|
Utrikeshandel berör alla människor, oavsett var man befinner sig: utan handel blir det inga bananer i Wien och inga europeiska läkemedel i New York. Frågan är emellertid komplicerad, och förhandlingar om kvoter och tullar verkar byråkratiska. I Världshandelsorganisationen (WTO) ser många en ogenomskinlig koloss vars arbete en utomstående inte kan påverka. Vid WTO:s toppmöten har protester från globaliseringsmotståndare blivit vardagsmat. Därför kämpar EU-parlamentarikerna som medborgarnas folkvalda representanter för mer öppenhet och inflytande under WTO:s förhandlingar.
EU står för omkring en femtedel av världens import och export. "Världshandeln" är alltså ytterst viktig för unionen. Det är dock oklart för många hur WTO arbetar, och därför surrar slagorden. Detta är inte förvånande, eftersom WTO sysslar med många olika ämnen och dess ministerkonferenser oftast hålls bakom stängda dörrar. Medborgarnas misstroende mot organisationen ökar. Detta innebär stora risker för världshandeln och globaliseringen, men det finns faktiskt också många möjligheter. Dessa bör behandlas i parlamenten, men också i WTO-staternas parlamentariska församling - något som än så länge är en framtidsvision.
För en mer demokratisk Världshandelsorganisation
EU-parlamentarikerna går alltså in för att WTO skall bli öppnare och för att organisationen skall få en stärkt parlamentarisk och därmed demokratisk legitimation. Kommissionen förhandlar i WTO på EU-staternas vägnar. På parlamentsnivå har Europaparlamentet tagit initiativ till att ge WTO en "parlamentarisk dimension". Tillsammans med Interparlamentariska unionen (IPU) har Europaparlamentet organiserat de parlamentariska konferenserna om WTO; en sådan hölls senast vid WTO:s ministerkonferens i Cancún i september. Där träffades 240 parlamentariker från över 70 länder för att under två dagars tid diskutera jordbrukspolitik, tjänster och hur sjuka i utvecklingsländerna kan få tillgång till läkemedel de har råd med.
Parlamentarikernas konkreta krav på en "parlamentarisk dimension" sträcker sig ända till WTO:s ministerkonferens i Seattle i slutet av 1999. Rasande protester och gatustrider i samband med konferensen visade den gången på ett drastiskt sätt hur stort misstroendet är mot WTO, som för många personifierar globaliseringens negativa följder. Detta fick EU-parlamentarikerna och deras kollegor i andra länder att komma överens om närmare samarbete och tillsammans kräva att de i framtiden skall bli bättre informerade om WTO:s verksamhet. Deras argument är att Världshandelsorganisationens beslut direkt påverkar alla medborgares liv och att det därför är de folkvalda representanternas uppgift att delta i diskussionerna.
Mer inflytande för väljarnas skull
I EU håller kommissionen redan nu Europaparlamentet underrättat om WTO–förhandlingarnas förlopp och diskuterar aktuella frågor och strategier med parlamentarikerna, som sedan inger rekommendationer till kommissionen. Under tidigare år har rekommendationerna gällt kravet på ökat inflytande, och dessutom i synnerhet fyra stora frågor: bättre integrering av utvecklingsländerna - ett tema som diskuterades under WTO:s Doha-förhandlingsrunda - jordbruksreformer, tjänstesektorn och frågan om hur man skall kunna skydda immaterialrättighetena, t.ex. rätten till läkemedel samtidigt som man tillgodoser behoven hos svårt sjuka i utvecklingsländerna. EU:s handelskommissionär Pascal Lamy informerade nyligen parlamentsledamöterna om de misslyckade Cancúnförhandlingarna och ifrågasatte i det sammanhanget bland annat WTO:s nuvarande strukturer, t.ex. principen att främst fatta konsensusbeslut.
Detta är ändå inte tillräckligt för EU:s ledamöter. De vill att parlamentarikerna från samtliga WTO-länder skall ha en rådgivande funktion. Just här är det viktigt med gemensamma diskussioner. På Cancunkonferensen kunde t.ex. parlamentariker från Mali förklara varför bomullen är så viktig för deras land. Ledamöter från de andra länderna kunde vidarebefordra informationen om bomullspolitiken till sina regeringar, som satt vid förhandlingsbordet.
Eftersom diskussionerna mellan parlamentarikerna har haft många positiva effekter beslutade de 240 parlamentsledamöterna i Cancún att träffas varje år. Europaparlamentet har redan sänt ut en inbjudan för nästa år. På agendan står diskussioner om en reform av WTO, en fråga som EU-parlamentarikerna bland annat har betonat i en resolution om de misslyckade Cancúnförhandlingarna.
Bakom slagordet parlamentarisk dimension döljer sig flera olika modeller som EU-parlamentarikerna och deras kollegor skulle vilja permanenta inom WTO. Ett förslag som just nu förefaller utopistiskt är att inrätta en konkret parlamentarisk WTO-församling. Detta är något som samtliga WTO-stater måste tillstyrka, men de är redan nu oeniga om förhandlingarna inom Doharundan. Det som gäller för alla alternativ är att de folkvalda representanterna skall bidra till att göra Världshandelsorganisationens arbete mer öppet och påverka dess beslut med hänsyn till de medborgare som har valt dem.
Nyckelord
Världshandelsorganisationen (WTO) : Organisationen, som har knappt 150 medlemsstater, har som uppgift att främja och övervaka världshandeln. WTO grundades 1995 som uppföljare till det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). Organisationen har säte i Genève, sedan 2002 under ledning av generaldirektör Supachai Panitchpakdi från Thailand. WTO:s högsta beslutsorgan är ministerkonferenserna. Dessa toppmöten hålls åtminstone vartannat år, och mellan mötena omhänderhas ärendena av WTO:s allmänna råd.
Doharundan: I slutet av 2001 beslutade WTO:s medlemmar i Doha/Qatar att inleda en ny världshandelsrunda. Liksom de åtta tidigare rundorna syftar den till att liberalisera världshandeln ytterligare. Doharundans uttalade huvudmål är att integrera utvecklingländerna mer i världshandeln och bistå dem i kampen mot fattigdom. Därför kallas rundan även Doha-utvecklingsagendan. En av de centrala frågorna är jordbruket. WTO:s femte ministerkonferens, som strandade, hölls den 10-14 september 2003 i mexikanska Cancún. Konferensen skulle vara en viktig etapp på väg mot en avslutning av denna handelsrunda. Cancún skulle även ge en lägesrapport: vad uppnåddes under Doharundan och vad kvarstår ännu att göra? Vid konferensen framkom dock stora meningsskiljaktigheter, t.ex. under förhandlingarna om jordbruk samt investerings- och konkurrenspolitik. Diskussionerna avslutades utan resultat. Det kan därför bli svårt att avsluta Doharundan enligt planerna i slutet av 2004.
Interparlamentariska unionen (IPU): Interparlamentariska union är en sammanslutning av parlamenten från suveräna stater i hela världen. Unionen grundades 1889 och har säte i Genève. Dess uttalade mål är erfarenhetsutbyte mellan de olika parlamenten och deras ledamöter, för att på så sätt bidra till internationellt samarbete och fred. IPU har för närvarande 138 medlemmar och fem associerade medlemmar. EU är också associerad medlem.
|
