Europaparlamentets
verksamhet
Höjdpunkter 1999-2004

 
Europaparlamentet
Reform av EU
Utvidgningen
Medborgerliga rättigheter
Rättsliga och inrikes frågor
Externa relationer
Säkerhet och försvar
Mänskliga rättigheter
Balkanländerna
Avtal med tredje länder
Utrikeshandel
Utveckling och samarbete
EU-AVS
Antipersonella minor
Miljö / Konsumentskydd
Transport / Regionalpolitik
Jordbruk och fiske
Ekonomi och valutafrågor
Sysselsättning och socialafrågor /
Kvinnors rättigheter
Inre marknaden / Industri / Energi / Forskning
 

EPP-ED PSE Group ELDR GUE/NGL The Greens| European Free Alliance UEN EDD/PDE


Utvecklingsbiståndet: en prioritering för EU

Europeiska unionen och dess medlemsstater är för närvarande världens största givare av utvecklingsbistånd och humanitärt stöd. Kampen mot fattigdomen är det europeiska samarbetets främsta mål. För att uppnå det har parlamentsledamöterna främst satsat på att förbättra utbildnings- och hälsovårdssystemen. Valperioden har i första hand inriktats på decentralisering av utvecklingspolitiken i syfte att komma närmare de olika områdena och tillgodose befolkningens behov. Parlamentet, som samtidigt är både lagstiftande myndighet och budgetmyndighet, visar vägen för denna unionspolitik.

Omkring 800 miljoner människor lider av kronisk undernäring, och 200 miljoner av dem är barn. 20 procent av världens befolkning lever på mindre än en dollar per dag. Nästan alla dessa människor bor i utvecklingsländerna - detta gäller också 90 procent av dem som insjuknat i aids. EU har under 40 års tid utvecklat en aktiv politik för att minska ojämlikheterna mellan norr och söder. Redan på 1960-talet ingick EG avtal med många utvecklingsländer. 1992 blev utvecklingssamarbetet sedan ett separat politikområde efter att Maastrichtfördraget trätt i kraft. Gemenskapen bör ta hänsyn till utvecklingspolitikens mål i den övriga gemenskapspolitiken och samordna sina insatser med medlemsstaterna, tredje länder och internationella organisationer.

Ett brett decentraliserat bistånd

Utvecklings- och samarbetspolitiken förs nu allt närmare de enskilda områdena och stödmottagarna. I framtiden bör man satsa allt på att i högre grad integrera de berörda ländernas och EU:s civila samhälle i utvecklingen. Såväl offentliga myndigheter som yrkesgrupper, fackliga organisationer, skolor, kulturinstitutioner, kyrkor och ursprungsfolkens organsationer kan få direkt gemenskapsstöd.

Ledamöterna vill att den grupp som får stöd för decentralisering även bör omfatta samhälleliga organisationer som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter, i synnerhet de sociala rättigheterna. Ledamöterna vill även att kommissionen skall höra de icke-statliga aktörerna då den utarbetar sina utvecklingsstrategier. Stödet till de icke-statliga organisationerna och respekten för de mänskliga rättigheterna har år efter år ingått i parlamentets budgetprioriteringar under förhandlingarna med ministerrådet. Samarbetet får inte längre bara handla om förbindelser mellan olika stater.
Givarländernas generositet är emellertid inte alltid osjälvisk.

Lejonparten av det offentliga utvecklingsstödet går till att finansiera köp av varor och tjänster från givarna. Obundet bistånd innebär att man avskaffar den mer eller mindre direkta kopplingen mellan beviljande av stöd och ingående av avtal. Ledamöterna har krävt att allt offentligt utvecklingsstöd skall vara obundet inom fem år.

Prioritera hälsa och utbildning

Bland alla de frågor som parlamentet tog itu med under denna valperiod har hälsa och utbilding särskilt stått i fokus. Kampen mot fattigdomsrelaterade sjukdomar aids, tuberkulos och malaria är ett hot som rör hela världen. Aidsutbrotten i Afrika har gjort att flera års utvecklingsinsatser runnit ut i sanden. Parlamentsledamöterna stödde därför inrättandet av den globala fonden för bekämpning av dessa sjukdomar och har utökat gemenskapens bidrag betydligt. De har många gånger påpekat att bättre tillgång till information och behandling samtidigt bidrar till att bekämpa både aids och fattigdom.

Enligt ledamöterna kommer fattigdomen att minska endast om så många människor som möjligt får tillräckligt bra hälsovårdstjänster och utbildning. Ledamöterna har flera gånger betonat hur viktig grundläggande utbildning är och krävt att alla åtgärder bör sättas in för att uppnå millenniemålen på detta område, nämligen att alla barn skall ha tillgång till primärskoleutbildning senast 2015. I dagens läge går 113 miljoner barn inte i skola, och flertalet av dem är flickor. I utvecklingsländerna finns det 860 miljoner analfabeter. Parlamentet vill att 8 procent av kommissionens utvecklingsbudget skall öronmärkas för utbildning, till skillnad från de 4 procent som anslogs 2001. Detta gäller såväl utbildning som att lära vuxna - särskilt kvinnor - att läsa och skriva.

Humanitärt bistånd: symbolen för EU:s externa åtgärder?

Europeiska gemenskapernas kontor för humanitärt bistånd (ECHO), som inrättades 1992, har blivit den främsta givaren av humanitärt bistånd i världen. 2003 bidrog kontoret med över 600 miljoner euro. ECHO lyder under kommissionen och uppkom på Europaparlamentets initiativ. Kontoret bedömer behovet av humanitärt stöd och finansierar de partnerorganisationer som arbetar på fältet. I egenskap av budgetmyndighet går parlamentet årligen in för att anslagen skall utökas. I sina resolutioner om ECHO:s arbete påverkar parlamentet valet av prioriteringar och erinrar om neutralitetsprincipen i samband med humanitärt bistånd.

En av de frågor som oroat ledamöterna var bristen på insyn i ECHO:s åtgärder. De livsmedelsrationer som välkända icke-statliga organisationer eller FN:s organ delar ut till barn t.ex. i Afrika finansieras främst med gemenskapsmedel - alltså av de europeiska skattebetalarna, som oftast inte är medvetna om det.

Euromed: partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet på ort och ställe

Barcelonaprocessen inleddes i slutet av 1995 mellan EU och tolv Medelhavsländer: Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Malta, Marocko, de palestinska områdena, Syrien, Tunisien och Turkiet. Två stater, nämligen Malta och Cypern, gick med i EU den 1 maj 2004, och även Turkiet har ansökt om medlemskap. I slutet av februari 2004 meddelade Libyen å sin sida att landet var klart att delta i Barcelonaprocessen. Partnerskapet syftar till att stärka den politiska dialogen och den ekonomiska utvecklingen för att säkra freden och välståndet i området. Precis som Cotonouavtalet med AVS-länderna (se även vårt informationsblad om EU-AVS) grundar sig Europa-Medelhavspartnerskapet på det civila samhällets betydelse. På sikt är syftet att inrätta ett frihandelsområde mellan samtliga partner. För närvarande består partnerskapet av ett antal associeringsavtal mellan EU och de olika Medelhavsländerna. MEDA-programmet är ett ekonomiskt styrmedel som skall bidra till ekonomiska reformer i partnerländerna. Programmets budget för perioden 2000-2006 uppgår till 5,35 miljarder euro, och utöver det kan också Europeiska investeringsbanken bevilja lån.

Partnerskapet och dess utveckling berör även Europaparlamentet. Ett forum fungerade som samlingsplats för parlamentariker från alla EU-stater, Medelhavsländer och Europaparlamentet. Vid ministerkonferensen i Neapel i december 2003 beslutades det att forumet skulle omvandlas till en gemensam parlamentarisk församling för Europa-Medelhavsområdet, vars första sammanträde hölls i Aten den 22-23 mars 2004. Omvandlingen borde göra allt fler av de totalt 240 parlamentarikerna delaktiga (av dem 45 ledamöter av Europaparlamentet), så de regelbundet kan yttra sig om frågor som rör partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna.



  
Föredragande:
  
Utvecklingssamarbete: decentraliserat samarbete, förlängning till 31.12.2003: Maria Carrilho (PES, P)
Utvecklingssamarbete: decentraliserat samarbete, 2004-2006: Jürgen Zimmerling (EPP-ED, D)
Utvecklingspolitik: icke-statliga aktörers deltagande: Richard Howitt (PES, UK)
Utvecklingspolitik: obundet bistånd: Fernando Fernández Martín (EPP-ED, E)
Utvecklingssamarbete: demokrati, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna: Fernando Fernández Martín (EPP-ED, E)
Utvecklingsländerna, fattigdomsrelaterade sjukdomar: kamp mot hiv/aids, malaria och tuberkulos: Anders Wijkman (EPP-ED, S)
Hälsa i utvecklingsländerna: reproduktiv och sexuell hälsa och därtill hörande rättigheter: Ulla Margrethe Sandbæk (EDD, DK)
Grundutbildning i u-länder - efter FN:s generalförsamlings session om barn i september 2001: Glenys Kinnock (PES, UK)
Utbildning i utvecklingsländerna: mål och prioriteringar för fattigdomsbekämpningen: Margrietus van den Berg (PES, NL)
Humanitärt bistånd: utvärdering av gemenskapens verksamhet: Renzo Imbeni (PES, I)
Humanitärt bistånd, ECHO: årsrapporter för 2000 och 2001: Marie-Arlette Carlotti (PES, F)
  
EUT - antagna texter:
  
Utvecklingssamarbete: decentraliserat samarbete, förlängning till 31.12.2003
Utvecklingssamarbete: decentraliserat samarbete, 2004-2006
Utvecklingspolitik: icke-statliga aktörers deltagande - text antagen av parlamentet
Utvecklingspolitik: obundet bistånd - text antagen av parlamentet
Utvecklingssamarbete: demokrati, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna - text antagen av parlamentet
Utvecklingsländerna, fattigdomsrelaterade sjukdomar: kamp mot hiv/aids, malaria och tuberkulos
Hälsa i utvecklingsländerna: reproduktiv och sexuell hälsa och därtill hörande rättigheter
Grundutbildning i u-länder - efter FN:s generalförsamlings session om barn i september 2001 - text antagen av parlamentet
Utbildning i utvecklingsländerna: mål och prioriteringar för fattigdomsbekämpningen - text antagen av parlamentet
Humanitärt bistånd: utvärdering av gemenskapens verksamhet - text antagen av parlamentet
Humanitärt bistånd, ECHO: årsrapporter för 2000 och 2001 - text antagen av parlamentet
Resolution om Euromed - text antagen av parlamentet

 

 

 
  Publishing deadline: 2 April 2004