommelse om det reviderade mandatet några veckor senare, som gör det möjligt för Eurojust att bevara, analysera, lagra och dela bevis för krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten med de behöriga rättsliga myndigheterna i medlemsstaterna och med Internationella brottmålsdomstolen. Den nya Eurojustförordningen offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 31 maj 2022 och trädde i kraft dagen därpå.
Den tidigare rättsliga ramen för Eurojust (rådets beslut 2009/426/RIF om förstärkning av Eurojust av den 16 december 2008) trädde i kraft den 4 juni 2009. Den 12 december 2019 började förordning (EU) 2018/1727 tillämpas. Den nuvarande rättsliga grunden för Eurojust är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/838 av den 30 maj 2022 om ändring av förordning (EU) 2018/1727 vad gäller bevarande, analys och lagring vid Eurojust av bevis rörande folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och brott som hör samman med sådan brottslighet.
Varje år offentliggör Eurojust en årsrapport. Den 15 maj 2025 offentliggjorde Eurojust sin årsrapport för 2024. Eurojusts arbete under 2024 var inriktat på EU:s rättsliga svar på kriget i Ukraina och fördjupat samarbete med tredjeländer. I januari 2025 offentliggjorde Eurojust och Europol rapporten Common challenges in cybercrime.
Eurojusts huvudkontor ligger i Haag i Nederländerna.
2. Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo)
Rådets förordning om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017) har varit i kraft sedan den 20 november 2017. Parlamentet godkände utkastet till rådets förordning i sin ståndpunkt av den 5 oktober 2017.
Eppo är ett oberoende kontor med ansvar för att utreda och lagföra brott mot EU:s budget, såsom bedrägeri, korruption och gränsöverskridande momsbedrägerier till ett värde av mer än 10 miljoner euro, samt för att delta i rättsskipning i samband med sådana brott. Förteckningen över brott kan i framtiden komma att utvidgas till att omfatta exempelvis terrorism.
Parlamentet och rådet utnämnde 2019 i samförstånd den första europeiska chefsåklagaren, Laura Codruța Kövesi, för en period på sju år som inte kan förnyas.
Hittills har 24 medlemsstater anslutit sig till Eppo, och de återstående medlemsstater som inte deltar kan ansluta sig när som helst. Eppos huvudkontor ligger i Luxemburg, och där finns också chefsåklagarens kansli och kollegiet av europeiska åklagare, som kommer från alla deltagande medlemsstater. De övervakar de dagliga brottsutredningar som utförs av de delegerade åklagarna.
Eppo inledde sin verksamhet den 1 juni 2021 och genomför redan många utredningar. Arbetet fortsätter också på ett antal områden, däribland anpassningen av de nationella rättssystemen till Eppo-förordningarna, utnämningen av de europeiska delegerade åklagarna samt rekryteringen av personal.
Den 19 mars 2025 lade Eppo fram sin årsrapport för 2024 vid ett gemensamt sammanträde för budgetkontrollutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. I slutet av 2024 hade Eppo totalt 2 666 aktiva utredningar (en ökning med 38 % jämfört med föregående år), med en beräknad förlust för EU:s budget på 24,8 miljarder euro (22,5 % mer än 2023). Mer än hälften av den beräknade förlusten (13,15 miljarder euro) hör samman med gränsöverskridande momsbedrägerier, som kriminella organisationer nästan systematiskt är involverade i, vilket utgör en stor risk för den inre säkerheten.
Europaparlamentets roll
Parlamentet har spelat en nyckelroll i utformningen av EU:s lagstiftning på området för straffrättsligt samarbete genom att göra kampen mot brottslighet och korruption till en politisk prioritet. Parlamentet har arbetat för straffrättsligt samarbete på samma villkor som rådet. Det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas på nästan alla områden inom EU:s straffrätt, med några få undantag, såsom framför allt godkännandeförfarandet för inrättande av Eppo.
Det främsta instrumentet för att uppnå straffrättsligt samarbete mellan medlemsstaterna är Eurojust. När Eurojust reformerades förespråkade parlamentet aktivt en större parlamentarisk kontroll och bättre dataskyddsbestämmelser.
Den 1 december 2020 anordnade parlamentet (med deltagande på distans på grund av covid-19) det första interparlamentariska utskottssammanträdet om utvärderingen av Eurojusts verksamhet. Sammanträdet ägnades åt Europaparlamentets och de nationella parlamentens första utvärdering av Eurojusts verksamhet i enlighet med artikel 85 i EUF-fördraget och förordning (EU) 2018/1727. Det andra interparlamentariska utskottssammanträdet om utvärderingen av Eurojusts verksamhet anordnades den 1 februari 2022, det tredje ägde rum den 30 november 2022 och det fjärde den 7 november 2023 i Bryssel. Det femte sammanträdet ägde rum den 2 december 2024 och det sjätte den 20 november 2025.
Den 20 januari 2021 antog parlamentet en resolution om genomförandet av den europeiska arresteringsordern och förfarandena för överlämnande mellan medlemsstaterna (och godkände också en genomföranderapport om rådets rambeslut 2002/584/JHA av den 13 juni 2002, som antogs före Lissabonfördraget). I denna resolution bedömde parlamentet resultatet av det förenklade förfarandet för överlämnande över gränserna, som 2004 ersatte EU:s långdragna utlämningsförfaranden, på grundval av principen om ömsesidigt erkännande av domstolsavgöranden.
Den 6 oktober 2021 antog parlamentet en resolution om artificiell intelligens inom straffrätten och polisens och rättsväsendets användning av artificiell intelligens i brottsärenden. Den 13 mars 2024 antog parlamentet sin ståndpunkt i fråga om förslaget till förordning om harmoniserade regler för artificiell intelligens (AI-akten som antogs den 13 juni 2024).
Parlamentet utarbetade nyligen betänkanden och resolutioner om följande frågor: förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, korruptionsbekämpning, förebyggande och bekämpande av människohandel samt skydd av offer för sådan verksamhet, överföring av straffrättsliga förfaranden, brottsoffers rättigheter, penningtvätt och finansiering av terrorism, förverkande och återvinning av tillgångar, hatpropaganda på nätet, upptäckt och avlägsnande av material med sexuella övergrepp mot barn, it-brottslighet, digitalisering av rättsväsendet, samarbete inom brottsbekämpning, terrorism och våldsinriktad radikalisering, och inkräktande spionprogram.
Den 12 mars 2024 antog parlamentet sin ståndpunkt om ett nytt direktiv om överträdelser av EU:s sanktioner. Som svar på Rysslands aggression mot Ukraina lade kommissionen i december 2022 fram detta direktiv, som antogs den 24 april 2024. I denna lagstiftning fastställs en definition av brott och påföljder för överträdelser av EU:s restriktiva åtgärder, samtidigt som kringgående av sanktioner kriminaliseras.
Politiken för det straffrättsliga samarbetet håller fortfarande på att utformas, och fokus ligger framför allt på att avvärja EU-omfattande hot och brottslighet mer effektivt. Parlamentet har antagit särskilda åtgärder för att bekämpa terrorism, gränsöverskridande brottslighet, korruption, bedrägeri och penningtvätt samt för att skydda brottsoffers, misstänkta personers och interners rättigheter i hela EU. Flera åtgärder har också antagits för att förbättra informationsutbytet mellan medlemsstaterna.
Det tredje plenarmötet i högnivåforumet om framtiden för EU:s straffrätt ägde rum i Bryssel den 1–2 oktober 2025.
Parlamentet kommer att behandla och rösta om de kommande lagstiftningsförslagen om Eurojusts framtid samt bestämmelserna om bekämpning av organiserad brottslighet, i enlighet med kommissionens arbetsprogram för 2026.
Detta faktablad har utarbetats av Europaparlamentets utredningsavdelning för rättsliga frågor, medborgerliga fri- och rättigheter samt institutionella frågor. Mer information finns på webbplatsen för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Mariusz Maciejewski / Alessandro Davoli