I detta faktablad förklaras EU:s bolagsrätt och hur den fastställer gemensamma regler för företag på EU:s inre marknad. Den rättsliga grunden och målen att underlätta etableringsfriheten och skydda berörda parter beskrivs. De viktigaste reglerna om bolagsbildning, kapital, rapportering, fusioner och gränsöverskridande verksamhet tas upp, liksom EU-rättsliga bolagsformer som Europabolag. Även insatser för att digitalisera bolagsförfaranden och förenkla gränsöverskridande företagande berörs. Avslutningsvis framhålls Europaparlamentets roll när det gäller att förbättra transparensen och stödja rättvisa och effektiva företagsregler i EU.

Rättslig grund

Artiklarna 49, 50.1, 50.2 g och 54 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) reglerar etableringsfriheten för företag och enskilda på den inre marknaden.

Mål

En effektiv ram för bolagsstyrning skapar ett positivt företagsklimat på den inre marknaden i hela EU. Syftet med harmoniseringen av bolagsrätten är att främja etableringsfriheten (avdelning IV kapitel 2 i EUF-fördraget) och upprätthålla den grundläggande rättighet som fastställs i artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, dvs. näringsfriheten inom de gränser som fastställs i artikel 17 i stadgan (rätt till egendom) (se faktablad 4.1.2).

I artikel 49 andra stycket i EUF-fördraget säkerställs rätten att starta och utöva verksamhet som egenföretagare samt rätten att bilda och driva företag och bolag (se faktablad 2.1.4).

Syftet med EU-bestämmelser på detta område är att

  • göra det möjligt att bilda företag var som helst i EU och säkerställa fri rörlighet för personer, tjänster och kapital (se faktablad 2.1.3),
  • skydda aktieägare och andra parter med ett särskilt intresse i bolag,
  • göra företagen mer konkurrenskraftiga,
  • uppmuntra företag att samarbeta över gränserna (se faktablad 2.1.5).
  • Den inre marknaden uppmuntrar bildandet av bolag som är verksamma i hela Europa. För närvarande är omkring 24 miljoner företag registrerade i EU, varav cirka 80 % är aktiebolag. Omkring 98–99 % av aktiebolagen är små och medelstora företag. Dessa företag måste kunna bedriva sin verksamhet i hela EU i enlighet med en enhetlig rättslig ram.

    Resultat

    A. En minimiuppsättning gemensamma förpliktelser

    Även om det inte finns någon riktig kodifierad EU-bolagsrätt, har harmoniseringen av de nationella bolagsrättsliga bestämmelserna skapat några minimistandarder. Den inbegriper områden såsom skyddet av aktieägarnas intressen och rättigheter, bestämmelser om uppköpserbjudanden för publika aktiebolag, redovisning av filialer, fusioner och delningar av bolag, minimiregler för enmansbolag med begränsat ansvar, finansiell rapportering och redovisning, lättare och snabbare tillgång till information om bolag och vissa krav på offentliggörande av information för bolagen.

    Genom 2019 års bolagsrättspaket rationaliserades dock många regler som tidigare hade tillämpats i enlighet med flera olika EU-instrument.

    1. Etablering av bolag, kapital och offentlighetskrav

    Det första bolagsrättsdirektivet (direktiv 68/151/EEG) och det andra bolagsrättsdirektivet (direktiv 77/91/EEG) var några av de första lagstiftningsakterna som införde harmoniserade bolagsregler i medlemsstaterna.

    Det första bolagsrättsdirektivet, som går tillbaka till 1968, syftade bland annat till att ge allmänheten enklare och snabbare tillgång till information om bolag och deras affärer. Det tog även upp giltigheten av ett bolags förpliktelser och ett bolags ogiltighet. Det tillämpas på samtliga publika och privata aktiebolag.

    Det andra bolagsrättsdirektivet var endast tillämpligt på publika aktiebolag. I detta angavs att det för att bilda ett sådant bolag krävs en viss miniminivå av tecknat kapital (för närvarande 25 000 euro, artikel 6 i det dåvarande direktivet – numera artikel 45 i direktiv (EU) 2017/1132), som en säkerhet för borgenärer och en kompensation för bolagsmännens begränsade ansvar. I direktivet fanns också bestämmelser om att bibehålla och ändra kapitalet samt minimikrav när det gäller vilka uppgifter som ett sådant bolags bolagsordning måste innehålla.

    Genom direktivet om vissa aspekter av bolagsrätt (direktiv (EU) 2017/1132) ändrades dessa två direktiv. Genom detta direktiv infördes också offentlighetskrav för utländska filialer till företag, vilka ändrats genom direktivet om användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt (direktiv (EU) 2019/1151). Direktivet innefattar EU-företag som inrättar filialer i ett annat EU-land eller företag från länder utanför EU som inrättar filialer i EU.

    Det tolfte bolagsrättsdirektivet (direktiv 2009/102/EG) tillhandahåller en ram för enmansbolag med begränsat ansvar, där alla aktier innehas av en enda aktieägare.

    2. Företagsverksamhet som involverar mer än ett land

    Genom direktivet om moderbolag och dotterbolag (direktiv 2011/96/EU) införs skatteregler som är neutrala ur ett konkurrensperspektiv för koncerner som är verksamma i olika medlemsstater. Det förhindrar dubbelbeskattning av utdelningar från ett dotterbolag i en medlemsstat till moderbolaget i en annan medlemsstat (se även direktivet om indirekta skatter på kapitalanskaffning (direktiv 2008/7/EG)).

    Direktivet om uppköpserbjudanden (direktiv 2004/25/EG) syftar till att fastställa minimiriktlinjer för genomförandet av uppköp av bolag som omfattas av medlemsstaternas lagar. Det fastställer minimistandarder för uppköpserbjudanden och förändringar av kontrollen och har till syfte att skydda minoritetsaktieägare, anställda och andra berörda parter. För att göra det möjligt för bolag med begränsat ansvar att utöva sin etableringsfrihet på den inre marknaden reglerar direktiv (EU) 2017/1132 sammankopplingen av centrala register, handelsregister och bolagsregister (företagsregister) och harmoniserar de skyddsåtgärder som krävs i hela EU för att skydda aktieägarnas och tredje parters intressen vid delningar eller inhemska fusioner, samt vid gränsöverskridande fusioner av aktiebolag och publika aktiebolag.

    Dessutom innehåller förordningen om systemet för sammankoppling av register (förordning (EU) 2021/1042) de tekniska specifikationer och förfaranden som krävs för systemet för sammankoppling av företagsregister.

    I december 2024 antog parlamentet och rådet direktivet vad gäller att ytterligare utvidga och uppgradera användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätten (direktiv (EU) 2025/25). Det ändrar delar av direktiv (EU) 2017/1132 och syftar till att förbättra transparensen och förtroendet för företagsklimatet på den inre marknaden genom att göra mer information tillgänglig för allmänheten i företagsregister och samtidigt säkerställa att denna information är tillförlitlig och aktuell. Genom direktiv (EU) 2025/25 införs också ett EU-registreringsbevis för att göra det lättare för befintliga företag att etablera dotterbolag eller filialer i andra medlemsstater. Direktivet trädde i kraft den 30 januari 2025, med en tidsfrist för införlivande av medlemsstaterna den 31 juli 2027. De införlivade nationella åtgärderna tillämpas från och med den 31 juli 2028 eller, i fråga om vissa bestämmelser, från och med den 1 augusti 2029.

    3. Omstrukturering av bolag (fusioner och delningar av bolag, flytt av säte)

    Att flytta sätet för ett aktiebolag från en medlemsstat till en annan och att genomföra en fusion eller delning av bolaget är en del av den etableringsfrihet som garanteras genom artiklarna 49 och 54 i EUF-fördraget (se EU-domstolens dom i Cartesio-målet, C-210/06, punkterna 111–113). Principen om etableringsfrihet innebär dock inte att ett bolag som flyttar från sin hemmedlemsstat till en annan medlemsstat kan behålla sin status som bolag enligt den nationella rätten i den medlemsstat enligt vars lagstiftning det har bildats.

    Vid omstruktureringar av bolag (fusioner och delningar) gäller samma garantier för aktieägare och tredje parter. Reglerna för fusioner mellan aktiebolag och publika aktiebolag, liksom för delningar av dessa bolag, ändrades genom direktiv (EU) 2017/1132, som också säkerställer skydd för aktieägare, borgenärer och anställda.

    Möjligheten att bedriva verksamhet över de nationella gränserna är en viktig del av ett företags liv och kan inbegripa genomförandet av en gränsöverskridande fusion, delning eller ombildning av företag. Detta kan innebära en möjlighet att överleva och växa genom att till exempel utnyttja nya affärsmöjligheter i andra medlemsstater eller anpassa sig till ändrade marknadsvillkor. När det gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar antog parlamentet och rådet direktivet om gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar (direktiv (EU) 2019/2121 (rörlighetsdirektivet)) i november 2019. Direktivet syftar till att undanröja omotiverade hinder för EU-företags etableringsfrihet på den inre marknaden genom att underlätta gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar. Genom det införs omfattande förfaranden för dessa händelser samt ytterligare regler för gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar som är etablerade i en EU-medlemsstat. Direktivet föreskriver dessutom liknande bestämmelser om de anställdas rätt till medverkan och syftar till att se till att de anställda på lämpligt sätt informeras och rådfrågas om händelsernas förväntade effekter. Rättigheterna för minoritetsaktieägare och aktieägare utan rösträtt ges ett starkare skydd och samtidigt införs tydligare och mer tillförlitliga skyddsmekanismer för borgenärer till berörda bolag.

    Gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar regleras nu av rörlighetsdirektivet, men frågan om huruvida ett bolags säte får flyttas över gränserna utan att det omvandlas till ett bolag som omfattas av värdmedlemsstatens lagstiftning har ännu inte lösts på lagstiftningsnivå. I Polbud-målet (C-106/16) hade man redan slagit fast att etableringsfriheten omfattar gränsöverskridande flyttning av ett bolags stadgeenliga säte i syfte att omvandla det till ett bolag som regleras av värdmedlemsstatens lagstiftning, vilket banade väg för rörlighetsdirektivet.

    4. Garantier för bolagens finansiella situation

    För att säkerställa att informationen i redovisningshandlingarna är likvärdig i alla medlemsstater antogs direktivet om lagstadgad revision av årsredovisning, årsbokslut och sammanställd redovisning (direktiv 2006/43/EG) och direktivet om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag (direktiv 2013/34/EU (redovisningsdirektivet)). Dessa kräver att företagets redovisning, såsom årsbokslut och koncernredovisningar, ger en rättvisande bild av företagets tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och resultat, och de fastställer regler för godkännande av de personer som utför de lagstadgade revisionerna. Syftet med direktiv 2006/43/EG är att stärka tillförlitligheten hos företagens redovisning genom att fastställa minimikrav för den lagstadgade revisionen av bokslut och koncernredovisningar. Genom redovisningsdirektivet förenklades redovisningskraven för mikroföretag i syfte att öka deras konkurrenskraft och det infördes också en skyldighet för börsnoterade företag i EU att inkludera en bolagsstyrningsrapport i årsredovisningen.

    Förordningen om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (förordning (EG) nr 1606/2002) harmoniserar den finansiella information som börsnoterade bolag ska lämna i syfte att skydda investerarna. Förordningen om insolvensförfaranden (förordning (EU) 2015/848), som grundar sig på artikel 81 i EUF-fördraget om civilrättsligt samarbete, bidrar till att lösa konflikter vad gäller jurisdiktioner och lagar och garanterar erkännandet av domar i hela EU. Den harmoniserar inte medlemsstaternas materiella insolvenslagstiftning, utan fastställer endast gemensamma regler för behörigheten att inleda insolvensförfaranden, den tillämpliga lagen och erkännandet av domstolsbeslut. Huvudsyftet är att undvika att tillgångar eller rättsliga förfaranden förs över från en medlemsstat till en annan. Direktivet om rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning (direktiv (EU) 2019/1023) syftar till att ge en ”andra chans för företagare”.Direktivet behandlar de farhågor som många investerare har i fråga om risken för långdragna eller komplexa insolvensförfaranden utomlands, som anges som huvudskälet för att inte investera utanför sitt eget land.

    5. Gränsöverskridande utövande av aktieägarnas rättigheter

    Genom direktivet om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag (direktiv 2007/36/EG, ändrat genom direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och direktivet om uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang) undanröjs de viktigaste hindren för röstning över gränserna i de börsnoterade bolag som har sitt säte i en medlemsstat genom att särskilda krav införs när det gäller vissa av aktieägarnas rättigheter i samband med bolagsstämman. I direktivet fastställs också vissa rättigheter för aktieägare i börsnoterade bolag, däribland tillgång till relevant information i tid om bolagsstämmor och enklare fullmaktsröstning. Direktiv (EU) 2017/828 uppmuntrar aktieägarengagemang och inför krav vad gäller identifiering av aktieägare, överföring av information, underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter, transparens för institutionella investerare, kapitalförvaltare och röstningsrådgivare, ersättning till ledande befattningshavare samt identifiering, godkännande och redovisning av transaktioner med närstående parter, i syfte att skydda minoritetsaktieägare och förhindra missbruk.

    6. Företagsrapportering

    EU fastställer regler för den finansiella information som företag ska lämna och för revision för att förbättra årsredovisningens tillförlitlighet.

    a. Finansiell rapportering

    Alla aktiebolag ska utarbeta finansiella rapporter för att kontrollera huruvida verksamheten är sund och ge en rättvisande bild av sin finansiella ställning. Genom redovisningsdirektivet införde EU regler för att säkerställa en konsekvent och jämförbar finansiell rapportering i hela EU.

    b. Hållbarhetsredovisning för företag

    Enligt EU:s regler är vissa företag också skyldiga att årligen rapportera om de sociala och miljömässiga konsekvenser och risker som är förknippade med deras verksamhet. Detta hjälper investerare, organisationer i det civila samhället, konsumenter, beslutsfattare och andra intressenter att utvärdera stora företags icke-finansiella prestationer och uppmuntrar företagen att utveckla en ansvarsfull affärsstrategi.

    I direktivet om icke-finansiell rapportering (direktiv 2014/95/EU) fastställs regler för vissa stora företags tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy. Dessa omfattar områden som miljöfrågor, sociala frågor och behandling av anställda, respekt för mänskliga rättigheter, bekämpning av korruption och mutor samt mångfald i bolagsstyrelser (till exempel i fråga om ålder, kön, utbildningsbakgrund och yrkesbakgrund). Direktivet gäller stora företag av allmänt intresse med mer än 500 anställda.

    Den 5 januari 2023 trädde direktivet om företagens hållbarhetsrapportering (direktiv (EU) 2022/2464) i kraft. Genom direktivet moderniseras reglerna om den sociala och miljömässiga information som företagen är skyldiga att rapportera. En bredare grupp stora företag, liksom börsnoterade små och medelstora företag, är nu skyldiga att rapportera om hållbarhet. Det säkerställer också tillgång till den information som behövs för att bedöma investeringsrisker till följd av klimatförändringar och andra frågor som rör hållbarhet, vilket skapar en kultur av transparens kring företagens inverkan på människor och miljö.

    Inom ramen för insatserna för att minska rapporteringsskyldigheterna ändrade det nyligen antagna ”stanna klockan-direktivet” (direktiv (EU) 2025/794) direktivet om företagens hållbarhetsrapportering och direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (direktiv (EU) 2024/1760) vad gäller de datum från och med vilka medlemsstaterna ska tillämpa vissa krav avseende hållbarhetsrapportering och tillbörlig aktsamhet för företag. Samtidigt inledde kommissionen en översyn som syftar till att underlätta hållbarhetsrapporteringen och främja tillbörlig aktsamhet inom ramen för direktivet om företagens hållbarhetsrapportering, direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och taxonomiförordningen.

    B. Juridiska personer i EU

    Det finns regler om juridiska personer som är tillämpliga i hela EU och samexisterar med nationella regler. EU har använt en rad lagstiftningsmetoder, bland annat inrättandet av självständiga alleuropeiska bolagsformer genom förordningar (Europabolag, europeiska kooperativa föreningar och europeiska ekonomiska intressegrupperingar) och inrättandet av en 28:e rättslig ordning, för att åstadkomma harmoniserade EU-bestämmelser som samexisterar med nationella bestämmelser, där företag frivilligt kan välja EU-ramen.

    1. Europabolag

    Efter utdragna förhandlingar som höll på i 30 år antog rådet de två rättsakter som krävdes för inrättandet av Europabolag, nämligen förordningen om stadga för Europabolag (förordning (EG) nr 2157/2001) och direktiv 2001/86/EG om komplettering av stadgan för Europabolag vad gäller arbetstagarinflytande (SE-direktivet). Härigenom blev det möjligt att bilda ett bolag på EU:s territorium i form av ett aktiebolag med den latinska beteckningen ”Societas Europaea” (SE).Flera möjligheter står till buds för företag i minst två medlemsstater som vill bilda ett SE: fusion, upprättande av ett holdingbolag, bildande av ett dotterbolag eller ombildning till ett SE. Ett SE måste vara utformat som ett aktiebolag. För att ett sådant bolag ska vara av rimlig storlek måste kapitalet enligt artikel 4 i förordningen uppgå till minst 120 000 euro.

    Direktiv 2001/86/EG syftar till att se till att bildandet av ett SE inte innebär att de arrangemang för arbetstagarinflytande som är etablerade inom de bolag som vill bilda ett SE försvinner eller försämras när detta SE bildas.

    2. Europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar)

    Genom förordningen om stadgan för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (förordning (EG) nr 1435/2003) får dessa föreningar en enhetlig rättslig ställning. Den gör det möjligt för personer som är bosatta i olika medlemsstater eller rättssubjekt som är bildade enligt lag i olika medlemsstater att upprätta kooperativ. Med ett minimikapital på 30 000 euro kan dessa nya SCE-föreningar bedriva verksamhet på hela den inre marknaden, som en enda juridisk person och med en enda uppsättning bestämmelser och en enda struktur.

    Direktiv 2003/72/EG kompletterar denna stadga när det gäller arbetstagarinflytande i SCE-föreningar, för att säkerställa att de arrangemang för arbetstagarinflytande som är etablerade inom de bolag som vill bilda en SCE-förening inte försvinner eller försämras när en sådan förening bildas.

    3. Europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG)

    Genom förordningen om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) (förordning (EEG) nr 2137/85) fastställdes stadgan för EEIG. EEIG, som har rättskapacitet, gör det möjligt för ett företag i en medlemsstat att samarbeta i ett samriskföretag med företag eller fysiska personer i andra medlemsstater för att underlätta eller utveckla medlemmarnas ekonomiska verksamhet i stället för att skapa vinst för intressegrupperingen. All eventuell vinst fördelas mellan medlemmarna. En EEIG får inte erbjuda sina egna andelar på marknaden.

    4. Den 28:e ordningen: en rättslig ram för innovativa företag

    Den 28 maj 2025 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om en EU-strategi för uppstartsföretag och expanderande företag, där den angav att den skulle föreslå en europeisk 28:e ordning med en enda uppsättning regler för företag, däribland en rättslig ram för företag i EU baserad på digitala standardlösningar. Syftet är att hjälpa företagen att övervinna hinder för etablering, expandering och drift av bolag på den inre marknaden. För att åstadkomma detta är ordningen tänkt att förenkla de gällande reglerna och minska kostnaderna för misslyckande genom att ta itu med specifika aspekter inom relevanta rättsområden, däribland insolvensrätt, arbetsrätt och skattelagstiftning. Man vill även undersöka hur man kan göra det möjligt för företag att etablera sig snabbare i Europa, helst inom 48 timmar.

    Tidigare initiativ, där kommissionen föreslagit Societas Privata Europaea (SPE) och Societas Unius Personae (SUP), har inte varit framgångsrika.

    Europaparlamentets roll

    Parlamentet har alltid haft framgång med att ändra lagstiftning, till exempel när det gäller att försvara arbetstagarnas deltagande i företag eller påskynda bildandet av olika europeiska bolagsformer för att underlätta företagens gränsöverskridande verksamhet. Kommissionens förslag till direktiv om europeiska gränsöverskridande sammanslutningar syftar till att förbättra den inre marknadens funktion genom att undanröja rättsliga och administrativa hinder och skapa lika villkor för ideella sammanslutningar i EU som vill bedriva verksamhet i mer än en medlemsstat. Den 13 mars 2024 antog parlamentet sin ståndpunkt vid första behandlingen med ett antal ändringsförslag som kräver ett bättre skydd för borgenärers intressen och tydligare regler om fusioner mellan befintliga ideella sammanslutningar.

    Parlamentet efterlyste också inrättandet av en lämplig rättslig ram för stiftelser. Den 8 februari 2012 lade kommissionen fram ett förslag till en förordning om stadga för europeiska stiftelser, ”Fundatio Europaea”, i syfte att göra det lättare för detta slags organisationer att tillhandahålla allmännyttiga tjänster i hela EU.

    I 2012 års resolution om framtiden för EU:s bolagsrätt ansåg parlamentet att EU-bolagsformer som kompletterar befintliga bolagsformer enligt nationell rätt har en stor potential och bör utvecklas ytterligare. I syfte att tillgodose de små och medelstora företagens särskilda behov riktade parlamentet en kraftfull uppmaning till kommissionen att göra ytterligare insatser för att anta stadgan för ett europeiskt privat aktiebolag (SPE-bolag). Med anledning av kommissionens meddelande om frågan antog parlamentet i februari 2013 en resolution om en förnyad EU-strategi för företagens sociala ansvar. Parlamentets resolution från 2013 om stadgan för europeiska ömsesidiga bolag innehöll rekommendationer till kommissionen om denna stadga. Slutligen har parlamentet vid ett flertal tillfällen efterlyst ett direktiv om gränsöverskridande flyttning av ett bolags säte genom olika resolutioner och muntliga frågor där man beklagar avsaknaden av gemensamma regler, vilket undergräver företagens rörlighet och därmed etableringsfriheten.

    I parlamentets resolution från 2017 om genomförandet av gränsöverskridande fusioner och delningar uppmärksammades minoritetsaktieägares rättigheter, bestämmelser om borgenärsskydd samt de långdragna och komplexa förfarandena för gränsöverskridande delning. Parlamentet har också vid upprepade tillfällen efterlyst ett förslag om gränsöverskridande flyttning av säten (14:e bolagsrättsdirektivet – inget förslag antaget i nuläget).

    Flera framställningar om digitalisering av EU:s bolagsrätt och gränsöverskridande transaktioner har mottagits av parlamentet. Vanligtvis begär utskottet för framställningar att kommissionen ska tillhandahålla relevant information eller yttra sig över de frågor som framställaren tagit upp (se faktablad 4.1.4).

    I maj 2017 antog parlamentet en resolution om EU:s handlingsplan för e-förvaltning, i vilken parlamentet uppmanade kommissionen att överväga ytterligare sätt att främja digitala lösningar för formaliteter under ett företags hela livscykel och betonade hur viktigt arbetet med sammankopplingen av företagsregister är. Parlamentet förfogar också över en rad forskningsresultat som efterlyser digitala förenklingar på detta område.

    I november 2019 antogs direktivet om gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar, med ytterligare bestämmelser om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar. Parlamentet hade gjort betydande ändringar av förslaget under lagstiftningsprocessen.

    I juli 2019 antog parlamentet ett direktiv om användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt, som utformats för att underlätta etableringen av företag på elektronisk väg och främja onlineverksamhet under företagets hela livscykel. Alla medlemsstater har ännu inte infört en fullständig uppsättning registreringsförfaranden online för företag, trots att onlineregistrering i genomsnitt går dubbelt så snabbt och kan vara upp till tre gånger billigare än traditionella pappersbaserade format. Den 10 januari 2025 antog parlamentet och rådet ett direktiv vad gäller att ytterligare utvidga och uppgradera användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätten.

    Efter kommissionens meddelande om EU:s strategi för uppstartsföretag och expanderande företag offentliggjorde parlamentets utskott för rättsliga frågor den 30 juni 2025 ett förslag till betänkande. Detta innehöll rekommendationer om ett direktiv på grundval av artiklarna 50 och 114.1 i EUF-fördraget för att bilda en 28:e ordning enligt vilken ett icke börsnoterat aktiebolag skulle kunna välja att beteckna sig som europeiskt uppstartsföretag och expanderande företag (European Start-Up and Scale-Up, ESSU). Enligt detta förslag till betänkande skulle ESSU vara en nationell bolagsform som harmoniserar vissa centrala element. Ett företag som uppfyller specifika krav skulle kunna lägga till ”ESSU” till sin nationella benämning (till exempel ”[företagsnamn] GmbH ESSU”), med automatiskt erkännande i alla medlemsstater. Det skulle stå medlemsstaterna fritt att tillåta omvandling av nationella bolagsformer till ESSU eller att inrätta en ny nationell bolagsform för detta ändamål. Till skillnad från företag som omfattas av traditionella bolagsrättsliga krav skulle ESSU kunna ha sitt säte och sitt huvudkontor i olika medlemsstater.

    Centrala inslag i förslaget är registrering inom 48-timmar via ett digitalt register på EU-nivå, harmoniserade egetkapitalliknande skuldinstrument (rätt till vinstandel och passivt delägande) med standardiserade modelldokument och frivilliga mekanismer för ”steward-ownership” (lås för tillgångar, aktier i två klasser) med en ”steward-ownership”-märkning. Förslaget till betänkande innehåller också begränsningar för gränsöverskridande omvandlingar genom ändringar av direktiv (EU) 2017/1132 och specialiserade tvistlösningsmekanismer.

    När det gäller arbetsrätten skulle individuella anställningsavtal regleras av Rom I-förordningen, medan arbetstagarnas medbestämmanderätt skulle fastställas av lagstiftningen i den medlemsstat där det faktiska sätet är beläget, vilket innebär ett avsteg från den traditionella uppfattningen att medbestämmande följer bolagsrätten. I överensstämmelse med SE-direktivet skulle skyddsåtgärder förhindra att nationella skyddsregler kringgås.

    Parlamentets arbete med att utarbeta resolutionen understöddes av en workshop om den 28:e rättsliga ordningen och ett antal studier om

    • identifiering av hinder som företag ställs inför i EU,
    • harmonisering av bolagsrätten,
    • skyddsåtgärder mot kringgående av reglerna,
    • förenklad registrering av företag,
    • tillämpningsområdet för den 28:e ordningen.
    • Den 5 juli 2024 antog parlamentet och rådet direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet. Denna lagstiftning tvingar företag att identifiera, och vid behov förebygga, stoppa eller mildra de negativa effekterna av deras verksamhet, inbegripet deras affärspartners verksamhet, på mänskliga rättigheter och miljön. Detta inbegriper barnarbete, slaveri, arbetskraftsexploatering, föroreningar, miljöförstöring och förlust av biologisk mångfald. Mer nyligen har ”stanna klockan-direktivet” ändrat direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet när det gäller de datum från och med vilka medlemsstaterna ska tillämpa dess olika krav.

      Genom Omnibus I-direktivet (direktiv (EU) 2026/470), som trädde i kraft den 18 mars 2026, infördes dessutom betydande ändringar av både direktivet om företagens hållbarhetsrapportering och direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet, inbegripet ett snävare tillämpningsområde, en rationaliserad ram för tillbörlig aktsamhet och en reviderad tidsplan för tillämpningen av direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet. Enligt den reviderade tidsplanen måste medlemsstaterna införliva direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet senast den 26 juli 2028, och direktivet blir fullt tillämpligt från och med den 26 juli 2029. Årlig rapportering om tillbörlig aktsamhet kommer också att krävas för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2030 eller senare.

      Efter kommissionens offentliga samråd, som avslutades den 30 september 2025, antog parlamentet den 20 januari 2026 en resolution om den 28:e ordningen:en ny rättslig ram för innovativa företag, där kommissionen uppmanas att lägga fram ett lagstiftningsförslag under första kvartalet 2026. I linje med parlamentets rekommendationer kallades den föreslagna EU-rättsliga bolagsformen Societas Europaea Unificata (S.EU).

      I denna resolution antog parlamentsledamöterna en rad rekommendationer i syfte att bidra till kommissionens förslag till en ny rättslig ram till stöd för företag i EU. I enlighet med denna planerade ram skulle medlemsstaterna antingen kunna skapa en ny bolagsform eller införliva EU-omfattande regler i en befintlig bolagsform. Ledamöterna insisterade på en enda harmoniserad uppsättning regler, en så kallad 28:e ordning, för att säkerställa lika villkor för företag i hela EU. I sitt arbete hade ledamöterna hjälp av den europeiska akademiska expertis som tillhandahölls under workshoppen om den 28:e rättsliga ordningen och av ett antal expertstudier som nämns ovan.

      Den 18 mars 2026 offentliggjorde kommissionen sitt förslag till förordning om den 28:e ordningens bolagsregelverk ”EU Inc.”, tillsammans med meddelandet En 28:e rättslig ordning för företag i EU. Till skillnad från parlamentets förslag till betänkande, i vilket det rekommenderade ett direktiv om införandet av en beteckning som läggs till den befintliga nationella bolagsformen, valde kommissionen en förordning om inrättande av en helt självständig alleuropeisk bolagsform. De centrala inslagen är

      • digital företagsregistrering inom 48 timmar via ett centralt EU-gränssnitt till en kostnad av högst 100 euro,
      • inget minimikapitalkrav,
      • flera aktieklasser,
      • ett harmoniserat EU-system för aktieoptioner för anställda (EU-ESO), med uppskjuten beskattning fram till avyttringen,
      • förenklade digitala insolvensförfaranden baserade på en engångsprincip för registrering.
      • Dagen därpå, den 19 mars 2026, godkände Europeiska rådet EU Inc. som en prioriterad åtgärd inom ramen för agendan Ett Europa, en marknad och uppmanade medlagstiftarna (parlamentet och rådet) att anta texten senast i slutet av 2026.

        Detta faktablad har utarbetats av Europaparlamentets utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor. Mer information finns på webbplatsen för utskottet för rättsliga frågor.

         

        Christophe BEAUDOUIN / Jagoda Karolina MACIEJEWSKA / Mariusz MACIEJEWSKI