Europaparlamentets
verksamhet
Höjdpunkter 1999-2004

 
Europaparlamentet
Reform av EU
Utvidgningen
Medborgerliga rättigheter
Rättsliga och inrikes frågor
Externa relationer
Säkerhet och försvar
Mänskliga rättigheter
Balkanländerna
Avtal med tredje länder
Utrikeshandel
Utveckling och samarbete
EU-AVS
Antipersonella minor
Miljö / Konsumentskydd
Transport / Regionalpolitik
Jordbruk och fiske
Ekonomi och valutafrågor
Sysselsättning och socialafrågor /
Kvinnors rättigheter
Inre marknaden / Industri / Energi / Forskning
 

EPP-ED PSE Group ELDR GUE/NGL The Greens| European Free Alliance UEN EDD/PDE


EU mot antipersonella landminor

Varje år skördar antipersonella landminor ett stort antal offer, ofta i de fattigaste länderna. EU har beslutat att gå längre än de internationella åtaganden som fastställs i Ottawakonventionen, genom att se till att arbetet för att bekämpa detta allvarliga problem blir enhetligare och effektivare. Europaparlamentet har alltid varit engagerat i detta problem, och medverkade till att en gemenskapslagstiftning antogs 2001, som kräver att samtliga medlemsstater förstör alla minor i lager inom ramen för en global förebyggande strategi. Dessutom har parlamentet sett till att man infört en särskild budgetpost avseende åtgärder mot antipersonella landminor.

Antipersonella landminor gör inte någon skillnad mellan soldater och civila, och exploderar ofta i områden där civilbefolkningen försöker att komma över följderna efter en väpnad konflikt. Om minorna inte avlägsnas eller förstörs utgör de ett ständigt hot under många år framåt.

Efter att organisationer från det civila samhället uppmärksammat detta problem undertecknade 122 länder Ottawakonventionen i december 1997. Sedan dess har mer än 30 miljoner minor förstörts av de länder som undertecknat konventionen. Även om fler än 110 länder inte använder några minor idag, är målet långt ifrån nått. Idag är 65 länder utsatta för minplågan. Varje år beräknas mellan 15 000 och 20 000 personer falla offer för landminor, varav ett stort antal civila personer, inklusive barn. Minorna orsakar inte bara förluster av människoliv och fruktansvärda stympningar, utan hämmar också den ekonomiska och sociala återhämtningen i de länder som drabbats av konflikter eller inbördeskrig.

En budget på 140 miljoner euro

Med utgångspunkt i ett förslag från kommissionen förhandlade rådet och parlamentet fram en förordning med många viktiga målsättningar. Framför allt att skapa en budgetpost och ett rättsinstrument för att kunna avsätta så mycket medel som möjligt för minröjning, hjälp till minoffren, samt utbildning och forskning beträffande effektivare minröjningsutrustning. 140 miljoner euro har avsatts för bekämpningen av antipersonella landminor under perioden 2002-2009. Dessa budgetmedel gör att EU:s insats kan fortlöpa utan avbrott och utan att man behöver förhandla om nya anslag varje år. Med tanke på problemets internationella omfattning och allvar måste kampen mot antipersonella landminor omfattas av särskilda beslutsförfaranden som är effektiva, smidiga och - vid behov - snabba. Detta budgetanslag kompletteras av andra instrument, och totalt har EU anslagit cirka 240 miljoner euro för minbekämpningen.

En annan målsättning är att avhjälpa en humanitär nödsituation genom att förebygga stympningar och dödsfall och tillhandahålla stöd för minoffrens rehabilitering. Men landminorna och annan odetonerad explosiv krigsmateriel utgör ett strukturellt hinder för återupprättandet av den ekonomiska och sociala verksamheten. Detta problem kräver ett långsiktigt åtagande som den humanitära katastrofhjälpen eller återuppbyggnadsbiståndet inte är i stånd att tillgodose.
EU:s strategi går ut på att främja utbildning för att förbättra de lokala sakkunskaperna i de drabbade länderna. Detta var parlamentets utgångspunkt då det förespråkade en civil strategi, vilket idag är en mycket vanlig inriktning för det internationella samfundets arbete. Dessutom anser ledamöterna att utbildning av specialiserad personal skulle göra det möjligt för den lokala befolkningen att dels driva en förebyggande politik, dels dra bättre nytta av de internationella strukturer som redan finns.

Konkreta åtgärder

Genom gemenskapsförordningen finansieras en lång rad åtgärder, bland annat kunskapsspridning om den fara som minorna utgör, utbildning av specialiserad personal, identifiering och märkning av riskområden, detektering, minröjning, förstörelse av alla minor i lager, hjälp till minoffren bland annat för deras rehabilitering och socioekonomiska återintegration, samt informationsförvaltning.
EU ger också finansiellt stöd till andra organisationer som den samarbetar med, såsom icke-statliga organisationer och organ som har särskilda kunskaper på området. Slutligen används även budgetmedel för att finansiera minröjningsutrustning som är anpassad efter förhållandena i de olika drabbade länderna, vilket kan variera mycket beroende på terrängtypen där minorna är utplacerade.

I en resolution av den 22 april 2004 uppmanade Europaparlamentet än en gång samtliga länder att underteckna och ratificera Ottawakonventionen. Parlamentet uppmanar i synnerhet Förenta staterna att på nytt överväga sitt beslut som hittills varit att inte ansluta sig till konventionen. Parlamentet uttrycker sin förhoppning om att samtliga aktörer, det vill säga inte bara de statliga aktörerna, undertecknar ett åtagande om att införa ett totalförbud mot antipersonella landminor.



  
Föredragande:
  
Åtgärder mot antipersonella landminor i utvecklingsländer: Emma Bonino (IND, I)
Åtgärder mot antipersonella landminor i andra tredje länder än utvecklingsländer: Emma Bonino (IND, I)
Europaparlamentets resolution om översynskonferensen om Ottawakonventionen om antipersonella landminor
Ottawakonventionen
  
EUT - antagna texter:
  
Åtgärder mot antipersonella landminor i utvecklingsländer
Åtgärder mot antipersonella landminor i andra tredje länder än utvecklingsländer

 

 

 
  Publishing deadline: 2 April 2004